Pop med power (Skivkonsten #43)

Jag satte för första gången på ganska länge på min skiva med The Numbers vid lunchtid i dag och sedan sökte jag i bloggen eftersom det kändes som jag skrivit om dem. Fanns inget. Sökte i opublicerat och där fanns en påbörjad Skivkonsten-post med år på nacken. Texterna i den är i sin tur ännu äldre eftersom de klippts från maillistan Hi-Five. Hög tid att ni får ta del av dem alltså.

The Numbers: 64-67
Jag har inte ens hunnit höra hela plattan sedan jag köpte den på Mickes tidigare i kväll men vilken pop och rock smock den är. Greg Shaw har producerat och självklart är det nog inte inspelningar från mitten av 60-talet utan snarare 1983 men vad gör det när allt bara skriker perfektion och hunger någonstans mellan Byrds, Who, Powder, Beau Brummels och vad ni vill av det bästa från en tid när ett par stuprörssmala byxor, rickenbackers och en moptop kunde ta en till pophimlen och tillbaka igen på tre minuter. Greg Shaw har skrivit en mycket underhållande text på baksidan av omslaget men om någon har lite mer fakta att erbjuda tas det tacksamt emot. I väntan på det tänker jag spela låtar som Can’t sleep at night, Close my eyes, Real Kids, Don’t doubt it med flera sönder och samman. Jag kommer säkert att sansa mig men just nu är det här en lika viktig Voxx-utgåva som Barracudas första.



The Decibels: Create Action!
Det är inte så ofta nu för tiden som man snubblar över en platta med en grupp som man aldrig hört talas om och blir alldeles lycklig. Jag vet inte ett skit om Decibels mer än att de är från USA och att plattan släpptes 1997. Och att de spelar POP! Det är Rickenbackers, det är melodier och det är energi. Den obligatoriska baksidestexten på LP:n avslutas förstås med "Play it loud!!!" och jag följer gärna uppmaningen. Det här är inte revolutionerande någonstans men det är väldigt bra och den som lystrar lite extra vid nämnandet av namn som Playmates, Odd Numbers, Beatles och Fanscene borde inte bli besviken. Naturligtvis kostade plattan tio spänn.

The Chords: So far away
Det gjordes otroligt mycket tafflig och dålig musik under modrevivalvågen 79/80 men där fanns också rejäla guldkorn. Om ni frågar mig stod The Chords för fler av dem än någon annan grupp. Därför är det otroligt roligt att Captain Mod nu återutgett gruppens enda studioplatta och nästan alla singelspår på cd. Med tanke på att till exempel Merton Parkas varit ute på aluminium ett tag så var det på tiden. Min enda invändning mot cd:n är att man inte klämde in näst sista singeln One more minute också när den ändå hade fått plats men den ska de kanske mjölka pengar med när the best of släpps. Annars är det här en så perfekt luftgitarrfest jag kan begära. Chords – This Is What They Want - A Chords Anthology