Nedslag i hemresan

Söndagseftermiddagståget ner genom Sverige. Vackra landskap byts mot mörker och endast SOS-samtal. Krokom, Bollnäs och längtan hem. Richard Yates The Collected Stories i knät och Althea & Donnas The West i den bärbara. Överallt runtomkring hostningar, harklingar, nysningar och snytningar.



Blåbärssoppa och kex. Välbemedlade promenader till bistron. Restaurangvagn är inget för den tid vi lever i. Lite för många killar med lite för långt hår i nacken och meningslösa ord på väg ut genom munnen. Deras flickvänner, här är alla par, har en pärla i vardera örat och fnittrar med mungiporna nedåt. Det tar generationer av stillasittande överseende att bemästra det.
Johnny Cash & Joe Strummer Redemption Song.

Ingen aning om var vi är men vart vi är på väg. Hem. Flyget hade gått snabbare men ibland måste trumhinnorna gå före. Dessutom finns det en liten tjusning i den uttråkning en lång tågresa ger.

Alla suckande blickar på klockan.
Alla vändor till toaletten.
Alla försök till diskreta hostningar.
All avsky för oförsiktigt fällda säten.
Alla har egna ex av samma tidning.
Alla slår ned blicken. Jag med.
Alla ensamma önskar ett eget dubbelsäte.
Alla som inte kan sitta still tar tag i ditt ryggstöd när tåget kränger.
Alla bävar för förseningar.
Junior Murvin Two Sevens Clash

Undrar hur Blue Ox Babes samlingen låter?
Undrar varför alla har så dyra kläder? För att de har råd. Åtminstone kortsiktigt.
Undrar om någon köpte med sig en chokladfonduefontän från stationen?



Tåget rullar in i en tätort. Kanske en stad. Knappt två timmar kvar. Gävle? Folk går av. Tvåsäten? Ännu fler går på. Brynäs IF mössor. Gävle.
The Chords Maybe Tomorrow.

Åter till Yates.