Jag läste Faces-artikeln i senaste Uncut när jag låg i badet igår och slogs igen av hur oerhört mycket jag gillar Ronnie Lane alldeles oavsett om det gäller tiden i Small Faces, Faces eller hans kanske mest älskvärda fas i karriären med Slim Chance. Jag är ju äldre än jag var tidigare och det är faktiskt inte så många artister jag grämer mig över att jag aldrig kommer att få se men jag hade verkligen uppskattat att sitta vid en bardisk med en pint och titta mot en scen där Ronnie spelar och sjunger. Jag hade uppskattat det väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar