Allhelgonaafton i Hornstull

Solen är på väg ner. P sover sin eftermiddagssömn. L och K gör parkerna osäkra. Jag sitter i fåtöljen. Håkan lät bra men nu är han avstängd. Jag skriver och tittar på Våra vänners liv på SVT Play. Eller lyssnar för just nu när bokstäverna tar plats på skärmen ser jag ju inte Play-bilden. Sen växlar jag över och då skriver jag förstås inte. Niklas skrev något om att inte skriva. När man inte vill berätta. Jag plockade upp Nöjesguiden idag. Någon bloggare som uppenbarligen är känd för sådana som känner till sådant säger att hon blir typ sprallig i fingrarna om hon inte bloggar. Jag vet inte. Jag läste DN i morse också. Strage. Om döden. Den texten berörde. Scenen i Våra vänners liv där skilsmässopappan tar med skilsmässodottern hem till sin nya ungkarlsetta också. P hostar i sömnen. Det där lilla, lilla ögonblicket för en timme sedan. Alldeles innan hon somnade i min famn. När ögonlocken klippte, när hon kämpade emot och när de slutligen stängdes och den där lilla utandningspusten gick genom hennes kropp. De där små och stora sakerna som ingen kan förbereda oss på.