Låt leva sommarens svala

Jag kände inte Sartre men jag hälsade på honom och var nöjd med det. Jag var tillräckligt ung för att vilja prata och tillräckligt gammal för att hålla käften. En osedvanligt lycklig tid. Sen kommer som bekant den ålder när man inte vill tala men har svårt att hålla käften. Det är under dom åren man försörjer sig.

Jag vet inte hur det är med er men jag har lätt för att älska Pär Rådström. Meningarna ovan är från en text vid namn Hur man blir kung i Quartier Latin som ursprungligen publicerades i Aftonbladet 1959. Jag har den i en liten volym som heter Låt leva sommarens svala.

I kväll läste jag för första gången en kapitelbok för K. Hon låg på soffan som under dagen flyttats från barnrummet till det vi kallar biblioteket. Jag satt på skolbänksstolen jag hade som liten. Boken var Gösta Knutssons Pelle Svanslös och Maja Gräddnos (bok 96 i Bonniers Barnbibliotek, 2,50 kostade den 1947) och på fyraåringars vis frågade hon en del under de första sidorna men sen var det som att hon sögs in i berättandet. Efter dryga två och ett halvt kapitel somnade hon men jag fortsatte högläsningen till det slut av kapitel fyra där Bill och Bull blivit svarta som sotarkatter efter att ha letat efter Pelles moster Selma i en kolkällare i Gamla Stan men inte ens hittat någon mandelmassa. Det är något visst med högläsning.