There's future in our souls

Jag publicerade en text för någon timme sedan som var så tråkig att den efter lite eftertanke fick gå direkt i fängelse utan att passera gå. Jag borde ha vetat bättre men sånt händer ibland. Sånt händer ibland. Jag skulle förstås ha skrivit något om den skiva som dominerat den snart gångna helgen istället. Jag gör det nu. Mark Olsons nya skiva Salvation Blues figurerade lite i The Magnificent Seven-texten och sen har den varit datalyssnad och nu är den inhandlad. Det var igår på Pet Sounds. Den europeiska utgåvan som var billigare och hade fler låtar. Vi har spelat den konstant sen dess. Eller... nja det var inte riktigt sant. Vi har stuckit emellan med så oväntade saker som allt från Kjell Höglunds Undran till Joan Baez Diamonds & Rust efter lite bläddrande i en skivhög men vi har snabbt gått tillbaka till Salvation Blues igen. Den kommer med all sannolikhet att ligga högt när jag ska sammanfatta mitt skivår. En pallplacering kan rentav vara inom räckhåll. Jag ska inte börja rapa citat i massor eller skriva för mycket om hur glädjande det är att han samarbetar med Gary Louris igen, hur bra han sjunger, hur melodierna porlar som fjällbäckar och texterna griper tag med fraser som "My love for her is like a speckled bird/ An animal bleeding in the snow" och så vidare men jag måste få sticka in ett smakprov från YouTube. Det är andra låten på plattan. Den som heter Clifton Bridge. Den där han sjunger "Some people come here to die/We came here to live/ There´s hope in our hearts/ There's future in our souls".