I går på Ica. Lite stressad. Vagnen full. Varor för veckan. En annan vagn. Parkerad i vägen. Ett par som inte märkte att jag behövde komma fram. Blodtrycket som steg. Idiottankarna jag tänkte. Sen såg jag plötsligt hans blick. Jag vet ju inte alls om det var så. Kanske var det något helt annat. Men blicken. Det var den hos någon vars barn har fått en hjärnblödning. Marken gungade till. Jag sträckte på ryggen. Andades ut. Pulsen gick ned. Jag väntade lugnt på grön gubbe vid Hornsgatans övergångsställe sen. Tog trapporna ned. Hissen upp. Hem. Till L. Till K. Till P. Hem till oss. De väntade där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar