Välkommen hem (Låttips #141)

Ok. När jag ändå håller på. En tredje Välkommen hem på raken. Asta Kask. Jag såg dem på Gärdesfestivalen 1985. Tror de var återförenade redan då. Strax efter spelade Träd, Gräs och Stenar. Bajamajabristen var monumental men frampå kvällen fanns det en del skinheadgäng att vara rädd för. Kom bara att tänka på det såhär 30 november. Jag har vaga minnen av band som Lilla Huset på Prärien och liknande också men det kan lika gärna ha varit något av de följande åren. Det känns verkligen som en helt annan värld, inte bara tid. Men Asta Kask tycks fortfarande studsa på till publikens jubel. Själv kan jag knappt höra ett ord de sjunger.

Välkommen hem (Låttips #140)

Glesbygd'n. I en tid när band ska heta sådant som Syket, Bruket, Åbäke, Natten och vad ni vill har de ändå det bästa namnet. Glesbygd'n. Klart att de spelar norrländsk vemodsreggae. Klart de gör det bättre än några andra. Så bra att jag faktiskt tror att det kan vara värt att ägna sig åt lite okynneshandel och betala 400 spänn för deras senaste cd.




Jaså ni vill ha videon till Välkommen Hem där Annika Norlin från Hello Saferide och Säkert! är med och sjunger också eftersom den så bra knyter an till föregående postning med Uppsalabandet Labyrint att den fått ge namn åt den här postningen. Jamen då kör vi väl den också då.

Välkommen hem (Låttips #139)

Jag ska villigt erkänna att jag aldrig hade hört talas om Labyrint innan jag läste Jan Gradvalls recension i DI Weekend men nu har jag gjort det och det är klart att jag måste föra det här LIVE-framträdandet hos SR vidare.

Söndag i Hornstull

Vi gick upp på Tantoberget. Det var i går. I dag har vi lagat lasagne och bakat kanelbullar medan regnet fallit över Tanto och vinden vinit runt taken i Draken. K har spelat skivan med Tvillingarna, Truls och jag så många gånger att hela familjen kan alla texter utantill redan ett dygn efter att hon var på konserten. Jag har försökt få smyga emellan med Willie Wrights Tellin' the truth som jag köpte på Mickes efter att jag och JLT tagit en efterlängtad kaffe på Dellon. Den är bra. Det finns alltid så mycket mer. Vi har smuttat på glöggen och tänt ett adventsljus. Sirius vann till slut en match. 10-4 borta mot Tillberga. Vi följde på datorn. Må det ha varit vändningen. Det finns säkert mycket mer att skriva men nu tänker jag lägga tiden på Leif GW Perssons självbiografi Gustavs grabb. En sak till bara först. P går. Som hon går.

I väntan på det stora språnget (Låttips #138)

Billy Bragg. Det är 25 år sedan jag såg honom live för första gången och han är fortfarande igång därute. Outtröttligare än en duracellkanin. Var helst det finns en barrikad att stå på, var helst en näve behöver knytas, var helst en gammal sång med lite ny text kan säga något om samtiden.

VAB i Hornstull

Vi hålls i vardagsrummet. Lyssnar på Magnus Lindbergs Snön den faller vit. Kräksjukan eller om det var vanlig magdito slog till mot förskolan i går. Terminens första VAB som inte har något med hjärnblödning att göra. Det känns trots den där lilla tömda magen, och den överhängande risken för den ännu mindre magen, befriande vardagligt. Kräksjuke-VAB med hinkar, avslagen cola och blåbärssoppa. Det spöar hjärnblödnings-VAB alla dagar. Julgranen på Tantoberget lyser för övrigt redan på kvällarna.

Till nästa PAL

Onsdag i Sumpan

Ryktet säger vinterkräk. På förskolan. Jag sitter kvar sent på jobbet i kväll. Inte för att undvika smitta utan för att göra klart tablåändringarna så jag kan vabba lugnt i morgon om så krävs. Åt indiskt på lunchen. Läste Stieg Trenters Tolfte knappen. Köpte Solomon Burkes I have a dream. 20 spänn. Annars äter jag mandariner, tänker tysk fotboll och dricker te. I går kväll satt jag bredvid en man på bussen som satt så bredbent att han förtjänade en smäll om han inte hade pungbråck. Lyckligtvis är jag en tämligen fridsam person. Nu är det visst dags att börja med ändringarna.

Fem och femton (Låttips #137)

Det bara slog när jag tänkte på att Mickes Skivor fyller moppe i dagarna och firar med 15% rabatt på alla skivor just i dag (ni hinner säkert dit innan de stänger om ni går nu). Det slog mig att jag skrev om när affären firade 10 år. Slog mig att det var andra postningen någonsin. Här på Herr Alarik. Slog mig att bloggen alltså borde vara fem år nu. Och se det är den. Vem hade kunnat tro. Om ni händelsevis undrar så firar vi med att leka burken och lyssna på Leonard Cohens Death of a ladies man medan mörkret tätnar därute i Tanto.

Tusenlapparna och blodspengarna

Läs det här. Så ser det ut. Uttryckt i tydliga siffror och tabeller. Så ser de ut. Blodspengarna i min och många andras plånböcker. Så ser de ut. Tusenlapparna som vi efter eget godtycke kan lägga på julklappar eller ge till välgörenhet. Så ser det ut. Det kollektiva förakt för svaghet som röstats fram till regeringsmakten i det här på ytan så välmående lilla landet i norr. Vi svär väldigt sällan i den här bloggen men - fy fan.

Uptown Top Ranking

Uppsala över 200 000. Invånare alltså. I kommunen ska tilläggas. Ni får förlåta att en gammal lokalpatriot i förskingringen blir lite uppspelt. Vi firar väl med den här gamla Uppsala-listan? Ja det gör vi. Fast nyhetsflödet känns lite dammigt i lärdomsstaden om det stämmer att det var redan 15 november som 200 000-gränsen passerades.

Valrörelsevila och halvbulanser

Det bästa med att befinna sig så långt mellan valen är att ledarskribenterna kan skriva bra saker som bottnar i dem själva utan att behöva tänka på om någon skugga eventuellt kan falla på den egna sidan och ställa till något vid valurnorna. Läs gärna Hanne Kjöller om ambulanserna och mer i dag. Om ni vill kan ni ju alltid kolla in min gamla ambulanstext också. Bilden till är så bra i sammanhanget att jag repriserar den.

Halvbulansen finns på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Flamingo (Låttips #136)

Nej jag vet inte heller något om Miss Chain and The Broken Heels. Bara attt jag av en slump hamnade på den här låten och tyckte att den var värd att bjuda på när det nu är näst sista måndagen i november och allt. Och Kallt. Och ruggigt. Då kan det kanske värma ganska skönt med en sådan här liten popbit.

Söndag i Hornstull

Jag ska be att få återkomma men helgen har mestadels varit bra. Inte tu tal om saken.

Lilla julafton i november

Ibland. I går. Till exempel. Jag kommer inte ihåg vilken impuls som fick mig att kolla in Jesse Hector mer än att jag ganska nyligen läst att det kommit en cd-samling. Jag hamnade här. Det var bra. För sen gick jag till eBay och sökte på The Clique. Inte modrevivalbandet utan 60-talsbandet. Jag har gjort det förr. Sökt. Nu fanns samlingsplattan där. Set price. Snabb affär. I morgon läggs den på lådan. Hemma i går kväll. Jag försökte komma på var jag läste om deras cover på Leaving Here. Jag hade för mig att det var någon text av Hasse Huss i Jörvars Gosskör men hittade inte. Jag plöjde artiklar i Now & Then också. Inget resultat. Mer än att jag kom på att jag behöver The Craig också. I must be mad. Då var den omöjlig att hitta nu finns den på Spotify. Och relativt lättåtkomliga samlingar. Somt förbättras. The Clique. Jag har nog väntat minst ett decenium på att få lägga den på skivtallriken. Kanske två. Jag beställde förresten Jesse Hector-samlingen också. Av bara farten.

Något mer medan ni väntar

Bloggen This is Pop? håller på med en fantastisk nedräkning över 60-talets 200 bästa låtar och har nu bara förstaplatsen kvar. Jag tog mig friheten att lista 20 låtar som ännu inte kommit med. Förutsatt att jag inte missat någon vid snabbgenomläsningen. Det var för övrigt frost på Tantoberget och Drakens tak i morse.

Något medan ni väntar

Ok. Risken är överhängande. För att ni redan läst det här. Om förätarmackan. Men jag har inte tid med mer just nu så det är vad som bjuds.

Kindkyssarna och dödskyssarna

Läs Anders Lindberg i Aftonbladet i dag också. Gör det. Det är kanske lite väl mycket antydningar i texten men den är värd att läsa ändå i väntan på att någon förhoppningsvis bemöter. För så här illa kan det väl ändå inte vara?

Kissblöjorna och kissblöjorna

Läs Jonas Gardell i Expressen i dag. Gör det. Själv har jag två vaccineringssprutor kvar att ta nere på Caremas vårdcentral men jag tvivlar på att de kommer att tas där. Att jag kommer att kunna förmå mig. Frågan är ju bara om det är bättre att gå någon annanstans? Denna tid. Dessa seder. Vi har också vägt kissblöjor detta år. Stått på Astrid Lindgrens Barnsjukhus och vägt och vägt. För att hålla koll på vätskebalansen hos ett litet barn. Det snålades inte på blöjorna där. Hade det gjorts det om sjukhuset varit privat? Jag vet inte. Jag hoppas inte. Men jag vill inte chansa. Vill inte att vi ska testa. Mina föräldrar är 66 år och lite mer. Det är förhoppningsvis ett tag kvar till de behöver äldrevård. Med lite tur kanske de inte ens behöver det. Döden kan ju komma barmhärtigt i nattsömn, hastigt vid en gräsklippare, på ett sjukhus eller alldeles för tidigt som det var för mina far- och morföräldrar. Men om de behöver åldringsvård. Jag vill inte att de ska behöva bo där det vägs blöjor för att vinsterna ska öka. Bonusarna. Jag vill inte.

Till nästa PAL

Varannan vecka och livets gång

Det är mycket nu. Jag vet. Men ta er tid att titta på det här lilla inslaget med Pelle Carlberg och Tvillingarna Truls och jag. Själv får jag både lite ont i magen och blir lite glad. Över hur det går. Över att det går. Att Pelle själv förmodligen var yngre än vad hans barn är nu när vi gick i parallellklass på Uppsävjaskolan är lite svårt att greppa. Men så är det. Livet. Vill ni läsa något längre om Pelle kan ni ju alltid klicka här.

The Fish City Five

Jag facebookade och twittrade i förmiddags med anledning av att det denna november är 25 år sedan Housemartins cover på Caravan of Love släpptes och lite diskussioner och googlande senare visade det sig att det nog faktiskt också är på dagen 25 år sedan de spelade på Fryshuset i Stockholm. En konsert jag tyvärr inte gick på. Ytterligare lite nätsökande gav dock en liten senkommen tröst i form av liveuppträdandet från Old City Lites nightclub i Farnworth som ni kan se nedan . The Fish City Five var för övrigt vad de ibland kallade sig vid a capella framträdanden.