It's The Ronnie Lane Extravaganza!

Jag läste Faces-artikeln i senaste Uncut när jag låg i badet igår och slogs igen av hur oerhört mycket jag gillar Ronnie Lane alldeles oavsett om det gäller tiden i Small Faces, Faces eller hans kanske mest älskvärda fas i karriären med Slim Chance. Jag är ju äldre än jag var tidigare och det är faktiskt inte så många artister jag grämer mig över att jag aldrig kommer att få se men jag hade verkligen uppskattat att sitta vid en bardisk med en pint och titta mot en scen där Ronnie spelar och sjunger. Jag hade uppskattat det väldigt mycket.

You never can tell

Det känns verkligen i musiken att Ronnie Lane helst ville ha ett enklare liv när han hoppade av popstjärnekarriärens andra framgångsrika band Faces (det första var förstås det med Small före) för att leva farmarliv i Wales, spela in plattor, som nog måste beskrivas som folkrock även om det känns lite futtigt, med tillbakalutat självsväng och turnera med husvagnar, clowner, eldslukare och can-can dansare när andan föll på. Eller bara gå ned på den lokala puben och spela lite med polare som hälsade på på gården som Clapton eller någon annan ur sextiotalets popadel. Tyvärr är det inte alltid så lätt. Problem med gården, turnéer som inte bar sig ekonomiskt och den fruktansvärda sjukdomen MS satte effektiva käppar i hjulet för den långsiktiga lyckan men inte för en fantastisk (om än inte kommersiellt lika framgångsrik) tredje karriär.

Plattorna med gruppnamnet Slim Chance är väldigt värda att äga men frågan är om inte dubbel-cd:n You Never Can Tell - The BBC Sessions är den bästa introduktionen till Ronnie Lanes sena karriär (låt vara i knivskarp konkurrens med Anymore for Anymore och singelsamlingen Kuschty Rye med a- och b-sidor). Det är avlappnad spelglädje, låtar från de första soloplattorna uppblandat med klassiker från hans tidigare karriär med Small Faces All or nothing och Faces Oh la la och covers som Rolling Stones Sweet Virginia och låten som gett den här samlingen dess namn. Jag vet inte riktigt vad som är bäst här just nu men låt 5 och 6 på den första cd:n känns som en mycket bra sammanfattning av den Ronnie Lane jag uppskattar allt mer ”Don’t try and change my mind” och ”One for the road”.

Set list Pet Sounds Bar

Den är verkligen inte i ordning spellistan nedan men det är så långt mitt minne räcker de låtar jag hann spela under mina 2,5 timmar på Pet Sounds Bar i lördags. Skoj var det men oj så mycket det var som inte fick plats ser jag nu när jag sorterar tillbaka singlarna. En del av låtarna hittar ni här: Herr Alarik PSB 1.

Johnny Thunders & Patti Palladin - She Want's to Mambo
Sylvain Sylvain - Without you
Jonathan Richman - This kind of music
The Brouges - I ain't no miarcle worker
Mink DeVille - Mixed up, shooked up girl
Guy Lombardo - Enjoy yourself (it's later than you think)
Monica Zetterlund - Du mitt liv
The Moquettes - Right string baby, but the wrong mojo
George Harrison - What is life
Laura Lee - Rip Off
The Trammps - Hold back the night
Clarence Reid - Baptize me in your love
Reflections - Romeo & Juliet
Maxine Nightingale - Love hit me
Dave and Ansel Collins - Double Barrel
Prince Buster and All Stars - Train to girls town
Tenoshi - 25 miles
Big Youth - Roots Foundation
Althea & Donna - Uptown top ranking
Aztec Camera - Somewhere in my heart
Barracudas - (I wish it could be) 1965 again
Beatles - Bad boys
Stiv Bators - Circumstanstial Evidence
Elvis Costello - Welcome to the working week
Tennesse Earnie Ford - 16 tons
Go-Betweens - Right here
Hindu Love Gods - Raspberry Beret
The Jam - When you're young
Joboxers - Boxerbeat
Greg Kihn - For You
Ronnie Lane - Kuschty Rye
Lord Large feat. Dean Parrish - Left right & centre
Kirsty MacColl - Free World
Mandrake Paddle Steamer - Strange walking man
Monochrome Set - Ten don'ts for honeymooners
Dave Phillips & the Hot Rod Gang - Tainted love
Rockpile - Teacher teacher
Paul Simon - Kodachrome
Small Faces - My minds eye
The Squares - This is Airbeat
Squeeze - Is that love
Joe Strummer & The Latino Rockabilly War - Trash City
Talking Heads - Road to nowhere
The V.I.P.'s - The Quarter Moon
Jane Wieldin - Rush hour
Docenterna - Fattigsverige
Sator - World
Bottle Ups - Boppalina goes West
Blossoms - A.P.B.
Jimmy Brisco & The Little Beavers - Why do fools fall in love
The Caboose - Black hands white cotton
Drifters - Kissin' in the back row of the Movies
Herbie Mann - Hijack
Harlem River Drive - Need you
Honey Cone - While you're out looking for sugar
Sjusovarna: John Blund

VM nu är det Lego VM

Läste Mats Olsson i Expressen i dag och förutom att det fick mig att vilja lyssna på Small Faces (läs för övrigt femsidorsspecialen om Ronnie Lane i senaste numret av Uncut) påminde det mig om videon nedan som jag hittade fram till via en perfekt passning från Griskindspatrik.

Song of a baker

Jag är verkligen ganska sugen på att se dokumentären om Ronnie Lane. Fast inte lika sugen som jag är på de nybakta lussekatterna som fyller köket.

Just around the corner from you

Sånger från nedre botten länkar till en bra platta på Spotify idag och jag vill ju inte vara mycket sämre så ni får uppdaterade listan Just around the corner med låtar som ni kanske missat, kanske glömt bort eller kanske, som jag, bara vill höra just nu. Några av artisterna är Ronnie Lane, Lena Horne, Incredible String Band och T.Rex. För er som inte har Spotify blir det en annan låt med Incredible String Band nedan från YouTube. The Letter istället för Dandelion Blues. Dandelion som jag för övrigt igår lärde mig är engelska för maskros.

I Can't Make It (Mod Monday #3)

Låt inte de engelska lustigkurrarna i början störa er. Direkt efter dem kommer Small Faces och som de kommer. Steve Marriot och Ronnie "Plonk" Lane gör verkligen sitt bästa för att se ut som de coola killar de är. Kolla bara Steves attack mot mikrofonen och Ronnies polisonger. Small Faces var verkligen osannolikt bra. Den som har lite tid över kan hitta många bra filmsnuttar på youtube.



När vi ändå är inne på 60-tal kan det vara på sin plats att guida er till en annan blogg också. De som läst Herr Alarik ett tag har knappast undgått att ett par skånska Magnus nämns ibland. Den större och yngre av de två har numer bloggen Spengo. Ni hittar till den via länkarna ute till höger.