Tanto glöder redan i september i år

Vi steg upp. K först, L sen, sist jag. Frukost på en någorlunda igenkännlig planet. L till yoga, jag och K till trapphuset. Vi diskuterade vikten av jacka kontra glädjen i att springa utan i en halvtimme. Till slut var beslutet mitt. Harmen hos K rann av så fort vi gick utanför porten. Min känsla tog lite längre tid. Vi gungade, spanade hundar, sparkade boll, testade rönnbär och hejade på grannar. Utforskade med olika grad av öppna sinnen. Löven skiftar i gult och rött oavsett vad ekonomerna säger och gör. Det kan vara värt att landa i det ibland. Vi har lämnat och hämtat varandra i en vecka på förskolan nu. K och jag. Jag och K. Det går ganska bra. En tår ibland, mycket glädje vid återseende. Samtidigt den där känslan i bröstet som skriker att det här inte är naturligt. Men hur mycket är det i de liv vi lever och fortlever. Utifrån förutsättningarna går det ganska bra. Det går ganska bra. Sista tjugo meterna innan vi gick hem till pannkakor och en färdigyogad L fick K ta av sig jackan. Hon sprang som ett framtidshopp.