LP-skivan (cykelomslag #3)

Jag har haft Tim Weisbergs platta Nightrider i flera månader men inte spelat den. Omslaget och innerpåsen är otroligt coola men jag kände att jag ville vänta till Tour de France med att lyssna. Att lägga den på skivtallriken redan under till exempel Giro d'Italia hade inte varit riktigt rätt mot Tims fina gula tröja. I går kväll efter en andra dag av fantastisk spurtuppgörelse i Touren och med en nordisk seger i form av norrmannen Thor Hushovd var det dock dags. Pick-upen träffade vinyl och jag hoppades att det bara var introt men icke, det här kan vara det värsta jag hört. Tim har helt enkelt koll på hur man ser cool ut på ett skivomslag men sen är det slut. Det här är en kökkenmödding av skickligt överkänsliga gitarrer, atmosfäriskt introspektiva zynthar och flöjtgnidande från helvetet. Eller som någon skriver här, Now what jazz flute - rock god wanna be young guy flute player didn't want to be Tim Weisberg in the 70s? Jag pallade två och en halv låt i hopp om att något bättre skulle komma men nej. Det är nog helt enkelt den sämsta skiva jag äger och på grund av omslaget kan jag inte göra mig av med den. I dag startar Tour de France-klungan i vinmeckat Chablis och cyklisterna rullar i mål i Autun. Det var där Magnus Bäckstedt tog Sveriges hittills enda etappseger i Touren 1998. Synd att han inte är med idag men vi kan alltid trösta oss med att Tim Weisberg inte gjort soundtracket till etappen.