Uppsamlingsheat XIV

Jag såg slutet på Fever Pitch på TV härom veckan. Ni vet hur huvudpersonen Paul spelad av Colin Firth, nu blev jag för övrigt sugen på att se om Another Country där han gör en fantastisk Tommy, ojar sig när Arsenal gjort mål. Att det bara är för att han ska få lite hopp igen. Att det ändå inte kommer att räcka. Något liknande känner jag inför Sirius greppande av det sista halmstrået i form av 4-4 mot Edsbyn. En viktig skillnad mellan Arsenal i filmen och Sirius är dock att de förstnämnda slogs om titeln och de andra kämpar för att komma upp på en placering som innebär chans att kvala sig kvar...

På tal om TV. Vi såg August. Jag tyckte att den bitvis var riktigt bra men det var slående hur en del repliker lika gärna hade kunnat vara med i Upp till kamp. Birro lyser igenom. Och när jag ändå skriver om Upp till kamp känns det skönt att äntligen få ur mig hur värdelöst slutet var. Helt meningslöst. En lärare jag hade en gång uppmanade till att alltid prova att ta bort sista meningen på en artikel för att se om den inte blev bättre då. De skulle haft honom som konsult på Upp till kamp.

Årets bild. Jag vet inte hur många gånger jag tittat på den. Marie-Louise och många av hennes barn. Mamma får väl rätta mig om jag har fel men jag tror att hon var hennes farfars farmor. Själv född 1815 födde hon 17 barn mellan 1833 och 1860. Tolv överlevde till vuxen ålder. Bilden är tagen 1875 så den lilla gumman i mitten som ser ut att vara minst 80 är bara 60 år, sonen August som sitter bredvid med skägg och ser ut som en ålderman blott 40 år. Alarik, som mitt efternamn kommer ifrån, med mustasch och mörka slag uppe till vänster är bara 31 år. Inom 2 år ska han ha blivit pappa första gången och sen få ytterligare fyra barn. Det är så hissnande perspektiv så det snurrar i hjärnan.

Visst var vintrarna betydligt vintrigare förr? Jag brukar ju alltid hävda att snö är för vykort och hustak men det är så väldigt mörkt och ruggigt ute med denna höst som vägrar att släppa ifrån sig stafettpinnen.

Vi lyssnar på Paul Heatons Under the Influence. All 'n all med Al Green gick just igång. Vad bra den låten är.

Det känns inte riktigt rättvist att gå omkring och känna sig bakfull i ett dygn utan att vara det. Kan det vara ett virus?

Om ni vill ha fler förslag på världens snyggaste skivomslag går ni lämpligen in på Spengo.

Jag nämnde ju Gay Talese för några poster sedan men måste nog trycka lite hårdare på hur bra han och boken är. De inledande texterna i boken om New York och Frank Sinatra är helt fantastiska. Just nu läser jag den tredje om Floyd Patterson.

K går. Som hon går.