Söndag i Hornstull

Jag gick en sväng i eftermiddags. Utan långkalsonger, solen i ryggen, mössan av en stund. Köpte en cd med Pearlfishers för 25 spänn på Mickes, konstaterade att Williams debutplatta bara kostar 10 kronor på lp på Lilla Mickes. Vad vi spelade deras första singlar en tid i en tid som inte längre är.

Igår i samlingslokalen. Maskeraddisko. Kvarterets barn och andra. Vuxna. Många pirater. Vi också. Det är svårt att spela skivor för fyraåringar men det var kul. Verkade som att bara K och P har en uppväxt som inkluderar Ville, Valle och Viktor.

Masstart och masstart. Vi har varit där förut men en sådan här dag är det så tydligt var det funkar och inte. I ett långt Vasalopp är det kanon. I en VM-femmil som hela tiden ska slinga och slingra sig in på stadion så att fältet alltid trycks ihop är det värdelöst. Inget ont om Northug som är fantastisk, hänga rygg och spurta bäst, utifrån de förutsättningar som nu gäller men snälla, snälla, snälla ge oss individuell start. Snälla en gång till. Jag önskar för övrigt att Jerry får vinna en Vasa någon gång.

Jag har nog snart läst ut England's Dreaming. Vilken tid det tog. Vilken tid det var.

Jag borde ha skrivit det tidigare men bättre sent än aldrig. Jag uppskattar verkligen Svenska Dagbladets satsning på en fördjupad och samhällsorienterad sportbevakning. Det är rätt väg att gå.

Solljuset strålar in i köket fram till fem på eftermiddagarna nu. Det väcker hopp.