onsdag 25 juni 2008
Beslutet är ju fattat
Det är ju möjligt att Expressen har valt att tokvinkla men det är tyvärr också möjligt att vi har den statsminister artikeln presenterar. Det här blir faktiskt otäckare för varje dag som går.
tisdag 24 juni 2008
Tåget går, tåget går (Låttips 32 & 33)
Av någon anledning är frasen ovan från Traste Lindéns Kvintetts låt Tåget går som finns på plattan Gud Hjälpe... ett av de låtfragment som allra oftast poppar upp i min skalle. L tog tåget till Köpenhamn idag men lyckligtvis är hon tillbaka i morgon och inte om ett år. Hennes syster L passade en sovande K ett par timmar och jag tog en fika med den store Magnus från Skåne. Fast först gick vi på Pet Sounds. Det är inte ofta numer. Jag slog till på två-för-en-cdn med Dillard and Clark och där finns ju en väldigt fin Train Leaves Here This Morning. Tyvärr finns den inte med dem på YouTube men Eagles gör den riktigt bra de med. Fast de var fienden en gång i tiden. Trastes Tåget går finns för övrigt också på YouTube. Två för en är visst grejen idag.
Kors i ögonen
Ni kanske redan hade koll på det men för mig var det en glädjande nyhet när jag precis gick in på Paul Heatons sida och via en länk fick klart för mig att det bara är några veckor kvar tills soloplattan Cross Eyed Rambler släpps. Sjunde juli bör ett ex vara på väg hit med posten. Då kanske vi dessutom kan börja sträva från dussinet mot tjoget vad gäller oss som vill se honom på scen i Stockholm. Önskelänken hittar ni fortfarande ute i högermarginalen.

måndag 23 juni 2008
...echoes in eternity
Är det bara jag som tycker att det är lite lustigt att Svenska Spel fortsätter att pumpa ut den här redan från början måttligt fantastiska reklamfilmen i TV4 såhär post Poltava? Fast det kanske är något slags ironisk passning till Lagerbäck? Lite orättvist i så fall eftersom han och landslaget ju lyckades bättre än vad åtminstone jag förväntat.
söndag 22 juni 2008
Up the ladder to the roof
Oj, oj, oj. Jag har ju inte hunnit köpa nian och knappt lyssna på åttan och nu är det visst dags igen. Lagom till sommarlättjan slår de till med den tionde boxen i serien med återutgivningar av Motown. Men jag har ju resten av livet på mig att lyssna så det finns ingen anledning att gnälla. Särskilt inte som dollarkursen fortfarande är helt ok.
Skrattet fastnar i krävan
Jag tyckte ju att det var roligt med Billys postning om att vidareförmedla alla mail till FRA men det innebär inte att jag på allvar tycker att det ska göras. Det var en kul protesttanke. Ett sätt att belysa det osunda i lagförslaget som blev en lag vi gärna varit utan. Ett skämt som visade på allvaret i frågan men som nu när det verkar vara allvar luktar skämt med annan innebörd. Ni som haft några som helst uppretade kund- eller allmänhetskontakter vet hur det är. Man drunknar i protesten men man i sammanhanget har inget eller mycket lite med saken att göra. Mer än sitt jobb. Nu sitter förstås en stackars byråkratregistrator där och administrerar sig ner mot ett vardagshelvete bland invektiv och sarkasmer medan ansvarsalliansen funderar på vad som ska göras på semestern nu när det blågula EM-äventyret är över. Själv sitter jag här med skrattet i halsen och hjärtat i halsgropen. Vart är vi på väg? Ni skickar ju förstås er e-post vidare vart ni vill men det finns garanterat bättre adressater om ni inte vill framstå som yra höns. Alla som röstade fram de som röstade fram lagen till exempel. Lite krångligare förstås. Inte lika lätt med den breda valmanskåren. Särskilt inte som vi med säkerhet fått en ytterst snarlik lag med socialdemokratin vid rodret. Det gör både revolutionsromantiken och liberalismförsvaret mycket svårare men det är där vi har det. Problemet. Vi vill avhända oss ansvaret men inte ta konsekvenserna. Vi intalar oss att demokrati är att rösta med årslånga mellanrum. Att vi gör vårt och då får banne mig de göra sitt. På det sätt vi vill. Nu. Och nu och nu och nu oavsett vad andra vill. Och om vi inte får som vi vill så slår vi vilt omkring oss. Lägger oss på marken med sparkande fötter och hamrande händer medan vi skriker. Vill, vill vill, vill ha. Vi saknar sjukdomsinsikt. Vi attackerar symptom istället för att se sjukan i vitögat och det bara förstärker i fall som detta. Så vill ni verkligen ha bort lagen och inte bara spela för gallerierna finns det bara en sak att göra och det är att bita i det där lite kartiga äpplet och ge sig in i partipolitiken. I de befintliga partierna eller i nya som ni startar själva om ni tror att det är en bättre väg att springa. Det är så vår demokrati fungerar. Det är det vårt samhälle vilar på även när grunden känns gungig och jag är säker på att ni behövs där som stöttor och stadgande fundament. Det andra vägarnas småaktiga protest är billigt självrättfärdigande, svaga ekon av stöveltramp och hemmabombstillverkning, och spegel, spegel på väggen där säg mig vem som mest integritetsälskande är. Det var väl mest bara det. I morgon är det måndag i ett nytt Sverige. Vilket vi ska få framöver kan du vara med och påverka om du inte är upptagen med att gnälla, känna dig förfördelad och leta efter skoputslådan.
torsdag 19 juni 2008
Skivteknikfetischism
Ibland dyker det upp produkter som kan få vinylentusiaster att dregla lika flödande som en orginalpress av Do I Love You (Indeed I Do) med Frank Wilson. Jag och L sov ut en natt på Hotell Linné i Uppsala i helgen och på rummet fanns ett ex av något av Plazas magasin. Jag bläddrade förstrött tills ögon studsade på en prylsida. Vad var det här?

Det var en Furutech DFV-I LP Flattener. My God. En maskin som återställer bucklig vinyl till spelbart skick. Vilken dröm för alla som någon gång glömt en favoritplatta i ett soligt bakrutefönster på bilen eller lutad mot ett varmt element. Jag kommer förstås aldrig att äga någon, är det fantastiskt är det dyrt, men det är nog det mest upphetsande jag sett i vinylöverkursprylväg sen Herr Bergström skickade mig en bild på en direktvinylgraverare för hemmabrukare och dj:s för några år sedan. Den dagen hästarna springer extremt rätt är den kanske trots allt min. Undrar om det är dags att börja bunkra billig bucklig raritetsvinyl på börsar och loppisar?

Det var en Furutech DFV-I LP Flattener. My God. En maskin som återställer bucklig vinyl till spelbart skick. Vilken dröm för alla som någon gång glömt en favoritplatta i ett soligt bakrutefönster på bilen eller lutad mot ett varmt element. Jag kommer förstås aldrig att äga någon, är det fantastiskt är det dyrt, men det är nog det mest upphetsande jag sett i vinylöverkursprylväg sen Herr Bergström skickade mig en bild på en direktvinylgraverare för hemmabrukare och dj:s för några år sedan. Den dagen hästarna springer extremt rätt är den kanske trots allt min. Undrar om det är dags att börja bunkra billig bucklig raritetsvinyl på börsar och loppisar?
onsdag 18 juni 2008
Det är över nu
Kul kväll. Någon gång skulle det vara roligt att bli lite positivt överraskad. Statsministern visade åtminstone var han har sina prioriteringar och gick på matchen. Hoppas det känns bra. Vi andra får väl trösta oss med att det kommer nya matcher och politiker. Fast det kanske inte var mycket till tröst just nu.
If you can't beat them...
Jag ska lägga ned det här med FRA för stunden nu men innan dess måste jag bara be er att gå in och läsa det här hos Billy. Humor och allvar i en fantastiskt bra mix.
Olja på vågorna
Hur mycket jag än anstränger min demokratiska och byråkratiska sida måste jag tillstå att det är lite svårt att bli riktigt peppad av ordet återremittera. Det måste vara lite lättare för ITA som utan att riktigt förta sig slog ett decimerat FRA.
Straight to you (Låttips #31)
Det är inte alltid så lätt att komma ihåg första gången man hör talas om en artist men med Nick Cave vet jag precis hur det gick till även om året är osäkert, någonstans kring tiden för första Bad Seeds plattan. Jag hade som vanligt köpt en trave begagnade tidningar och i ett nummer av vad som nog var Kannibal eller 299 (hette den så?) fanns utöver en artikel om knuttarna i Sofia Hogs en om Nick Cave och Birthday Party. Jag var utan att ha hört en ton helt tagen. Det här var ju svart, coolt och hårt på riktigt. Långt, långt ifrån slentriandepprocken runt omkring mig. Jag har haft höjdpunkter, Roskilde 1991!, och dalar, jag har fortfarande inte hört nya skivan och bara singeln från Grinderman, i mitt förhållande till Cave men Straight to you kommer jag garanterat aldrig att tröttna på. En popdänga i den mån han gör sådana.
tisdag 17 juni 2008
Herr Alarik som paranoiker
Det slog mig just efter att ha sett att att moderaten Karl Sigfrid ska rösta mot parti-, regerings-, allianslinjen i den så kallade FRA-lagsfrågan att människor som vill ha en sådan här lag mycket väl också skulle kunna tillåta att några, säg tre, partimedlemmar röstar emot för att det demokratiska taket ska verka vara lite högre än det är. Förhoppnings är jag bara lite skadad av för många böcker och filmer där svansar viftar på hundar.
Mannen som gick ikapp med regn
Det var en märklig morgon i Hornstull. Två meter framför oss var asfalten torr men halvmetern framför syntes nedslag från stora, tunga men glesa droppar. K och jag gick ikapp med regnet och det matchade oss steg för steg i dryga 200 meter. I lekparken var det lätt att se vilka tider barnen gått ut. Några som K fick söka skydd när regnet tilltog andra i fullt regnställ svettades när solen bröt igenom. När nederbörden var som tyngst att bära tog vi en kaffe med bakverk på Dellon. K rusade runt och jag läste DN. Peter Englund visade att det finns poänger med människor som har betalt för att tänka, tycka och skriva även om jag inte är helt säker på att han får rätt i rubrikens slutsats. Men det visste vi ju redan. Att det finns poänger alltså. Vad jag inte visste är hur otroligt intrikat läget är i grupp C i EM. Jag har läst tre gånger i SvD hur det blir med oavgjorda resultat men har ändå svårt att komma ihåg. Tänk om den där koefficienten blir avgörande, efter jumbomötet som skulle varit gruppfinal, till slut...
Spola tillbaka avlyssningsbandet
Nu tror jag att det är dags för vissa att ta ett djupt andetag och räkna baklänges från tio. FRA är en myndighet som vi gemensamt har för att vi gemensamt via våra ombud som vi valt i demokratiska val har beslutat att vi ska ha den. Är man inte nöjd med vad FRA sysslar med försöker man rätta till det inom de demokratiska spelreglerna. Särskilt om man vill slänga sig med uttrycket integritet. Då anmäler man det man tycker att de gör fel till därför avsedd instans och väntar snällt till den fattat ett beslut innan man blir nöjd eller överklagar och så vidare. Gillar man inte vad FRA gör och eventuellt ska få göra i framtiden finns det också andra ok vägar att gå. Så demonstrera gärna, argumentera med politiker, skriv mer (läs det morsan skriver!) eller mindre välformulerade blogginlägg och artiklar och håll en tumme för att det hjälper eller försök rösta bort lagen i nästa val om du vill, förutsatt att den nu röstas igenom i morgon, men håll dig till det och annat som lagen tillåter. Annars kanske vi till slut får ett samhälle där det är lätt för politikerna att argumentera (har inte statsministern varit väldigt tyst, just ja det är ju bara som vanligt) för att den här lagen behövs och rentav ska få komma att användas på ett annat sätt än vad som nu är tänkt.
Klippet hittade jag via Hemliga Morsan och Dyslesbisk.
Klippet hittade jag via Hemliga Morsan och Dyslesbisk.
måndag 16 juni 2008
Bandy, bandy, spela bandy
Det kanske inte riktigt känns som säsong men när Sirius sliter hårt i de nedersta regionerna i en sport brukar jag tänka framåt mot den där de så småningom ska börja slita hårt i de nedre regionerna. Dessutom har UNT idag kollat lite på hur finalkarusellen egentligen snurrade.
Rå som sushi (Låttips #30)
Dwight Yoakam och Buck Owens i Streets of Bakersfield. Jojo. Dwight kan så country han är vara den största rockstjärna jag sett på en scen. Det var på Roskilde och enligt ryktena åkte han limousine direkt från flygplatsen till scenkanten, klev upp, rev av ett fantastiskt set iförd stor vit stetson, orange läderbrallor och inte mycket mer, gick ned och satte sig i limman och for tillbaka till flygplatsen.
söndag 15 juni 2008
Dubbel-pluskall
Jag ska villigt tillstå att jag inte riktigt hängt med i debatten om vad FRA ska och inte ska få göra med vår kommunikation men om det är som jag tror varför stanna vid den kabelburna trafiken som passerar våra gränser? Om de presumtiva terroristerna och andra man vill få koll på får klart för sig att det finns en risk att åka fast den vägen lär de ju byta kommunikationsstrategi. Då räcker det inte med FRA. Vi måste ha FCKA - Försvarets Centrala Kommunikationsanstalt. Alla brev som passerar riksgränsen måste öppnas och scannas in för filtrering, alla offentliga och privata rum där samtal mellan olika nationaliteter kan tänkas förekomma förses med mikrofoner, ja det är nog rent av bäst att vi opererar in mikrofoner på alla med- och motborgare, åtminstone de som reser över gränsen, tills vi har möjlighet att scanna av tankar. För det är väl kommunikationen av informationen och inte var den finns och är lättast att komma över som är det intressanta? Det finns väl inte något principglapp här? Det ska väl i så fall täppas till? Någon fara för integriteten är det ju inte så länge. "endast sådant som väljs ut genom sökbegreppen inhämtas och lagras, och lagringen sker endast under så lång tid som krävs för att avgöra om informationen är värdefull för uppdragsgivarna". Ingen med rent samvete kan väl ha något emot det? "Endast sådant som väljs ut genom sökbegreppen" och "endast under så lång tid som krävs". Det känns väl helt tryggt?


Om jag trots allt känner en liten gnagande oro är det nog bara för att jag läste George Orwells 1984 vid lite för tidig ålder, lite för noga och lite för många gånger. Jag var förmodligen för mottaglig och lättpåverkad då. Men det är lugnt. Det går säkert bra. Blir säkert bra. De vill ju inget illa och risken att det någon gång i framtiden ska börja missbrukas, att det är ett steg som ska följas av fler, är ju liten. Det är ju Sverige. Det är ju inte precis som att det kommer att börja marschera militärer vid lekparken i Tanto. På onsdag röstar våra folkvalda.
Här är ett ljus för att lysa dig/ här är en yxa för att nacka dig.
lördag 14 juni 2008
Till J och A
Han snackar en massa i onödan i en minut och 40 sekunder och tramsar lite precis på slutet men det som är där emellan är den bästa versionen jag kunde hitta på YouTube. Bröllopslåtar blir inte mycket bättre.
fredag 13 juni 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



