The Great Depression

Jag åkte hiss i dag på jobbet. Den gick nedåt. Med mig blev vi tre. Dörrarna öppnades på sexan där psykatriska mottagningen ligger. Brevbäraren steg ur. Jag stod kvar med mina fördomar ned till bottenvåningen. Vi tittade bägge ned i hissgolvet. Han luktade psykofarmakasvett och smuts. Grå skäggstubb, svart luva, tjock lortgrön täckjacka, bylsiga byxor. En blå IKEA-kasse i vänster hand och en knölig svart plastsäck i höger. Caterpillarboots. Det var hål i dem så bägge stortårna syntes. Han hade inga strumpor. Bär med er den bilden en stund när ni pratar om den värsta krisen sen depressionen på 30-talet. Särskilt om ni gör det i en mobiltelefon, med ena handen på ratten i den välputsade bilen, medan ni funderar på när det är dags att gå all in på börsen igen. Vår hiss på jobbet går inte längre ned än till bottenvåningen så vi steg av bägge två och gick ut i det fina höstvädret. Borta i norr drog mörka moln närmare.