Söndag i Hornstull

Man ligger i sin säng. Gjorde i går kväll. Det är sent. Man har lyssnat på Göran Söllscher trakterandes en 10-strängad altgitarr stämd som en renässansluta istället för att ryckas med i Melodifestivalandet. Man känner fortfarande doften av grill nerifrån parken. Hör rösternas sorl. Man tänker att det får man bjuda på.

Man sitter i soffan dagen efter. Driver en smula med man-sjukan. På morgonen i parken. Flaskor plockades, burkar plockades, engångsgrillar plockades, skräp plockades, lades i papperskorgar. Det var jag och K som gjorde det. Ett stilla duggren föll, P grävde i sanden. Tröttheten som kom över mig. Den var inget mot när jag såg det sönderbrutna staketet. Insåg att det var det tryckimpregnerade virket barnen ska hålla sig i när de går uppför den branta asfaltsbacken idioterna eldat i natt.

Det är målgång uppför i dag. Vi har bytt ämne. Giro d'Italia. Målgång uppe på Etna. Denna mäktiga vulkan. Först 159 km från Messina som innehåller en klättring till uppför berget. Textrapporteringen är redan i gång. Jag ska se i dag. Jag ska se i dag.

Sirius vann i går. Tack för det.

Lindisfarnes tredje platta Dingly Dell på stereon. Ett så kallat 10-kronorsfynd från veckan som snart är all. Den var värd det. Jag har för övrigt återinstallerat Spotify. Omslaget ser annorlunda ut där än här hemma på soffbordet.