Tonåringarnas fantastklubb (Popskylt #35)

Teenage Fanclub. TFC. De sympatiska skottarna. Jag försökte räkna efter hur många gånger jag sett dem men det gick inte riktigt. Ett tag kändes det som att de var bandet varje festival kunde flyga in när någon annan ställt in. Jag minns lyckokänslan när det ersatte Manic Street Preachers på Lollipop. Jag såg dem där, på Gino (en eller två gånger?), på Studion (en eller två gånger?), kanske på Hultsfred och Roskilde och definitivt på Accelerator. Jag har en biljett från Palladium också men spelade de verkligen där eller flyttades den konserten? Det är för mycket att hålla reda på från åren som flyter ihop, de då det inte var något ovanligt att se tre band eller fler i veckan.



Jag tillhör dem som tycker att de blev bättre efter Bandwagonesque. Har alltid gjort. Jag minns luftgitarrorgierna och Goody Goody Gum Drops-fånleendena från Thirteen, den perfekta popen från Grand Prix, Ain't that enough från Songs From Northern Britain i skuggan den där varma sommaren när jag badade på Långholmen från maj till september, Man-Made i bilen när jag och L äntligen lyckats montera stereon under den där vansinneskvalmiga turen till Oslo, Shadows den här föräldralediga hösten i Draken med P. I kväll spelar de på Debaser Medis. Klart vi är där.

En låt vardera från deras album som finns på Spotify (Songs From Northern Britain fick med två eftersom någon tokskalle på Spotify påstår att andra låten på den plattan är Jesus med Primal Scream så jag fick lov att plocka den från samlingen A Short Cut To Teenage Fanclub). Här har ni A Shorter Cut to TFC.