måndag 4 december 2006
Skivkonsten (del 2)
Det är verkligen svårt att fota LP-ramarna utan att det blir blänk i någon av dem. Tanken här var att det skulle bli ett tema med personer som sitter i rum på varje tavla men jag fick inte riktigt till den tredje efter Gram Parsons platta GP och Carole Kings fina Music. Jag hade tänkt ha Elvin Bishop tillbakalutad i en stol på den tredje men han var lite för stor på fotot och det var något med ljuset som inte stämde. Så istället blev det John och Yoko ute i naturen från Lennons första soloplatta. Förslag på inomhusalternativ med en person mottages dock tacksamt.
fan va kul med en Alarik-blogg! Heja!
SvaraRaderaSo Alone med Johnny Thunders kanske skulle passa? Det var den första jag kunde komma på i alla fall...
Kan kanske funka. Ska kolla när jag kommer hem.
SvaraRaderaTänkte spontant på "Lionheart" med Kate Bush. Hon står ju iofs på alla fyra, på en låda, i lejondräkt... Kanske lite för porrigt för att passa in i det sobra sällskapet?
SvaraRaderaNågra förslag på andra omslag från tidigt 1970-tal med avspända soloartister i inomhusmiljö:
SvaraRaderaTesta omslaget på Dobie Grays album "Drift Away". Iförd en rosa pyjamas är Dobie i fullkomlig harmoni och ligger nerbäddad i sin stora säng i sovrummet. Kanske är han så pass nöjd för att att titelspåret blivit en jättehit. Hans trogna hund slappar på lapptäcket och vilar huvudet på Dobies mage. Enda invändningen är att fotot inte täcker hela omslaget, utan är omgärdat av ett tidstypiskt brun ram. Musiken på plattan är för övrigt ett mysigt småputtrigt möte mellan countryrock och soul.
Å andra sidan skulle kanske Ron Woods "I've Got My Own Album To Do" (gjord i skarven mellan Faces och Rolling Stones) vara mer passande. Visserligen sitter inte Ron ned, som Gram och Carole båda gör. Men han är desto mer avspänd där han står i sin hotellsvit, bakis och med en nytänd cigg mellan pek- och långfinger. Han har ett belåtet flin i ansiktet och gnuggar bort lite sovgrus ur ögat. Troligen var det ett jävla drag natten innan med polarna Ian MacLagan och Keith Richards. Kanske blev Ron lyckliggjord av en hängiven groupie. Vem vet?
Apropå Ron Wood hade Rod Stewarts "Every Picture Tells A Story" suttit som en smäck om det omslaget inte varit tecknat.
Nu när ni ändå är här hela klacken, först, Grattis till nedkomsten Alarik!!
SvaraRaderaSom medlöpare så blir man ju sjukt peppad med Sirius stora bedrift, det trodde jag faktiskt aldrig, undrens tid är inte förbi, om SSS vill ha en ny medlem så ställer jag gärna upp och offrar en dags båtrenovering den 10 februari och styr kärran mot Norrköping!
Jeppe! Klart jag inte hann kolla. Sex veckor dotter var inte intresserad av tavelomhängning igår.
SvaraRaderaPer! Jag är rädd för Kate Bush. Med eller utan lejondräkt.
Magnus! Dobie kan jag kolla men de andra skivorna får du ta med dig över någon dag.
Robin! Tack! Säg till Jeppe om SSS. Själv är jag i Åre på alpina VM då men gärna samåkning till andra matcher längre fram. Otroligt ambitiöst med båten!
Såklart! Townes van Zandts självbetitlade platta från 1970 hade ju varit perfekt. Han sitter vid ett rustikt bord i ett mycket hemtrevligt kök och blundar. Men jag utgår från att du inte har den skivan på vinyl.
SvaraRaderaKanske skulle du prova Syd Barretts första solo-LP "The Madcap Laughs". Syd sitter på huk i ett stort omöblerat rum med oerhört snyggt trägolv. Den öppna spisen är igenmurad. Bredvid sig står en vas med vissna blommor. Det är för övrigt byrån Hipgnosis som ligger bakom detta. De formgav massvis av skivomslag åt andra brittiska band och artist också under sjuttiotalet.
Undrar om inte Hipgnosis formgav några Kate Bush-plattor också, om jag nu ska fortsätta tjata om Kejtan? Orkar inte gå de fem metrarna till vinlybacken och kolla, men gissar på "Never for Ever" och kanske nån till.
SvaraRaderaBowie på The Man who sold the world. Har ju funnits andra omslag på den också, och vad som är på vinyl, mest orginal och annat har jag ingen aning om, men avspänt är det.
SvaraRaderaMit tex är den andra. Lågprispressning från åttitalet. Men djäkligt tufft det också.
"Apropå Ron Wood hade Rod Stewarts "Every Picture Tells A Story" suttit som en smäck om det omslaget inte varit tecknat."
SvaraRaderaAlerta läsare och Rod Stewart-vänner undrade säkert vad jag svamlade om. Jag syftade naturligtvis på "Never A Dull Moment".
Annars tycker att Kritans Bowie-förslag är bra.
Väldigt bra tänkt Kritan. Tyvärr (eller tyvärr och tyvärr det är ett skitcoolt omslag) har jag den bara med RCA återutgåvans omslag på vinyl. Det svarta där han står med gitarren och sparkar upp i luften.
SvaraRaderaMagnus. Ett är säkert och det är att det tecknade omslaget på min Best Of med Rod Stewart inte hade passat.