Söndagarna i Hornstull

Vi sov längre än på flera år. L gick på brunch, K lekte med mormor. Min tid. Tom. Jag är ju jag så jag gick först förbi grovsoprummet och sen till Mickes. Pratade lite om Superettan, konstiga fotbollsplaner (brunnslocket på Älta IP!) och köpte en platta med en för mig okänd singer-songwriter som heter David Patton från 1972 samt nummer tre av fanzinet Jamming för en tia styck. Gick vidare mot Dellon för en fika men det tog emot. Parken, Dellon, asfalten jag gick på. Det är över nu. L har semester och om en knapp månad börjar jag jobba. De är över nu. Mina dagar med K. Våra dagar, rutiner och upplevelser. Det kommer andra, lika bra, kanske bättre, men det var ändå som att den där insikten träffade mig ganska hårt. I tio månader har vi gjort så gott som allting tillsammans på vardagsdagarna. Bara vi två. Jag vände, gick ned mot Street, köpte en blaskig smoothie och satte mig på en parkbänk. Solen värmde, vinden kylde och jag läste några sidor i Jan Myrdals ungdomsskildring Att bli och vara. Gick hemåt via Drakenbergsparken, åt lunch med K och mormor, L kom hem, de gick igen, jag bakar en kardemummakaka. Det blir bra. Nya dagar. Andra. Annorlunda men bra.


Klottret på bilden är nog skrivet med viss ironi men valet av den rymmer ingen.