Året som gick

Vi skiter i de stora uttömmande listorna tycker jag. Så roligt var det inte popkulturellt och så lite hann jag se, höra och läsa. Men några nedslag.

Årets platta: Ron Sexsmith - Exit strategy of the soul
Årets singel: Billy Bragg - I keep faith
Årets biofilm: Batman - The Dark Knight
Årets DVD: Fem myror är fler än fyra elefanter
Årets förändring: Med fyra i Draken
Årets förändring II: Börja jobba efter föräldraledigheten
Årets TV-serie: Tell me you love me
Årets läsning: Åsa Linderborg - Mig äger ingen
Årets seriefigur: Bamse
Årets korsord: DN:s fredagskryss
Årets arkivrensning: David Bowie - Live Santa Monica '72
Årets arkivrensing II: Four Tops-dvd:n
Årets flopp: Finanskrisen
Årets danslåt: Signaturmelodin till Bamse
Årets danslåt II: Duffy - Mercy
Årets danslåt III: Kate & Anna McCarrigle - Complainte Pour Ste-Catherine
Årets vin: Bonterra Zinfandel
Årets öl: Red Seal
Årets lyx: Restaurangbesök
Årets konsert: Paul Weller i Barcelona

Årets varför: Andra principer och lagar på Internet
Årets varför redan: Slas och Levi
Årets positiva överraskning: Sirius Bandy
Årets vegetariska: Seyhmus
Årets sushi: Genkai
Årets kaffe: Dello Sport
Årets te: Ur termos vid gungorna i Högalidsparken
Årets sång: Blinka lilla stjärna
Årets radio: Melodikrysset
Årets sporthändelse: Bolt
Årets läsare: Herr Alariks
Årets bästa: L och K

Gott Nytt År!

Nyårskväll med Timell - My Sweet Lord

Tåget gick, tåget gick

Klockan 01.00 rullade vi äntligen från Vännäs. Dryga halvtimmen senare precis när vi höll på att somna kom konduktören in i kupén för att kolla biljetten. Han sa att vi inte behövde beställa väckning eftersom vi beräknades komma till Stockholm vid tiotiden. Klockan nio väckte han rejält genom att om och om och om igen prata ur högtalaren om vad som hände i Gävle. Bland annat kopplades restaurangvagnen bort så vi nyväckta inte skulle kunna köpa frukost, tur att vi hade fruktburk till K. Klockan 11.15 klev vi av på Stockholm central. Sedan blev det ett taxiäventyr som bonus. Att det ska vara så svårt.

Nyårsafton i morgon. Förhoppningsvis kommer det lite ork och lust tillbaka innan dess. L simmar, K och jag ser på Bamse. Mycket talar för hämtmat.

Tåget går, tåget går II

Ny beräknad avgångstid i Vännäs har varit 23.58 och är 00.15. Drygt tre dryga timmar senare än vi skulle klivit på i Umeå. Vår resa skulle tagit 9 timmar och 47 minuter så om inte SJ eller Veolia kör in alltför mycket kan vi ha rätt till ersättning. Förutsättningen är att resan blir minst 2 timmar försenad när vi når Stockholm. Inte för att det är i den änden det spelar någon roll för oss, krånglet för vår del ligger i avgången, utan för att det är så det är. Du får ersättning står det med fetade bokstäver i rubriken på sidan om sånt hos SJ. I brödtexten står det du kan få ersättning (min kursivering), kan som i möjligen men inte säkert. Hade vi varit inbokade för färd från Vindeln hade den sammanlagda restiden blivit över 10 timmar och då hade det krävts 3 timmars försening eller mer för den eventuella ersättningen. Min gissning är att vi rullar in i Stockholm 1 timme och 55 minuter efter utsatt tid. Det är en tid SJ gärna får missa med en kvart eller så.

Fast jag har det väldigt bra som kan sitta här i stugvärmen vid datorn och gnälla över tre timmars försening och ändrad avgångsort för ett nattåg.

Stå över en buss eller två

Undrar hur många av dem som inte vågat chansa som just nu kliver på 19.45 bussen i Umeå? Nästan precis samtidigt som SJ äntligen uppdaterar hemsidan med att tåget nu beräknas gå 19.55 från Luleå och 23.25 från Vännäs. Om jag är glad att vi känner snälla människor med bil? Om jag i övrigt är lite irriterad? Jodå...

Ta tåget istället...

Jag är på väg hem från Umeå. Förhoppningsvis. På väg hit var flyget vi tog, eftersom tågen var fullbokade, två timmar försenat. Nu är det tåget. Nattåget som K pratat så om. Det skulle gå vid nio från Umeå. Det förväntas vara 3 timmar sent iväg från Luleå. Umeåsvängen är icke mer. Vi ska kliva på i Vännäs. Kanske tre timmar senare än planerad påstigning i Umeå, kanske tidigare om de kör in tid. Det är svårt att veta exakt enligt den vänliga damen i telefonväxeln hos SJ. Ersättningsbuss går från Umeå till Vännäs men det är de ordinarie turerna. 19.45 eller 21.30. Väntan i Vännäs kan bli lång men tåget kan också missas vid rejäl tidsinkörning beroende på vilken buss som väljs. Jag reser med tvååring. Mycket muntert. På SJ:s hemsida finns ingen uppdatering om när tåget kan väntas till Vännäs eller hur man tar bussen till Vännäs. Istället hänvisar en trasig länk till Veolia Transport vars hemsida informerar om trafikstörningar i Skåne och vars växel stängde klockan 17.00. Mycket förtroendeingivande. Om en kvart beräknas tåget gå från Luleå, om en halvtimme går det första bussalternativet från Umeå...

Säg din mamma (Soul Monday #18)

Jag hittade ingen Tell Mama med Etta James på YouTube i går men jag hittade den med Marva Whitney och det svänger rätt fint det med. Så då fick vi en sista Soul Monday-postning 2008. Håll till godo.

Packa pappas plattor

Jag spelade skivor för ett dansgolv igår. 60-årsfest, vänner, kollegor, släkt. Från tvååringar till 70+ skulle jag gissa. Dryga 60 personer i lokalerna och baren i rummet bredvid drog förstås en del. Åhh det är svårt att bygga ett dansgolv med de förutsättningarna men det tog sig så att vi drog över sluttiden med en halvtimme. Jag skulle nog säga att det var klokt att packa med Mavericks, Lite romantik med Sigge Hill, Proud Mary med Creedence och Born to run med Bruce Springsteen. Mycket klokt. Jag är även imponerad av satsningen på dansgolvet till Etta James Tell Mama (eller var det Tough Lover) och Elvis Rip it up. Mycket imponerad. De går undan. Jag vet ju inte hur det är för er men ett lyckligt dansgolv till Born to run är rätt härligt för mig. Vi kör den väl här med. 1-2-3-4!

He was the Cosmos

Idag är det 40 år sedan Chris Bell från gruppen Big Star lindade sin Triumph sportbil runt en lykstolpe och avled. Bell var med på Big Stars första utmärkta platta och skrev även efter att han lämnat gruppen några låtar till dem och spelade in en del solomaterial som nog enklast hittas på samlingen I am the Cosmos. Om ni av någon anledning inte kollat upp honom än är den här mellandagen nog lämplig som start.

En fröjderfull annandag

Jag ska nog snart vara tillbaka i bättre bloggform men innan dess ska jag suga en stund på julhelgens finaste godbit. Bajen-Sirius 5-6 på Zinken och vi behåller tredjeplatsen i tabellen. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag luktat lite för mycket på glöggen. Eli "Paperboy" Reed & The True Loves Roll With You
på stereon, lax- och julskinkesmörgås i magen och Birgitta Stenbergs Fritt förfall just utläst. Mycket talar för att det blir Jerry Lee Lewis Sings The Country Music Hall Of Fame Hits Vols. I & II, en Leif GW-deckare och middag så snart jag lämnat datorn. I går kväll såg jag äntligen Woody Allens Match Point, i kväll kanske det kan bli Odd Man Out om det finns ork kvar efter På Spåret. God fortsättning på er.

Men inte igen!

It's The Christmas Extravaganza!

...any day now...

Teknikern kommer nog snart...

Helt otroligt bra!

Jag vet inte riktigt hur många förlustmatcher i bandy jag stått och frusit på men tillräckligt för att förtjäna lite framgång. Tillräckligt för att kunna glädjas något alldeles väldigt åt den här säsongen så här långt fast jag bara kunnat följa den via text-Tv och dator. Oj vad jag hade velat vara på Studan i kväll när Sirius slog SAIK med 4-3.

Jullovet är äntligen här

Jag har ätit jullunch, svarat på några gamla mail och städat skrivbordet så nu blir det jullov. K ska hämtas upp på förskolan, en öl ska inmundigas i Hornstull, På Spåret väntar i kväll och i morgon kan vi bara ta det lugnt. På söndag också. Så skönt.

It's The 2nd Style Council Extravaganza!

Ibland blir jag bara så glad av att surfa runt en stund på YouTube och upptäcka att någon inte bara har ett klipp med The Style Council som jag aldrig sett innan utan att denne någon också gjort sig besväret att lägga ut det. Som i några spår här. Första singeln Speak Like A Child framförd med Paul och Tracie bakom mikrofonerna, fantastiskt fina My Ever Changing Moods med bara klaviatur, fiol och Pauls röst och så Shout To The Top från Top Of The Pops. The Whole Point Of No Return med Weller på elgitarr och Steve White på något rytminstrument som jag säkert borde kunna namnet på finns förstås också nu. Min favoritvideo till Head Start For Happiness går dock fortfarande inte att bädda in så ni får klicka här för att se den. Vi avslutar med A Solid Bond In Your Heart med galet kackig gammal döende VHS band kvalitet men fantastisk stuns. Kanske blev det någon repris från den senaste TSC extravaganzan men det bjuder jag på i så fall. Det är ju snart jul.

Veckans lagnamn

När det dyker upp ett tyskt ishockeylag som heter Hannover Scorpions börjar ju varningsklockorna ringa. Tyskland och Scorpions. Kan de vara uppkallade efter powerballadhårdrockarna Scorpions? En snabb sökning på wikipedia bekräftar att bandet bildades i just Hannover 1965. Jösses. Nästa gång Uppsalas basketlag ska byta namn (KFUM, Arapt, Mazda ni kan säkert fler namn de haft än jag) ska jag verkligen lobba stenhårt för att det ska heta Uppsala Rävjunk!

Har Scorpions gjort en cover på Sister Sledges We Are Family?

En liten lägesrapport

Nu är det snart dags för årets sista ärtsoppa och pannkakor och i eftermiddag blir det de kvarvarande kvartsfinalerna i UK Championship i snooker på Eurosport. Jag håller en tumme för John Higgins och att jag mäktar med någon postning på snookerbloggen 147 i dag med. En och en halv dag till jullov. Jag ser fram emot det.

Och nu blir det konsert- och låttips (#47)

Min näsa rinner eventuellt lite för mycket och mina batterier är nog lite för urladdade men om jag lyckas uppmana lite mer energi framåt niotiden i kväll så är det The Majors spelning på Bara Vi på Skånegatan 59 i Stockholm jag ska se. Jag hittar inget med The Majors på YouTube men vi kan ju kolla på Generals & Majors och Mayor of Simpleton med XTC istället så får ni både låttips och en miniextravaganza också. Den andra med XTC.

Hitsville USA i skivhyllan

Nej jag kommer nog inte att köpa den, det blir för många dubletter, men oj, oj, oj vad sugen jag ändå blir när jag läser om den på Soul-Sides. 10 cd med 191 listettor, ett-hundra-nittio-en (fast då har de räknat snällt), och 10 bonusspår från Motown och de är förpackade i en liten låda som ser ut som huset som var Motowns första riktiga högkvarter. Det var där Martha Reeves började jobba i receptionen, det var där Holland-Dozier-Holland skrev en av de mest imponerande låtkatalogerna som hörts och det var där The Funk Brothers dunkade ut världshistoriens bästa soulpoprytmer i studion i väntan på att sångare som Levi Stubbs, Jimmy Ruffin eller Smokey Robinson skulle steppa fram till mikrofonen. Om ni känner någon som inte har en försvarlig mängd Motown i skivhyllan är det här årets julklapp (om ni inte kan tänka er att slanta upp för alla boxarna i serien The Complete Motown Singles Collection förstås och sen stoppa dem i ett Lundby-dockhus som ni låter Martin Timell pimpa så det också ser ut som Hitsville USA). Sen får Svensk Handel eller vilka det nu är som brukar ge sig på att förutspå vad som ska ligga under granen säga vad de vill.

200 days from now

Någonting säger mig, efter att ha hört låten Demon Days på Uncuts 2008-samling, att jag om 200 dagar eller så verkligen kommer att ångra att jag inte hade hört och alltså inte fick med Robert Forsters platta The Evengelist på min årsbästalista 2008. Demon Days lovar väldigt mycket. Några andra vars plattor jag nog borde ha hört innan jag började peta i årsbästaröran är Hello Saferide och Bon Iver. Senast på fredag måste jag vara klar för att vara med i maillistan Hi-Fives årliga sammanställning. Om jag lyckas har ni kanske resultatet här på bloggen lagom till panikjulklappsshoppandet.

Tomtar i pelargondjungeln

Vi kommer aldrig att vinna VM i julpyntning, eller ens Hornstullsmästerskapen, men tomtarna som utgör hälften av våra julprydnader, verkar trivas. K som håller på att orientera sig om mängd (låt henne lära sig skillnaden på mer och fler) och storlek vet att tomten till höger är pytteliten.

Vad är det som händer!?

VSK-IKS 1-4. Vi slog Västerås på Rocklunda, ja de har säkert döpt sin lada till något annat men faktum kvarstår, Sirius slog Västerås på bortaplan! Minnesgoda minns säkert när det hände senast, jag bara gläds. Som jag gläds.

Tredje advent i Hornstull

L och K är ute och cyklar, jag hukar i soffan med en varm filt. De här sista dagarna av mörker innan det vänder. Innan kroppen förstår det som hjärnan vet. Det kommer ljus, det kommer vår. Jul- och jobbstress på det. Alla männsikor borde få ledigt i december. Hela.

Jag hade tänkt mig årsbästalistor. Skrivna, inskickade, sammanställda, utlagda. Energin saknas.

I fredags framför På Spåret. Ingvar Oldsberg i rutan. K pekar och säger tomte.

Tidigare i fredags. Förskola. Luciatåg. Alla de som tror att det går att gå genom livet med ett coolt överseende leende och en inget imponerar och berör när det kommer till mig attityd. De har nog aldrig suttit där på en för liten stol när deras tvååring kommit in i ett mörkt rum tillsammans med andra sjungande barn. Hon såg så liten ut och ögonen var så stora när hon såg alla föräldrarna och ett tag trodde jag att hon skulle börja gråta och ett tag trodde jag att jag skulle göra det. Hon som sjungit, sjungit, sjungit alla de där sångerna om pepparkaksgubbar och Lucia med kraft och glädje i veckor, nu var hon helt tagen av stundens allvar och storhet. Satt helt stilla på golvet med sin ena hand på en förskollärares knä och först i någon av de sista låtarna tyckte jag mig se att hennes läppar rörde sig något lite.

Martin skriver i dag. Inte jag utan Redaktörn. I Svenskan. Sen skrivs det om honom också i Aftonbladet. Om dödshjälp. Jag tycker fortfarande att det där är en så oerhört svår fråga. Jag respekterar verkligen hans ståndpunkt och gläds något alldeles väldigt över hans vilja till liv och jag skulle verkligen inte vilja vara den som ska rita ut linjerna för när det är ok eller inte men tänk om någon annan spenderat åtta år i samma sits och aldrig nått fram till den där viljan till liv, aldrig kommer att nå fram till den viljan, utan hela tiden velat dö. Hela tiden vill dö. Utan att kunna genomföra det själv. Det där är fortfarande en så oerhört svår fråga för mig. Jag är glad att den debatteras.

Jag läste ut Richard Yates Young Hearts Crying i går kväll. Drog ut på det. Nu finns det bara ett par romaner och något dussin noveller kvar som jag inte har läst av honom. Bara det kvar att läsa. Nu väntar Rabitt, Run av John Updike och Pär Rådströms Stjärnan under kavajslaget innan jag ska överväga att gå ned mig i ett deckarträsk igen.

Jag började skriva innan lunch, pannkakor, nu är det efter. K och L är ute igen. Promenad och sim. Jag håller mig under filten. Hålls här.

Jag har inget att tillägga

Inte idag. Jag är nöjd med att vara mätt och att sitta i soffan med en liten familj och lyssna på Ron Sexsmith. Hans senaste platta Exit Strategy Of The Soul har saknats på alla årsbästalistor jag läst så här långt. Även de som är 50 skivor långa. Även de som är skrivna av sådana som borde veta bättre. Det finns en värld som är väldigt svår att förstå här utanför.

Över ån efter vatten

Jag kan inte längre gå in på en pressbyrå utan att fundera på miljöaspekterna av att vi skyfflar runt en massa mer eller mindre sockrat och smaksatt vatten i plastflaskor på våra vägar och gator när the real deal finns i en närbelegen kran. Kan inte någon ta ett helhetsgrepp på det där?

Anslagstavlan

I all enkelhet

Det är okommenterat, det saknas arenaljud, det är en kamera, det är regndroppar på linsen men är det gratis och 7-1 till IK Sirius med ungefär fem minuter kvar tänker inte jag klaga.

Varför har ni inte sagt något?!

Sirius. Bandy. Örebro. Direktsänt. På nätet. Gratis. I kväll. Och det upptäcker jag av en slump genom att gå in på bandyförbundets hemsida. Ännu en anledning att skippa Nobelfesten.

Inte i år heller

Nej jag kan inte riktigt komma iväg till Nobelfestligheterna i år heller. Böcker ska läsas, texter ska skrivas och stärksprejen till frackskjortebröstet är slut. Kanske nästa år. Något helt annat fast ändå inte. Ytterst få vet (ännu färre visste innan den här texten) att Herr Alarik en gång skrivit en b-uppsats (som om möjligt ännu färre läst) om Nobelpriset. Det var Uppsala, Idé och lärdomshistoria och den handlade om jag inte missminner mig något mer specifikt, och lite pompöst, om den politiska perceptionen av testamentet och utdelandet av det första priset. Jag kollade helt enkelt hur nyheten om testamentet 1896 och den första prisudelningen 1901 mottagits i ett par dagstidningar som befann sig ganska långt ifrån varandra på den där högervänsterskalan. Gissa om kritiken på olika grunder var stark från bägge håll till testamentet? Gissa sen om bägge sidor av olika anledningar var positiva när väl de första prisen delades ut? Japp, japp. Var uppsatsen finns? Kanske i någon gammal låda på slottet i Uppsala (eller om institutionen fick med den i flytten till Humanistiskt Centrum) och möjligen i en hårdddisk till en gammal kraschad Mac i vår källare. Världen gick knappast miste om någon lysande akademisk karriär där.

En sorts kappa

Rubriken är väldigt intern men jag tänkte bara, om ni mot förmodan missat det, meddela att cykelkommenteringens nestorer Roberto Vacchi och Anders Adamson lyckades väldigt, väldigt bra i omröstningen Guldskölden. Det räckte inte till att kliva högst upp men bara att ta sig upp på pallen vid varje försök är stort när man kommenterar en jämförelsevis så pass liten sport som cykel på en renodlad sportkanal och ställs mot bland andra fotboll, SVT och Aftonbladet. Stort grattis!

Rundpingis

Herr Alarik på nya äventyr

Det finns alltid en annan blogg att blogga på. I dag har jag dragit på mig snookertröjan och skrivit en del om Ken här. På lördag börjar UK Championship på en TV nära mig.

Merry Merry Soul Christmas!

Det vet faktiskt i fanken om jag kommer att hinna sätta ihop någon julsamling i år heller. Eller det är nog alldeles svinsäkert att spela på att jag inte kommer att hinna sätta ihop någon julsamling i år heller om något spelbolag mot förmodan ger odds på det. Tur då att andra gör det. Sätter ihop samlingar alltså, inte ger odds. Via Soul-Sides hittar jag fram till Daptone och där ligger vad som onedladdat och olyssnat verkar vara en kanonsamling. Ingen samling som innehåller Back Door Santa med Clarence Carter kan ju vara dålig och det är säkert fler än jag som känner att det börjar vattnas i munnen inför chansen att få höra Jing Jing A Ling med Honey & The Bees.

Bandbokarkungen

Jag hängde en hel del på Kalmar Nation i Uppsala på 90-talet. Indiepop var Gud och A var kungen bland bandbokare. Oj vad han bokade band. Spelade i några gjorde han också. Första gången jag spelade skivor på Kalmar Nation skällde hans syrra på mig för att jag spelade The Clash. Clash var inte indie. A skällde sällan. Han älskade verkligen musik. Jag stod en del bakom disken på Skivbörsen i Uppsala också på 90-talet. Jag minns att A någon period när studiemedlet inte förslog sålde av alldeles för många skivor för att det inte skulle kännas lite sorgligt men var samtidigt tacksam över att jag på det sättet kom över den där tretums-cd:n med The Seashells. Nu börjar det låta som att det här ska bli en nekrolog men det ska det inte alls. A älskar nämligen fortfarande musik och han är med blogg. Den heter Mr. Zaine och jag tycker att ni ska gå in där ögona bums och läsa lite. Särskilt om ni är nyfikna på band som jag har noll koll på. Självklart kommer Mr. Zaine att dyka upp i högermarginalen också tids nog.


Seashells från ett avlägset 90-tal och TweeNet. Är det Jonken i fäktardräkt?

Andra advent i Hornstull

Julpyntat i Draken

Om ni har RSS-läsare eller var morgontidiga vet ni att man aldrig ska bygga ett skämt kring TV-sändningar av vintersport (inte ens om det gäller FIS-världscupen och Big Air) eftersom risken att sändningstiderna ändras är så stor. Vi gör pepparkaksdeg i stället och återhämtar efter en fredagkväll som innehöll både Dovas och Snottys istället för På Spåret. The Southerland Bros' Band står för soundtracket. Vinylen är lite vind och skev men det låter bra. Ute faller regnet som en centralbanksränta. FMV har blivit FMVE. Vi gratulerar storligen.

Här ligger man

Det är inte bara Herr Gårman som är lite låg just nu. Databasstrul i kombination med tidspress är ingen hit. Återkommer.

It was eight years ago today

Det slog mig på lunchen, precis när de sista pannkaksbiten var på väg att göra den fint krämiga ärtsoppan sällskap i magen och borga för en eftermiddag med viss dästhet, att det idag är precis åtta år sedan jag första gången slog mig ned på den plats där jag just nu sitter. Åtta år på samma jobb. För mig är det med extremt god marginal ett personligt rekord. Datasystem har kommit och gått, kollegor och chefer likaså, arbetsuppgift har lagts till arbetsuppgift men lokalerna är desamma, om än delvis ommålade, och för det allra mesta är det roligt att gå hit. Jag tror att jag ska fira med en enkel espresso och lite fotboll på TV innan jag fortsätter att fördjupa mig i Dakar-rallyt.

Före och efter

Räntevapnet osäkrat, avfyrat & osäkert

Det är bara att erkänna. Jag trodde att finansminister Anders Borg (och JE som höll med) hade fel när han sa att räntan åter skulle ligga på 3 procent om ett år. Borg var å andra sidan inte heller så bra på att förutspå att finanskrisen skulle drämma till nästan direkt efter det där. Hurevida hans uttalande då var en påtryckning får ni avgöra själva. Idag sänkte Riksbanken räntan med 1,75 procentenheter så nu är vi hastigt nere på en reporänta på 2 procent. Bra eller dåligt? Jag vet inte men det finns helt klart mindre marginal kvar för ytterligare sänkningar nu om det här inte skulle sätta snurr på lånekarusellen och smörja de finansiella systemen. Privatekonomiskt ska det bli spännande att se vad det gör med bostadsräntorna och -priserna. Helt klart är nog att alla som den senaste månaden fått rådet av bankmän och ekonomijournalistiskens experter att sälja först och köpa sen är lite svettiga just nu om de precis sålt men inte hunnit köpa.

Uppdatering. Vår bank sänkte just den rörliga räntan med 1,55 procentenheter. Det innebär visserligen att de ökar sina marginaler men det gör å andra sidan våra också. Mycket. Då är det bara att hoppas att det här har effekt där det verkligen behövs också så vi kan få börja se ett tillbakadragande av den senaste tidens alla varsel.

Baristans Last Stand

Om vi ska dra ned det så mycket som möjligt så har jag nog två favoritfik i världen. Det ena ligger i Stabby i Uppsala och heter Savoy och det andra ligger i Hornstull och heter Café Dello Sport. Jag var föräldraledig ett år för ett tag sedan och tillbringade var och varannan dag en stund på Dellon. K lärde sig faktiskt till viss del gå där under personalens kärleksfulla och uppmuntrande övervakande och jag har en känsla av att hon alltid är lite mer välkommen än vad jag är.

Anledningarna till att jag gillar Dellon är flera. De har bra kaffe, de har bra bakverk, de har bra pasta och de har karaktär och en egen stämning. Den kan vara gapig, rå och exkluderande men den kan också vara varm, hjärtlig och omfamnande. Dellon fjäskar inte men Dellon är schysst mot dig om du är schysst tillbaka och Dellon håller av de sina. Jag gillar det.

Under en stor del av det där året drev killen bakom disken, han som i de sammanhangen kallar sig Baristan, en blogg som hette I huvudet på en Barista. Den är nedlagd nu men i en senkommen uppdatering, ja han sa det personligen i söndags också, framgår att den blir bok och att det firas just idag. Det är nog tveksamt om jag hinner dit men om ni har vägarna förbi då (anmäl er först) eller någon vardagsmorgon kommer ni nog att kunna se en hel del av de där människorna jag delade en liten del av ett år med.

Jag tycker fortfarande att det är roligt att tänka på alla som har sitt kontor på det där fiket på vardagarna och som simultant reser sig upp och springer ut för att flytta sina bilar när en lapplisa dyker upp i kvarteret och jag är helt säker på att jag aldrig kommer att bo ovanpå ett lika bra kafé igen. Savoy ligger ju trots allt i en enplansbyggnad.

Soulsting i ruskvädret

Apropå Motowns billogga. Jag vet inte riktigt hur mycket soulsting man måste ha för att tycka att det är roligt att Hans Stacey, Charly Gotlib och Bernard Der Kinderen som vann lastbilsklassen i Dakar-rallyt 2007 kommer från Holland-Belgien-Holland men jag antar att det krävs en del.

Back on the Chain Gang (Låttips #46)

Sånger Från Nedre Botten lurade mig lite genom att lägga in en annan video till dagens post men jag ville verkligen se Back on the Chain Gang med Pretenders så ni får den här istället. Shit vilken bra låt det är. Fortfarande.

En bild säger mer

Ja ja, jag tycker också att det där gamla talesättet eller visdomsordet eller vad det är haltar en smula. Det går ju att säga väldigt mycket med 1 000 ord också. Men om det är en eller flera bilder som står till buds tycker jag gärna att det kan vara Jespers Bilder. Länken till hans fotosida ligger sedan några dagar ute till höger. Gå in där.

Bilden föreställer för övrigt en del av det som idag kallas Fyrishov men som i min barndom var Fyrisbadet och Fyrishallen. För 15 år sedan bodde jag ett stenkast därifrån i lägenheten med det sluttande golvet och den trivsamma lilla balkongen. Det är märkligt med minnen. Jag kan precis se gången från omklädningsrummet in till den på vintern plastbubbletäckta 50-metersbassängen. Komplett med vågen i svängen och allt. Jag minns det sommarvarma vattnet i den lilla runda barnbassängen, tennisbanorna ned mot ån och flipperspelen vid bowlingbanan. Jag minns insläppet men även grinden som det precis gick att åla sig in under och kiosken på sommaren.

Ever had that feeling?

Ibland vill man bara skrika rakt ut. När det inte är nog med att man är halvdan själv utan andra dessutom ser till att man framstår som helkass. Ibland är nu. Ska vi rensa hjärnan? Vi gör det.

Exakt hur cool logga?

Sylvain Sylvain (Börs Måndag #2)

Sist jag bläddrade i skivsamlingens bakre regioner på bokstaven S funderade jag lite på behovet av att ha tre soloplattor med Sylvain Sylvain från New York Dolls men när jag ser ett sådant här klipp inser jag förstås att det är en vettig prioritering. Kvinnlig trummis? Japp! Chaps? Japp! Energi och coolness? Japp! Så bra. Låten börjar 4 minuter och 20 sekunder in om ni vill undvika hjärtsnörp.

Gulfärg - Blåsvart 2-4

Jag hade aldrig trott, och knappt vågat hoppas, att vi skulle slå Broberg borta. Kan inte vänta på att kollega Å ska komma in på kontoret idag. Jag är ju kass på att åka på bortamatcher. Bortsett från matcher mot lag som Gustavsberg, Helenelund och Sköndal så har jag bara kommit iväg en gång till Edsbyn och det var mycket för att se den då halvfärdiga hallen. Men det här ökar ju onekligen lusten. Fast först kanske jag ska se till att begå årshemmapremiär och se Sirius på Studan.