It's Alive (skivkonsten del 8)

Av någon anledning verkar liveplattor ses, eller kanske snarare höras, med väldigt stor skepsis av svenska skivrecensenter. De brukar anses vara ok som konsertsouvenirer om man själv varit där men inte annars. Själv tycker jag att det är med liveskivor som med andra. Är de bra är de bra. Annars är det bara att lyssna på något annat istället. Några av mina absoluta favoritskivor är faktiskt inspelade på scen och här kommer de tre allra bästa jag kan komma på just nu (ni har säkert andra förslag) som jag har på LP.



Om det är svårt att se i blänket har vi från vänster till höger: Ramones It's Alive, Four Tops Live! och Van Morrisons It's too late to stop now. Länkarna är inte nödvändigtvis till konserterna på skivorna men väl till lite samtida godbitar som jag hittade på youtube.

Ramonesplattan är förstås odiskutabel. Låtar från de tre första plattorna framförda i ett ännu högre tempo. Om inte minnet sviker mig skrev Jan Gradvall en gång en analys, i Sound Affects eller gamla Slitz, som gick ut på att Ramones ju längre karriären pågick spelade snabbare och snabbare på sina liveskivor. Helt klart är att de här ligger precis lagom mycket över hastighetsbegränsningen. Gabba Gabba Hey!

Four Tops platta LIVE! kanske är okändare för många (den är tyvärr utgången på cd) och det är väldigt synd. I mina öron är det kanske den bästa fullängdare (ok de kunde låtit bli att inkludera I left my heart in San Fransisco i låtlistan) som har släppts på Motown med underetiketter, som ju länge var ett renodlat singelbolag. Jag lyssnar faktiskt hellre på den här från start till slut än på Marvin Gayes What's Going On, Stevie Wonders Where I'm coming from, Martha & The Vandellas Watchout! eller King Floyds Heart of the Matter. Skivan spelades in på hemmaplan på The Roostertail i Detroit 1966 och det finns nog inget specifikt ögonblick i liveplattehistorien jag hellre skulle varit med om (ja kanske Sam Cookes Live at the Harlem Square Club eller The Chords No one is listening anymore då) på plats. Lyssna bara på när de tar ner Baby I need your loving och Levi Stubbs pratsjunger om vad hans pappa sagt till honom eller när han manar på publiken med ett Can you sing a little louder i samma låt. Lyssna på hur de gör andras hits som It's not unusual, If I had a hammer eller You can't hurry love till sina egna. Lyssna framför allt på Diana Ross sekundkorta gästspel i I can't help myself (Sugar Pie, Honey Bunch).

Van Morrison och It's too late to stop now. Det har förmodligen skrivits avhandlingar om den här av folk som både är professorer i ämnet och mycket bättre stilister än vad jag är. Van med The Caledonia Soul Orchestra på höjden av sin förmåga. På sju år hade han gått från att mumla obegripliga, men fantastiska, små trudelutter för att slippa ur sitt kontrakt med Bert Berns till att vara en av världens säkraste leverantörer av mästerverk. Kolla bara skivraden Astral Weeks, Moondance, His Band and the Street Choir, Tupelo Honey, Saint Dominic's Preview, Hard Nose the Highway och Veedon Fleece. Kolla även in It's too late to stop now. Skivan ska så klart höras i sin helhet men har ni bråttom se åtminstone till att höra I believe to my soul, Domino, Saint Dominic's Preview, Listen to the lion, Caravan och den furiösa men hårt kontrollerade urladdningen i avslutande Cypress Avenue.