I kamerans sökare (för sex dagar sedan)

Vi ska åka magnetkamera i eftermiddag. Eller vi och vi. P. Jag ska sitta bredvid. Det kostar oss inte en krona. Inte en endaste krona kostar den oss den här högteknologiska vården. Inte annat än så som den kostar oss alla. Via skatterna.

För första gången ska hon ligga i magnetkameran utan att vara sövd. Det är ett test. Hon fyller fem år senare i höst. Vi får se om hon kan ligga så stilla som krävs. Annars måste hon sövas igen när det är dags på riktigt. Nästa gång.

Det är alltid en risk. Sövandet. Jag hoppas förstås att hon ska klara att ligga still. Men om inte är det ju lätt att förstå.

Senare. Det gick bra. Det gick så väldigt bra. Vi fick se en liten film först. Elefanten som svalt fiskar med drickvattnet och behövde röntgas. Olly hette han. Dessutom en elefantdocka som åkte in i en liten magnetkamera. Sen det stora rummet, den stora kameran.

P lät sig läggas på britsen. Lät lurarna placeras på sitt huvud. Tittade på elefanterna som projicerades på väggen. Lyssnade så uppmärksamt på sköterskan. Högg tag lite i tyget hon låg på när båren hissades upp. Igen när den började åka in i kameran. Hon är så tuff. Hon är så van. Så hjärtskärande van vid vården. Hon zoomar ut och härdar ut.

Det gick bra. Hon låg så still som hon kunde. Nästa gång är det skarpt läge. Då dundrar maskinen också men vi ska ta med musik hon gillar att spela i lurarna. Förhoppningsvis funkar det. Förhoppningsvis behöver hon inte sövas vid framtida magnetröntgen. Vi gick ut igen från sjukhuset. Tog bussarna hem. Delade på en kaka. Gungade. Hon skrattade sitt skratt.

Man fick inte foto inne vid kameran så jag lånade den här bilden från nätet. Om den är din och du vill ha bort den så säg bara till genom att lämna en kommentar.