Det var i en musikdiskussionsgrupp på Facebook. Temat var hösten och någon postade Inspiral Carpets She comes in the Fall med motiveringen att: "Antingen kommer hon till hösten. Eller så kommer hon när hon faller...". Jag spelade den där låten ganska mycket, då när plattan var ny. Men än mer spelade jag deras version av Ian Durys I Want You (jag har spelat den mycket med Ian också men det var faktiskt först senare). Den där de samrbetade med Mark E. Smith från, jovistt, The Fall. Hösten igen. Jag youtubade (alla dessa mer eller mindre nya verb) och visst fanns den där. Jag hade aldrig sett videon innan. Om jag minns rätt gick låten ett tag hem ganska bra på dansgolvet på Kalmar Nation i Uppsala. Det var indieår och min hedonism var inget mot den jag just nu läser om I Alex James bok Bit of a Blur. Hans är helt fascinerande, min var mer småskalig. Blur var för övrigt också med på en samlingsplatta där brittiska artister gjorde covers på andra brittiska artisters låtar. Den som I Want You kunde höras på (om man inte som jag mest spelade den från en tvåspårs cd-singel). Om minnet inte sviker mig gav sig Blur på Elvis Costellos Olivers Army. Costello som på lördag spelar på Konsert och Kongress i det Uppsala jag aldrig helt kommer att lämna. Kanske knyter det ihop en säck eller sluter en cirkel men jag tvivlar. Snarare rör det sig väl om ringar på vattnet som sprider sig tills de möter andra och nya mönster uppstår. Säkert är att löven inom kort faller från träden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar