Bokrean och skriverierna?

Jag har ju egentligen inte haft tid att fördjupa mig i bokrean men jag har läst lite om den både i morgontidningen vi prenumererar på och i de som delas ut gratis (ja man kan ju förstås hävda att jag på sätt och vis betalar dem i dyrare produktpriser till följd av annonsering men med min konsumtionsnivå är det en försumbar kostnad) vid tunnelbanan och det finns något som förvånar mig. Ett nedslag på till exempel Åhléns i Sumpan visar att bokrean nästan uteslutande handlar om billiga böcker som specialgjorts för rean. Och det är ju fine. Bokbranschen och varuhusen vill tjäna pengar, konsumenterna vill köpa, äga och kanske rent av läsa. Inget fel med det. Men åter till mellanledet. Tidningarna och journalisterna. Varför går de bananas av lycka över att det går att köpa kartonageutgåvor av till exempel Stieg Larssons, förvisso klart läsvärda, deckare för 59 spänn när samma texter kan köpas i pocket för 38 kronor styck hos internetbokhandlare? Från 38 kronor till 59 är det ju ett påslag på 50% för i stort sett ingenting mer än lite mer miljöovänliga transporter. Det är ju som att pröjsa 12 kronor, istället för åtta, för en liter mjölk och få den i en tetra som inte går att vika ihop för att underlätta återvinnandet. Jag förstår det inte.

Vad jag däremot förstår är att det är kul med riktig rea som på Bokmagasinet på Hornsgatan. De har 30% på allt i butiken. Inbundet som pocket. Jag köpte dels Bodil Malmstens jättefina Hör bara hur mitt hjärta bultar i mig och dels Harriet Andersson i pocket. Det blev väl trots rabatten lite dyrare än att handla på internet men det kan det vara värt för känslan av att gå omkring i en riktig bokhandel och lyfta på böcker. Är sugen på att börja läsa bägge men ännu sugnare på att läsa ut De tre från Haparanda så den går före.