Pistol shots ring out in the bar room night

Läser Larry Slomans "On the road with Bob Dylan" på tunnelbanan. Det är 1975 och Dylan är tillbaka i New York. Han hänger där han hängde när han först kom dit. Det gamla gardet är på plats men också ett nyare med Patti Smith som en företrädare. I boken kämpar de just nu med omtagningarna av Hurricane efter att någon uppmärksammat ett textfel i den första magiska inspelningen. Det är vekligen som att vara där i New York-natten. "OK, let's do just one more. I might just fade away. I mean we can do it seventy-five times but I just want to get it out on the streets." Det är som att läsa en film. Precis som låten är som en film. Vilket nogsamt påpekas i boken. Öppningsraden som blivit rubrik här ovan. Alla bilderna som sen rullas ut. Så pass att den faktiskt är en film upptäckte jag nu när jag letade ljudillustration åt er på nätet. Boken kostade för övrigt 20 spänn på Myrorna. Väl investerade pengar om jag så skulle avbryta läsningen här på sid 37. Det lär knappast ske.

 

100 dagar, 100 nätter (Soul Monday #51)

Soul Monday är tillbaka. 100 dagar, 100 nätter. Det känns som att jag skulle behöva vila så länge. Hösten, kalasen, vardagen. Det finns så mycket bra där men tröttheten har på något sätt bitit sig fast. Sharon Jones & The Dap Kings. De är bra. Mycket bra. Helst ska låten förstås höras på vinylsingel men varianten nedan funkar bra den med. Om jag inte missminner mig (och facit säger att jag inte gör det) var den med på listan över 00-talets 100 bästa låtar.

 

Måste ha pop! (Låttips #211)

Herr Alarik är tillbaka med vad ni nog får lov att kalla en riktig popdänga. Av den typen man om så önskas kan sätta power framför. Bob Segarini blir väl aldrig mer än en fotnot i musikhistorien men här träffade han så rätt som man kan begära. Året är 1978 och min LP är i multicoulored pink vinyl. Nog har jag singeln också? Visst måste jag väl ha singeln? Får kolla hemma. Så länge värmer vi upp luftgitarrsarmarna och tränar på att sätta körerna perfekt.

   

Ingenstans är hemma för mig (Låttips #210)

Vad glad jag är att det inte är som i rubriken där ovan. Utan att det tvärtom finns ett hem och jag är hemma där, här. På måndag släpps nya Dexys. Trippelvinylen. CD-boxen med tillhörande dokumentär. Vi tar helg i vetskap om det tycker jag. Släpper alla tankar på den stora världen där ute och den lilla, lilla. Ett glas rött, musiken och om ni har svårt med att vänta kan ni alltid läsa det här så kanske tiden fram till det smäller till i brevlådan går lite fortare. Eller åtminstone omärkligare.

 

13 kvinnor (Låttips #209)

Höstsolen skiner därute och en kålpudding väntar på att värmas men Herr Alarik tar sig ändå tiden att plocka fram garagerocken ur garderoben och bjussa på en liten musikbit. The Renagades. Jag vet inget om dem som ni inte enkelt själva kan googla er fram till. Jag bara råkade snubbla över dem vid lite planlös surfning och gillade vad jag hörde och såg. Följaktligen delar jag med mig. Trevlig helg.