Till och FRA skäller fåret

Generaldirektören för FRA skriver i SvD idag och det är både läs och tänkvärt. I mycket är det nog en korrekt beskrivning av vad som hänt och är tänkt att hända. Ja i nästan allt kan man nog säga. Men bara nästan. Han skriver ju inte om det som verkligen oroar. Om vad som skulle kunna hända sen. Om vart principförskjutningen leder. Eller åtminstone kan leda. Som jag ser det finns det två saker som verkligen är värda att oroa sig för. Det ena är något som gläder generaldirektören, nämligen teknikneutraliteten. Lagen är teknikneutral. Om luften runt omkring dig gick att avlyssna vore det alltså enligt den nya principen tillåtet. Den dag det är tekniskt möjligt att ställa upp en supermikrofon på Sergels Torg (eller miljontals mikrofoner runt om i landet) som kan spela in alla samtal som pågår överallt finns det alltså inget principiellt problem med att FRA filtrerar allt som sägs. Nu är det ju förstås lätt att skaka på huvudet åt det och säga att det aldrig kommer att hända. Vi har inte tekniken och vi kommer aldrig att tillåta att en sådan mikrofon placeras ut men hur många övervakningskameror hade vi i Sverige för 20 år sedan och hur många har vi idag? Hur svårt skulle det vara att förse dem med mikrofoner också och koppla dem till en databas? Det är någonstans det benet vi står och väger på när vi tillåter att all kommunikation som sker på Internet (som inte heller var mycket att hänga i julgranen för 20 år sedan) skall få passera FRAs filtrering oavsett om brott misstänks eller inte. Den andra frågan då? Jo generaldirektören skriver: FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser. Det är så vitt jag kan förstå en sanning med viss modifikation. Eftersom FRA inte får spana på inhemska företeelser menar han att de inte kan. Om det är så är det ju väldigt skönt men vad händer om riksdagen sätts under sådant tryck att det vill ändra på får? Bara i ett enskilt viktigt nationellt intresse? Hade det varit värt det i till exempel jakten på Olof Palmes mördare? I kampen mot organiserade pedofiler? För att ta reda på vad som egentligen hände med Estonia? För att utröna om det fanns ett personligt ansvar i hur Sveriges förra regering hanterade tsunamikatastrofen? Skulle trycket utifrån, eller inifrån, på regering och riksdag kunna bli så stort att de inte kan stå emot (och vi har ju i den här frågan fått se hur svårt det faktiskt är för en del riksdagsmän att stå emot tryck) utan tycker att det är dags att ändra på fåret så att FRA faktiskt kan få spana inhemskt? Bara i någon enda fråga av stort nationellt intresse förstås. Åtminstone inledningsvis. Vart leder de i så fall i förlängningen? Är de frågorna verkligen så färdigdiskuterade så att vi kan sluta oroa oss och bara lugnt hålla med om att debatten varit osaklig och att läget är lugnt? Generaldirektören skriver: Ändå odlas uppfattningen att FRA skall lyssna på alla svenskars telefonsamtal, läsa deras e-post och sms.En vidrig tanke. Hur kan så många tro att en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa? Återigen är det orden som avgör. Han skriver skall men precis som det inte är fåret som är problemet är det inte heller skallet. Det är kanet som fåret står och skäller framför så att det inte ska synas som är problemet. Det är principfrågan om ifall icke brottsmisstänktas kommunikation och informationsutbyte ska få filtreras som det handlar om. Om det ska få ske var helst den teknikneutrala tekniken ger oss möjlighet. Ska det det? Jag noterar att jag i likhet med generaldirektören slutar med frågor för andra att besvara men också att det är helt andra frågor. Många saker är vi dock överens om. Inte minst avslutningen.

Förbättringar av integriteten gagnar oss alla. En livlig debatt också – om argumenten är sakliga.