Det stora livet

K sov oroligt i natt. Värmen, tänderna, tillväxten? Vem vet? Jag gick upp och upp och upp. Vid fyra grät hon tills vi lagt oss på soffan. Hennes öra mot mina hjärtslag. En timme senare var en mara där. Hon somnade om mellan mig och L i storsängen. På morgonen sov hon ut. Så liten, så stor. Hon vaknade till och sa mamma två gånger innan hon somnade om. Hjärtan kan brista för mindre. Senare satt hon på sängkanten och dinglade med benen. Gick direkt och hämtade boken om Tvillingarna på bondgården. Den skulle läsas före frukost. Så stor, så liten. Inget hade helt kunnat förbereda mig för det här och jag undrar vad jag kan göra för att förbereda henne för livet utanför. Det som hårdnar. Kanske inte mer än jag gör men hur ska det räcka till? Ibland önskar jag att hon för alltid skulle kunna få vara den där lilla tjejen som kommer rusande emot mig med utslagna armar när jag säger kram. Hon som skrattar så hon kiknar av tittutlekar. Hon som testar gränserna genom att skvätta mjölk över halva köket.