Tiden som går

I morse. Jag lämnade henne sovande på rygg. Snart tre och ett halvt år gammal. Utsträckt och avslappnad på samma gång. Hon har blivit så lång. För två år sedan. Då vaknade hon med ett skrik. Jag tänker inte på det hela tiden men jag är så tacksam för varje dag sedan dess. För att hon lever. P. I går. Hon och K. På mattan i vardagsrummet. Spelandes Lotto. Skrattet de skrattar tillsammans.