Herr Alarik är tillbaka med vad ni nog får lov att kalla en riktig popdänga. Av den typen man om så önskas kan sätta power framför. Bob Segarini blir väl aldrig mer än en fotnot i musikhistorien men här träffade han så rätt som man kan begära. Året är 1978 och min LP är i multicoulored pink vinyl. Nog har jag singeln också? Visst måste jag väl ha singeln? Får kolla hemma. Så länge värmer vi upp luftgitarrsarmarna och tränar på att sätta körerna perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar