Helgen som var, lite innan och sedan

Alan Sillitoe är död. Snooker-VM rullar på. Tänk att Steve Davis slog Higgins. Städdagen i föreningen gick bra. Jag räfsade och räfsade. Gamla löv, gammalt gräs. Av bara farten gjorde jag rent bakom spisen hemma också. Det var på tiden. Nya Weller. Våren är nog äntligen riktigt på gång. Ingen snö skymtas längre i Tanto, K gick barfota i sanden igår. En poäng efter två omgångar i Norrettan är inte riktigt ok. Inte brända straffar heller. Den här starten för Sirius kan onekligen komma att straffa sig när Superettanplatserna ska fördelas. Eller när det, någon förbjude, ska krigas om förnyat kontrakt. När Uppsala äntligen vann ett SM-guld i något som kan kallas en stor lagsport igen var det Storvreta och innebandy. Richard Yates Easter Parade har översatts till svenska. Det lönar sig att filmatiseras. Boken är värd att läsas på engelska och förhoppningsvis på svenska. Jag började läsa Peo Thyréns Ett bedårande barns bekännelser igår. Jag hade lånat den på biblioteket ditt jag, K och P tog oss mellan parkhäng, Dellon och mer parkhäng. Den är torftigt skriven men jag har ändå svårt att lägga den ifrån mig. Presstödet kan onekligen ha spelat ut sin roll redan innan det började kastas som pärlor för svinen. Vi var på middag hos MEK igår. E undrade vad jag tror inför valet till hösten. Stockholmsdelen. Jag tror kvarsittning. Det känns som att alltför många här plockar valsedeln ur den egna plånboken och inte kan tänka sig att dela något mer från den. Lite låtar jag lyssnat lite mer på hittills i april 2010. Ska vi komma överens om att alla tar hand om sin egen skit, i Draken och annorstädes, och dessutom hjälper varandra i år? Det blir bra.



Uppdatering 27 april: Peo Thyrén-boken blir faktiskt snudd på oläslig efter ett tag. Jag gick slutgiltigt in i väggen i höjd med frälsningen och politikerkarriären.