Jag lyssnade väldigt mycket på två olika skivor förra veckan. Den ena var Per Gessles solodebut från 1983. Det var slående hur mycket mognare han lät då än nu. Och hur fint Chrissie Hynde-inspirerat munspel han spelade på öppningslåten På Väg. Den andra skivan jag spelade var en hembränd med Billy Bragg. Från en hyllningskonsert till Joe Strummer som kan laddas ned helt lagligt och gratis här. På den där konserten berättar Billy, innan han spelar Woody Guthries All you fascists, om hur han gick för att se The Clash på en Rock Against Racism konsert 1978. Tom Robinson Band var ett av förbanden. Några runt Billy började spotta på grund av låten Sing if your glad to be gay. För Billy innebar det en ögonöppnare. Fascismen finns runt omkring oss hela tiden så länge vissa människor inte tillåts att vara de de är. Musik precis som festivaler förändrar inte världen men de kan förändra människors perspektiv och deras syn på världen. Prideveckan invigdes igår.
Jag läste precis om konserten i Passion is a Fashion. The Clashs roddare var tydligen inte allt för skojiga i logen. De plumpa bögskämten haglade.
SvaraRaderaDet finns annan, muntrare, historia om TRB när de spelade i Södertälje var en polare där bland hundratals raggare. Han visste inte var han skulle ta vägen när Tom fick med dem i refrängen på Sing if. Han hade mycket svårt för att hålla sig för garv.
Det låter som en bra tillställnning. I Södertälje? My. Roddare kan vara ett problem. Snyggt att vakna till The Jam!
SvaraRaderaMin morgonjukebox, brukar var hyfsat pålitlig; i morse var det Stones, Just Wanna See His Face.
SvaraRaderaMen ibland kommer dotterns osorterade musiksmak och skojar till tillvaron. Att vakna med The Ark eller Basshunter är ingen lek, det kan jag försäkra dig.