Lite tidigare i Hornstull

Nytt år, ny vardag. L gick till jobbet, jag och K gick ut lugnt. Parken såg mörk och kulen ut. Vi spanade drama istället. På andra sidan rutan som tillhörde fönstret var det aktivitetstopp. Inte stopp utan topp. Åtminstone för att vara andra januari på Högalidsgatan. Den gata som är vår några veckor till. En bärgare bärgade en vit skåpbil. Föraren tog god tid på sig. Det måste nog ha tagit minst 20 minuter. Ned mot Långholmsgatan väntade en 66:ans buss tålmodigt. Upp förbi Pålsundsgatan till slut en sopbil, ytterligare en bärgninsgbil och några personvarianter. På själva Pålsundsgatan stod till slut inte mindre än två 66:or. De av er som känner den linjen vet att turtäthet och snabbhet inte är dess främsta signum. Småtrevligt snirklande är vad den bussen står för. Det var smått förunderligt hur lugna alla var. Bärgningsmannen som inte blev stressad, de andra förarna som vilade tutorna, åskådarna som intresserat stod kvar och tittade, vi i fönstret.

Lite senare spikade jag fast fyra lister vars avsaknad på några hyllkanter jag retat mig på trots att de inte är nödvändiga. Att en lägenhet ska bli en annans innebär inte att det går att strunta i sånt. Kalla det gärna fullföljande av uppgift eller anständighet. Jag har tänkt mig att det ska komma starkt under 2008.

Vi stekte pannkakor till lunch och gjorde fiskgratäng till middag. Jag undrar lite över hur jag ska kunna gå tillbaka till jobbet längre fram. Hela helgerna kommer att gå till storkok känns det som. Åtminstone om vi inte ska falla in i hämtmats- och halvfabrikatslunken.

Det blir inte mer årssammanfattning, ni kan ju själva läsa posterna. En hel del står där. Resten skulle ni förmodligen ändå inte få veta.