Klockan är halv nio på kvällen. K sover, morfar har gått hem efter att ha bjudit på middag, L kollar på P som hasar runt på golvet och låter ljuden strömma ur munnen. Det började efter grötlunchen i dag. Helt plötsligt var ljuden tillbaka. Inte alla och inte lika som innan men de finns där. För en stund sedan när vi läste Max kaka försökte hon säga bil och boll. Jag tror aldrig att hon gjort det innan. Och hon säger pa pa som i pappa. Pappa.
Vi var tillbaka på Astrid Lindgren efter lunch. Träffade en ögonläkare, hämtade våra saker, skrevs ut. Vi ska dit i morgon igen på sjukgymnastik men P är utskriven. Det är inte över än men hon är hemma. Jag kan sitta i soffan och skriva och lyssna på Parker Lewis Över Kilsbergen och se på snooker-VM på Eurosport. P kan hasa omkring på golven som är hennes. K kan äntligen få vara så liten som hon är. Tappra, tappra K som kämpat för att hantera de här veckorna när mamma och pappa många gånger varit borta bägge två och aldrig varit hemma samtidigt. Vi är samlade. Återsamlade.
Till nästa PAL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar