Jag gick genom min stadsdel i morse. Den där taken i Draken åter är torra nu när jag sitter här och just har ätit upp en påvärmd vegetarisk kålpudding. En som hade varit betydligt brändare på ytan om jag följt Tore Wretmans tidsangivelser. Jag gick Hornsgatan fram. Ett nytt apotek hade just öppnat, snett över gatan skulle ett snart till, när jag rundade hörnet fanns det gamla vanliga där eller snarare det nya som kom till efter utförsäljningen. Tre apotek inom en radie av kanske hundra meter. Tre som ska försöka konkurrera ut varandra genom extraerbjudanden på schampoo och råd om rynkkrämer. Närmaste postutlämingsstället ligger vid Zinken. Jag vet inte riktigt vad det eventuellt säger om något eller tiden.
Strömavbrott i går. Vi valde fem trappor utan hiss hos förskolekompis framför åtta trängre hos oss. Vi såg ut över Plankan där förtätningen ska börja med hus på gården och radhus på taken. Jag fick se bilder från förr. Innan Plankan byggdes, innan Draken restes. Innan betongen tog vid. Förtätningen. Det låg ett mäktigt hus nere i Tanto.
Vi gungade i Högalidsparken efter Dellon i förmiddags. Jag och P. Hon har börjat göra rörelserna till
Imse Vimse Spindel, noterar varje flygplan som passerar över oss och säger
däh, däh, vov-vov när hon ser en hund genom caféfönstret. Det känns ofattbart att den här tiden ska ta slut.
Jag tror att det där stora huset i Tanto var ett mentalsjukhus, som det väl hette då. Det var någon som berättade att parken alltid har haft många besökare utan särskilt mycket tur i livet. När sjukhuset försvann och Draken mm byggdes fortsatte de att komma tillbaka. Och det är ju inte så svårt att förstå. Trevligare blir det ju sällan.
SvaraRaderaTack! Någon dag ska jag på allvar fördjupa mig i lokalhistoriken.
SvaraRadera