Frigjord, fördomsfull, moi

Pridefestivalen dunkar igång idag och medan vi känner oss så där härligt frigjorda för att vi tycker att det är självklart att två personer av samma kön ska kunna pussas offentligt, leva med varandra och så vidare kan vi ju innan vi bara hakar på partyt och sorterar in Pride i en historisk kontext medan vi slår oss själva för bröstet och klappar öststaterna och landsortshålorna på huvudet för att där verkligen behövs lite huvudstadssvenskt öppensinne fundera på vad vår ryggmärgsreflex säger när vi ser den snedsminkande transan knäa fram på sina högklackade utanför Hornstulls tunnelbaneuppgången klockan åtta en tisdagsmorgon långt efter att Prideparaden tågat klart för i år. Jag är rädd att stolthet fortfarande går hand i hand med fördom för många av oss.