Rosa, ljusblått, brunt - spelar det roll?

K jagar golvplankorna med sin lilla vagn. Emellanåt lyfter hon fjärrkontrollen till örat och utstöter korta fraser, tystnar och utstöter nya. Lika obegripliga för oss som vår telefonsamtal måste vara för henne. Hon låter som svenske kocken i mupparna fast mycket gulligare. Det är så otroligt tydligt att de små barnen studerar och imiterar oss. Hur de präglas. K kommer säkert inte att tala i fjärrkontroll hela livet men andra saker lär sitta kvar. Minspel, tankemönster, traditioner och regelverk. Tydliga och dolda om vart annat. På den stora klädkjedjans galgar hänger det rosa på ena sidan och ljusblått på andra. Söta tjejer åt ett håll och tuffa killar åt ett annat. I lekparken undrade en pappa varför hans dotter alltid smutsade ned sin fina rosa overall. Han säger det högt till mamman. Över dotterns huvud. Hon kanske är fyra. Tror ni hon hör? Jag ville säga åt honom att han skulle vara glad att hon är aktiv och framåt. Jag ville säga att han skulle köpt en mörkblå så smutsen inte syns så tydligt om det är viktigt. Jag gav K extra fart på gungan istället. Feghet och ovilja att stöta sig. Ärver de den? I kassan frågor de vad K har för kön (hon bär ju brunt den dagen). Jag skulle vilja skrika att hon är ett barn men så gör man ju inte. Det har jag i mig. Det är så otroligt svårt att springa med cement runt fötterna. Vi tar små, små steg. Förhoppningsvis fungerar kompassen.