Jag gick min vanliga runda. På Stadsmissioen höll jag i den senaste utgåvan av Gun-Britt Sundströms Maken men beslöt att ett exemplar räcker. Det låga priset och Steve Sem-Sambergs förord till trots. Jag fortsatte till den bortre indiern. Åt för mig själv. Läste i Knausgårds andra Min Kamp. Den har vilat några dagar men nu är den med igen.
Ner på Myrorna. Hittade först Slas Den extra milen som jag tog eftersom jag blev osäker på om jag har den. Läst den har jag inte. Sen såg jag Gun-Britt Sundström igen. För Lydia den här gången. Jag kände inte till den. Det är en Bengt Ohlsson fast långt tidigare. Hon skriver om historien hos Hjalmar Söderberg ur en annan karaktärs perspektiv. Den här gången är det Lydia i Den allvarsamma leken istället för Gregorios i Doktor Glas. Handlingen är också förflyttad till vår tid som det står i basidestexten. Tidigt 70-tal i Stockholm får vi alltså antaga.
"För Lydia" är fantastisk! Minst lika bra som "Maken".
SvaraRaderaNu lade du fin ved på peppbrasan.
SvaraRadera