Moderna Tider (skivkonst 22 & låttips 11)

Ni kan ju er Dylan. Ni älskar honom, hatar honom eller bryr er inte om honom. Eller ni kanske gillar honom men tål inte rösten. Jag kan ju min Dylan. Det är inte okomplicerat. Det har tagit tid. Jag började med protestperioden, föll för den dynamiska perioden fram till motorcykelolyckan. Sen körde jag fast. Men så öppnade sig sjuttiotalet. Först från mitten. Blood on the Tracks och Desire. Sedan utåt. Framåt och bakåt. Sen körde jag fast. Jag är egentligen kvar där med enstaka spår som undantag. Biblioteket i veckan som var. Jag lånade Modern Times. Ni vet hur hyllad den blev. Årets skiva 2006, höjdpunkten på återkomsten och så vidare. Det är klart att jag var skeptisk. Men den svängde på fint. Han sjöng med en något mindre nasal och pressad röst. Jag var nog på det hela taget ganska nöjd. En bra skiva som jag nästan aldrig kommer att lyssna på. Sen kom spår sex. Ni vet ju hur det är. Förhoppningsvis. När något inte bara berör, griper tag eller är vansinnigt bra. När något drabbar. Ibland går det att förklara varför, ibland är det bara att acceptera. Jag har redan låtit Working Man's Blues #2 skölja över mig ett hundratal gånger. Jag har haft den på repeat och spelat den otroligt högt. Jag har låtit den viska och ackompanjera gråa promenader. Jag vet inte vad det är men den drabbade mig. Som ett stycke av Jolo, ett minne från barndomen eller ett djur som sträcker på sig. Som en sorg och en glädje. Som någon som var ens vän. Som en naturlig del av livet. Det är svårt att beskriva. Jag vet inte om det hjälper någon men det var som Is your love in vain från hans Budokan-live på en liten grekisk uteplats fast ändå inte. Jag har inte vågat googla texten än. Är rädd att en läsning av hela ska förta något fast det inte borde vara möjligt. Det avslappnade svänget kommer ju att finnas kvar. Rösten också. Fraserna som jag hör. The buying power of the proletariat's gone down.. they burned my barn and they stole my horse...tell me now am I wrong in thinking... got to straigheten out your tounge... I'm down on my luck and I'm black and blue.