Uppsamlingsheat XVI

Äntligen! Senaste Rankin i pocket och soffan. Exit Music innebär pension för Rebus men knappast för Ian.

Det tar sig med boandet. Plankorna som ska bli nya cd-hyllor kom idag från Fredells. Jag trodde i min enfald att hemkörning för sexhundra spänn innebar att man fick grejorna till dörren. Det fick man. Inte till lägenhetsdörren men väl till husporten där de dumpades tio minuter efter att utköraren ringt och sagt att de skulle levereras. Något jag greppade först 50 minuter senare när jag ringde tillbaka för att kolla om de inte var på ingång. Tur att de låg kvar. Tur att jag hade en pirra. Tur att K tycker om att sitta i sin vagn och se pappa släpa saker. Tur att jag kan välja bort Fredells frakt en annan gång.

Jag ska ta det utförligare vid tillfälle men vi hittade fukt under diskbänken i gamla lägenheten. Tillträdet är uppskjutet en månad. Vårt brygglån lika mycket dyrare. Det är förstås skit men ännu värre är hur minimalt ansvar försäkringsbolag och byggfirmor tar. Om man inte tjatar sig till vansinne gör de inte ett skit och de återkommer inte som de lovat och de låter allt som kan dra ut på tiden. Jag hoppas slippa det här projektledandet snart. Sen ska jag skriva en egen rapport om hur allt funkat som kommer att hamna högre upp inom försäkringsbolaget än hos de som ska se till att just mitt ärende funkar.

Månadens filmer. En dag när K sov beslöt jag mig för att ligga på soffan och se film istället för att packa upp kartonger eller jaga föräkringsbolag och byggfirmor. Jag såg Badlands med en ung Martin Sheen som James Dean-lookalike och en ännu yngre Sissy Spacek. En klassiskt våldsam roadmovie som bara kan sluta med katastrof. Conan kan säkert, om han kan slita sig från TV-spelsspelandet, berätta vilka andra filmer ledmotivet figurerat i. Jag vet inte men känner vagt att det kan vara dags att se om True Romance. En annan gång, låt oss säga kvällen före dagens dag, hade vi barnvakt och gick på bio. Bara jag och L. Andra gången sen K blev familjemedlem. Vi tog oss inte så långt. Kvartersbion och Vid himlens utkant av han som gjorde utmärkta Mot väggen. Shit vad bra den var. Om inte Kritan sett den tror jag att han som istanbulle ska göra det.

Fråga mig inte hur det gick till för jag vet inte mer än att det var ett par fynd i en flyttkartong och en tiokronorsback som ledde till att veckans mest spelade är Kate & Anna McCarrigles platta från 1975, en Eagles Greatest Hits från året efter och två singelspår, Farväl till Katalonien respektive Vargtimme, med Dan Hylander. Jag tror att det är så ohipp som man kan bli men jag kan också ha träffat precis rätt i tidens pulsåder utan att veta om det. Om inte är mitt enda försvar att jag även fortsatt att lyssna mycket på London is the place for me. Den är åtminstone bara så mycket för fem år sedan.

Våren. Vi har grannar som sitter på balkongen och njuter av solvärmen. Jag försöker pressa tillbaka klimatoron och göra samma sak på promenader men det gnager därinne i huvudet. Tio plusgrader i februari är tveeggat.

Dogday och Dimma samt ett band jag inte har koll på som heter Quagmire spelar på en taverna söderöver i morgon. Det är gratis och som en bonus vänder Jeppe mp3:or. Jag vet inte om jag lyckas ta mig dit men låt inte det hindra er. Om jag visste hur man gör skulle jag lägga upp flyern men jag är för oteknisk.

Jag borde nog lägga upp fler bilder överlag men Rankin lockar mer.