Det är dags nu Mississippi (Låttips #216)

Fredag förmiddag. Höstsolen skiner. Morgonen med barnen var bra. Jobbet tuffar på. Helgen närmar sig. Och sen tänker man på omvärlden. Både den nära och den större längre bort. Den del av mänskligheten som gör allt för att vara mindre mänsklig. Dag för dag. Men så har Steve Earle släppt en ny låt. Kommer hit snart gör han också. Spelningen på Lollipop och den han gjorde på Münchenbryggeriet (med Buddy och Julie Miller i bandet) i samband med El Corazon-plattan (jag fick banne mig gåshud bara av att läsa setlisten just nu) ligger bägge högt på min personliga best of lista över konserter. Har tyvärr också sett honom när det blivit för mycket tungrumpat harvande gubbrock. Men kanske borde jag gå ändå. Fast först skulle vi ju lyssna på nya låten. Det är dags nu.
 

Kulor saknar ögon (Soul Monday #53)

Jag blev påmind om den här i en socialamediertråd för några veckor sedan men när jag skulle spela den hemma var min singel spårlöst försvunnen. Nu är det återfunnen. Eddie och Ernie hade helt enkelt smugit sig in mellan några singlar med First Choice och fastnat.

 

The Sound of Young at Heart Scotland

Bluebells. Vilket älskvärt litet band det var ändå. Och trots det ett som aldrig riktigt varit mina stora favoriter. Glädjande därför när en koll i singelskåpet och på Discogs visade att jag i stort sett har de sjuor de gjorde. Intressant också att demoplattan som kom för ett tag sedan inte hittat in i diskografin där än. Eller jo där var den visst, den låg bara under samlingar. Tänk om Discogs hade funnits när jag började intressera mig för skivor. Varför just detta just nu undrar ni kanske. Ingen särskilt anledning mer än att Exile on Twee Street snurrade i går när jag lade pussel med femåringen och kompis. Ja och för att jag ville sätta rubriken där uppe. En snabb googling antyder faktiskt att den inte använts tidigare. Åtminstone inte i digital form. Fast det verkar onekligen osannolikt. Bluebells låg ju visserligen inte på Postcard Records (som, nu rynkar de flesta läsare här på näsan och suckar vi vet, hade sloganen The Sound of Young Scotland som, nu kniper de ihop ögonen också, var en parafras på Motowns The Sound of Young America) men de var från Skottland och fick till en topp 10 hit med låten Young at Heart 1984 (och senare en listetta när den ett decennium senare användes i en TV-reklam). Ja om vi ska lita på Wikipedia alltså. Som även låter mig veta att Bananarama släppte låten först. Jag ska leta reda på deras version nu.