Måndag i Hornstull

Någon kanske undrar vad som händer. Eller inte. Livet kom emellan. Alls inte på något dåligt sätt. För övrigt måste Sirius vinna i morgon. Det var åtminstone idag 30% på allt på VI på Långholmsgatan. Nya Ron Sexsmith finns på Spotify. Jag har köpt men inte börjat läsa den för den här vintern bäst betitlade Slas-boken. Det är väl ungefär vad ni behöver veta.

Det händer vid Bysis torg

I kväll smällde det

5-4 efter 118 minuters vankande som en osalig höna och äggsjuk ande framför datorn. Det finns rättvisa.

I kväll gäller det

Jag drömde jag såg Phil Ochs i Hornstull

Dokumentären om Phil Ochs, There But For Fortune, har tydligen haft premiär och det känns onekligen som att den vore något för den trevliga filmklubben Topper att visa på Bio Rio här i Hornstull. Skulle det behövas någon som vänder protestsånger och lagom känslig singer-songwriter före och efter kan jag definitivt tänka mig att plocka med en skivväska. Oddsen för att första låten skulle bli Billy Braggs I dreamed I saw Phil Ochs last night är väldigt låga. Nu ska jag spela Tom Paxtons låt Phil och fixa mig en kopp te.

Siste kände internationella marabouten?

En av få äldre postningar hos Herr Alarik som ibland genererar kommentarer som inte är av spamtyp är den om Herr Keita och namnändringen. En uppföljning i ämnet har länge utlovats så bloggen ger er Herr Soribas kort som om jag inte missminner mig landade på hallmattan så sent som för några veckor sedan.

Krävande grävande konsumentjournalistik

Det kanske inte kommer att belönas med någon guldspade men Herr Alarik tog några minuter i det fria ordets namn efter lunch och grävde. Allt för att den kräsna läsekretsen ska få veta vad den eftertänksamma komsumenten egentligen kan få för 30 kronor på Mickes Skivor i Hornstull en blåskall måndag i februri detta nådens år 2011. Ni har resultatet av ansträngningen, presenterat med allt annat än den senaste tekniken i fråga om digital bildpublicering, nedan. Alzo, Robyn Hitchcock, John B. Sebastian och Morgan.

Söndag i Hornstull

Kylan är tillbaka. Håglösheten kommer och går. Vi vill vår. Barnen värker tänder och skidar spårlöst. Fullmånen var uppe och nu hänger en nedåtgående sol vackrare än någon ni såg över Nybohovshöjden.

Slutspelsklara

Blood Sports (Låttips #115)

Den här är förstås för er som läste den där trötta provosörtexten om rävjakt på Svenskans ledarsida i morse och känner att ni väldigt gärna vill skicka ut ledarskribenten i den täta granskogen och meterdjupa snön med en bössa i handen. Blood Sports med The Style Council var från början tillsammans med The Whole Point II b-sida på vad som med dryga 25 år i backspegeln framstår som en av 1985 års mest helgjutna singlar - Walls come tumbling down. Köpte ni tolvan fick ni den fina Spin Drifting också som en extra bonuslåt.

BUG (Popskyltarna #37)

Herr Alarik är verkligen inte den som vill undanhålla er popskylten till den platta med Dinosaur Jr. som inleds med den magnifika Freak Scene. För övrigt undrar jag efter ett par lyssningar på första plattan från Duchess of Coolsville lite över varför jag aldrig tidigare intresserat mig för Rickie Lee Jones.

Otänkbart

Söndag i Hornstull

Det har varit en vecka. Vi hängde i Uppsala i måndags. K matade fåglar med farmor och jag bläddrade billiga vinylsinglar medan P sov. Kom bland annat hem med Shirley Browns Lowdown, dirty, good lover, Soul Childrens cover på Signed, sealed and delivered, Bobby Bland, Act I, Al Green, Ann Pebbles, Chuck Jackson, Grace Jones, Trammps Trusting heart och Martha Reeves något udda tolva Skating in the streets som precis som ni tror är en version på Dancing in the streets från skateboardens och rullgrickornas gyllene år i slutet av 70-talet.

På tisdagen tog jag barnen med mig till Junibacken. Det är en historia för sig.

Onsdag kväll och måstematcherna fortsatte med Bajen - Sirius. Det var en galen tillställning med några av de sämsta domslut jag sett och några av de värsta snackeutvisningar jag upplevt. Jag trodde i halvtid att vi tappat matchen när miraklet inträffade. Den segern kommer högt bland de jag sett på plats. Idag följde Sirius upp med att krossa VSK på Studan i vad som kan ha varit årets hittills bästa direktsända sportpropaganda. Slutspelsdrömmen lever.

Vi hängde själva en timme i Tanto igår. Jag och K. Hon åkte skidor och vi pratade och det var en så väldigt bra stund.

Jag och L har bara två avsnitt kvar av Brottet. Sen ska vi sist av alla se nya Sherlock.

Om ni inte redan hört den har ni Billy Braggs cover på Joanna Newsoms On a good day här: The Voice Project

The Snow Must Go On

I skydd av nattens mörker slog kung Bores styrkor till med full kraft och gjorde processen kort med barmarksrörelsen i Draken.

Alla till Zinken!

Jag har inte så stora förhoppningar men en pinne skulle ju sitta fint. Hammarby - Sirius klockan 19.00 på Zinken i kväll. Håll tummarna och kom ihåg att ta med en tidning att stå på så kyler inte betongen så mycket underifrån. Sirius har för övrigt fem SM-guld mot Bajens enda.

Junibankad

Jag skulle i all enkelhet vilja anmäla vad som eventuellt är ett nytt ord. Junibankad. Det är så en tvåbarnsfar känner sig efter en dag på Junibacken. Inte så att det var dåligt, långt ifrån eller snarare tvärtom, men något utmattande.

Söndag i Hornstull

Jag sitter i soffan. Ser finalen i tyska Masters i snooker på Eurosport. Williams har greppet om Selby men ett sånt kan ju alltid tappas. Tidigare idag gjorde Sirius det oväntade och slog Bollnäs med 4-1. Jag satt på ett kafé i Gamla Stan och följde sporadiskt via SVT Text i svärfars mobil. Slutspelsdrömmen lever och på onsdag är det hemmamatch för oss som bor borta. Bajen på Zinken. Bara ett lyrslag härifrån. Jag gjorde rent vattenlåsen till badkar och handfat i morse. Man glömmer från gång till annan hur illa det luktar därinne och hur äckligt det ser ut. Tillfredställelsen när gegget är borta är av det bättre slaget. Vetskapen om att det är så där rent som de som anlitar städhjälp aldrig kan vara säkra på. Den där känslan av att ha gjort rätt för sig och tagit hand om sin egen skit som en del av oss fortfarande behöver.

White man in Hammersmith Palais

Det händer i Hornstull

Ett bloss för Lena Nyman

Lena Nyman är död. Det känns som ännu en spik i folkhemskistan, som ännu ett steg bort från min uppväxt. Det första jag tänker på är plattan med Karin Boye-tolkningar, det andra låten Ett Bloss För Moster Lillie från Bodil Malmsten-skivan och det tredje jag och L och en teaterkväll i december 2005.



Nära Romeo och Julia. Teater Brunnsgatan 4 känns mest som ett hål i väggen, eller kanske golvet, men vad gör det när de sätter två magnifika svenska skådisar på scen i en version av ett av Shakespeares mest kända dramer och i ett slag visar både att gammal är äldst och att less is more. Erland Josefsson och Lena Nyman sitter ned vid ett långt bord hela föreställningen. De läser ofta innantill från sina manusblad. Erland sluddrar ibland. Lena hakar upp sig någon gång. Det är faktiskt bara något som förstärker framförandet och kärlekshistorien. Jag tror faktiskt aldrig att jag sett Romeo och Julia framföras på scen i något slags helhet förut men det är en väldigt vacker pjäs om kärlek som aldrig riktigt får blomma ut och att se två så pass gamla människor framföra den gjorde åtminstone mig uppmärksammare än vad jag kanske annars skulle varit. Scenografin var briljant i sin lätta lekfullhet med små enkla illustrationer av texten som att en ros reste sig ur bordsytan eller att en dansscen projicerades på väggen snett bakom skådespelarna. Men mest handlar det om texten och om de där rösterna som är så intimt förknippade med svenskt 1900-tal. En stor liten upplevelse.

Marken är bar på sina håll

Det känns länge sen. Det var i går. Jag och P väntade och väntade på fyrans buss och plötsligt kom tre. Vi tog den första till Skanstull. Hoppade på 55:an i farten. Den var en omväg. Vi gick upp från Barnängen genom kvarter som varit mina. Pub Gruvan låg kvar, Restaurang Flaggan likaså. Glömde att kolla hur det var med finska loppisen. Saltå Kvarn var relativt nytt men femkilossäckarna med Havregryn var slut. Vi fikade hos P och gick hem via Götgatan, St Paulsgatan och Hornsgatan. Multi Kulti är inte mer men på den lilla bokhandeln vid Mariatorget såg det ut som om Herr Alarik varit skyltansvarig. I dag var det snålare blåst än ni kan tro i Tanto.



Utrota varenda jävel, Om vänskap funnes, Svart asfalt, grönt gräs, Amerikafeber och en Pär Rådström som kikar fram (kan det vara Ärans portar)?

Ingen promenad i parken

Det är som det brukar. Jag går till exempel Hornsbruksgatan upp, ser en konsertaffisch för en spelning i kväll och tänker att det där skulle ju kunna vara lite kul och just i kväll passar det ju bra när barnens farmor är här och allt. Sen kommer kvällen och den där klubban av trötthet slår till. Hoppas ni andra orkar. Det är Parken på Bomullsklubben på Södran och det är gratis och det verkar trevligt. Jag gör en kopp te och en macka istället.

Herr A på gränsen till nervsammanbrott

Jag skulle kunna skriva ett och annat om hur bra de senaste dagarna varit och om fynden som gjorts och maten som ätits och TV-serien som ses och boken som läses och framstegen som görs och politiken som sviker och solen över Tanto och en massa annat men tanken på måstematchen som måste vinnas i kväll för att de på allvar ska bli fler måstematcher framöver förlamar en smula.