Vad vände han egentligen för plattor i går?

Det alldeles utmärkta bandet Able hade releasefest för sin tredje platta, Third, på mysiga Hijazz Klubb i Uppsala i går kväll och jag fick äran att vända lite plattor före och mellan framträdandena. Det blev 100% vinylsinglar från den mänskliga juxeboxen och ni har dem listade nedan. I den mån de finns på Spotify kommer här dessutom en lyssningslänk.

George Jones - Who shot Sam
Gene Clark - Home Run King
Go-Betweens - Streets of Your Town
Steve Forbert - Say Goodbye to Little Jo
Grand Funk - Bad Time
Leon Russel - Me and Baby Jane
The Cyrkle - Red Rubber Ball
Ernie Graham - Romeo
Harlan Howard - I Can't Stand It
Linda Ronstadt - Alison
Infidels - Mad about that girl
The Dillards - Redbone Hound
Church - Under the Milky Way
Hank Cochran - Speak Well of Me to The Kids
Greg Kihn - For You
Marshal Crenshaw - Something's Gonna Happen
Wyatt Funderburk - Love will lead the way
Nick Lowe - So it goes
Tom Rush - Drop Down Mama
NRBQ - Ain't it all right
Nanci Griffith - Cold Hearts/Closed Minds
Matthew Sweet & Susanna Hoffs - Village Green Preservation Society
Bee Gees - Run to Me
Proclaimers - I'm Gonna Be (500 Miles)
The Byrds - Lady Friend
Bob Woodruff - Hard Liqour, Cold Women, Warm Beer
Brinsley Scwartz - Country Girl
Alex Call - Just Another Saturday Night
Tennesee Ernie Ford - Sixteen Tons
Lemonheads - Into Your Arms
Jayhawks - Blue
Tony Joe White - Willie and Laura Mae Jones
Buck Owens - My Heart Skips a Beat
Pennybridge Four - Brev från en flicka
Johnnie Allan - Promised Land
Larry Gatlin - Delta Dirt
Johhny Paycheck - Take this job and shove it
Gary US Bonds - This Little Girl
Dusty Springfield - I Only Want To Be With You
Another Sunny Day - You Should All Be Murdered
Johhny Cash - The Man Comes Around
Joe King Carrasco - Party Weekend
Jackson Browne - Doctor My Eyes
Badfinger - Come and Get It
Lucinda Williams - I just wanted to see you so bad
Sylvain Sylvain - Every Boy and Every Girl
Dolly Parton - Jolene

Vi visste inte att vi var schaktmassa (låttips #222)

Höstens låt undrar ni? March to the Docks svarar jag. Det trots att Paul Weller släppt en väldigt fin platta och det kom nytt med Annika Norlin så sent som i dag. Men de kan inte riktigt mäta sig med det Stephen Duffy och hans The Lilac Time levererar här. I början på nästa år ska nya plattan komma men så länge räcker den här långt.

We ran up Constitution Hill
Like we would never stop
We didn’t know we were landfill
And we’d never reach the top

Jag har googlat och Constitution Hill finns i Stephen Duffys barndoms Birmingham. Det är lätt att se ungdomarna som rusar fram där fulla av framtidsförhoppningar. We didn't know we were landfill. De där raderna träffade mig som ett slag direkt mot centrala nervsystemet. Människorna som hamnar utanför, på sidan. De som en gång sprang mot en framtid men nu sitter huttrande och tigger utanför affärerna. Eller bara ser dagarna gå utan att något annat händer än att de får det lite sämre och döden kommer något närmare.

We took it all for granted
They took it all away
The have it alls have it in Hampstead
The have nothings always pay

Ett samhälle som går isär. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att lyssna på den här i annat än ljuset, eller mörkret för all del, av den valörelse som varit och det valresultat som fortfarande resulterar i talmansrundor. En sorgesång för en arbetarklass som pressas allt längre ut i marginalerna och jag tänker på kvinnan som gick genom tunnelbanevagnarna i morse, hon som alltid säger sitt förnamn, och bad om några slantar medan nästan alla andra böjde sina nackar djupare ned över mobiltelefonskärmarna.

So march to the docks and let’s cry
Stop changing the locks on our lives
Every day another dream dies on us
Another dream dies

Sen årspremiär och ett litet låttips (#221)

Fem postningar 2017 men hittills har det varit tyst här under 2018. Nu dock ett första, och kanske sista,  inlägg för året. Rösta på söndag (eller innan för all del). För demokrati, medmänsklighet och ett solidariskt samhälle.