I dag ska vi ha något tungt

Jag stod och kikade i bokhyllan häromveckan. På bokstaven M fastnade blicken på Milton "Mezz" Mezzrow och Bernard Wolfes Dans till svart pipa (Really the Blues i på engelska). Det är en fantastisk skröna om både Mezz liv, jazzens utveckling och en del av USAs historia. Första meningen på baksidan av den här svenska utgåvan, som jag av någon anledning minns att jag köpte, i en reatrave, för 29 kronor på Studentbokhandeln på Sysslomansgatan i Uppsala i mitten på 90-talet, lyder "Mezz" Mezzrow var en medelmåttig klarinettist men en stor opiumätare och marijuanarökare. Boken är säkert ännu bättre på engelska (om man klarar att hänga med i all slang som jag antar finns där) men jag minns det som att den svenska översättningen fångade en känsla väldigt bra. En titt på översättarnas namn ger onekligen en förklaring. Carl-Erik Lindgren, Gustaf-Adolf Mannberg och Pär Rådström har samarbetat om jobbet.



Jag har en cd där några spår av Mezz finns med. Det är mycket möjligt att han är medelmåttig men jag tycker att det låter bra om den lilla jazzgrupp han omger sig med. Musiken passar på något sätt perfekt vid läsning av någon av Pär Rådströms egna romaner. Får jag rekommendera en skulle jag säga Mordet. En sörmländsk herrgårdsroman. Om så bara för kapitlet som handlar om när huvudpersonen ska köpa en ny kostym. Jag ska bara ge er några korta rader sen får ni leta på antikvariaten.

Det finns stunder i ens liv då ordet råsiden är en förolämpning.
- Nej säger jag. - Ingenting lätt ska vi ha i dag. I dag ska vi ha något tungt. Någonting brunt. Något med väst kanske. Något vi kan gå ut i.
Ett leende slår ut i hans ansikte. Herr Mollheden böjer sig en aning framåt för att visa att han finner mitt förslag vist, och värdigt en man i min ställning.

Jag önskar nästan lika mycket att jag hade skrivit inledningen på det där kapitlet som den passage i Jolos och Margareta Sjögrens Amerikafeber som handlar om kyrkogården i Minnesota. Men det kan vi ta en annan gång.

Snön är väldigt vacker i Hornstull just nu. Samma stad som innan den föll och samtidigt inte.