lördag 18 december 2010

Pre Christmas Blues in Hornstull

Jag vet inte vad det är men det är inte min tid på året. Det är något i kroppen och då menar jag inte bara det där onda som går från ryggslutet ned i vänsterdelen av rumpan.

Jag gick förbi granförsäljarna i Hornstulls centrum igår. Tre gånger. Jag kunde inte ens förmå mig att fråga vad en kostar.

Jag gick förbi en mäklares fönster också. Två gånger. En trea på Reimers, 80 kvadrat. 70 000 kvadraten, 5,6 miljoner. En tvåa på Reimers, 50 kvadrat, 72 000 kvadraten, 3,6 miljoner. Jag tänkte på räntedebatten. På att om Riksbanken inte höjer nu riskerar vi en bostadsbubbla, på någon intervjuad som sa att nu blev det tufft. Som om vi inte redan hade en bubbla, som om inte räntan historiskt sett är otroligt låg just nu. Jag bävar.

Från det egna fönstret såg jag ett hus. Ett dockskåp genom snöfallet. Ståendes utanför den blåa containern. Jag och P gick ned men vätan och väntan hade redan gjort sitt med spånskivorna. Det satt fast i snön och var så tungt att taket lossnade när jag försökte lyfta. Det fick stå kvar men nu är det borta. Hoppas det gick att rädda.


Jag tänkte spela in en julsamling. Bränna en cd. Tänkte att det skulle vara bra. Men allt jag vill är att sitta ner med en bok och lyssna på gamla baksidor med Everything But The Girl eller senaste Lloyd Cole. Och Kirsty. Tio år sedan idag.

K och L bakar pepparkakor i köket. P far omkring på golvet. Jag står här och trycker. På tangenterna och vid stereon. Men jag gjorde degen och rycker in och kavlar om det behövs.



Jag läste ut Viggo Cavlings deckare igår. Slutet var så där men annars var den bättre än jag hade väntat mig. Jag vet inte riktigt men jag tror, trots att Sjövall Wahlöö och poliserna på 87:e nämndes i boken, att han siktat någonstans i skärningspunkten mellan GW Persson, Homan-deckare och Snabba Cash och jag tycker att han träffat ganska bra även om jag undrar varför han kallade Långholmsgatan för Högalidsgatan på sid 276. Jag borde förstås läsa annat men det är som det är.

Jag spelar Lars Winnerbäcks singel Från kylan in i värmen gång på gång också. Jag borde förstås spela annat men det är som det är.

Jag ska ta med mig K efter lunch. Vi ska köpa den där granen. Det doftar ljuvligt från köket. P är på väg att somna i min famn. Det vänder nu. Ljuset kommer.

Don't ever let me hear you say this is the life we folks must lead.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar