Söndag i Hornstull IV

Det var en sådan där skön dag. Solen kom fram och värmde. Våren låg på lut. Himlen var hög. Minnet av Doktor Glas med Krister Henriksson från igår gick fortfarande att leva på. Minnet av Husets soppa på Sibiriens Soppkök också. Vi måste gå dit oftare. Idag hade K farmor på besök och L gick på långpromenad. Jag hade eftermiddagen tom. Det blev en kaffe och Moto GP-loppet på Dellon. Pedrosa före Rossi, Stoner långt efter. Helt ok. Bläddrade lite på Mickes men köpte inget. Skruvade upp en hylla och slängde kartonger. Slöläste. Spagetti och köttfärssås på älg till middag. Snart filmtajm här hemma. Vi har en liten trave lånade att välja på. Kanske I walk the line eller The Squid and the Whale. Ni har väl kommit ihåg att ställa om till sommartid?

Livet på landet

De har en 20-årig Torres på stället som heter Landet. Jag borde nog ha varit där tidigare men nu när det slutligen blev av gjorde jag det bästa av saken. Ibland undrar jag om smaklökar är till för något annat.

Han dödar snutar

Vet inte om ni läst Lokko i SvD idag. Och om så vet jag inte om ni noterade att He kills coppers visst finns som TV-serie nu. Den kan vara något att se fram emot om den köps in av någon svensk kanal som inte spetsar med reklam i massor. Boken är den andra i en trilogi av Jake Arnott och den är riktigt läsvärd. Jag har inte riktigt tid så jag saxar från något jag skrev på Hi-Five, när den fortfrande "bara" var en maillista, i november 2006 och jag just hade läst ut första boken i serien, The long firm, och gett mig i kast med tvåan. Jag har hittat en ny deckarfavorit. Det är mitten på 60-talet, Swinging London, gatorna i Soho, korrumperade snutar, Lorder med livslögner, mods och skinheads, stenhårda homosexuella gangsterbossar, mord, utpressning, knark, porrhandel, fängelseflykter, sex och mycket spänning. Dessutom finns det två böcker till i serien. Just nu läser jag nummer två – He kills coppers – som sträcker sig från fotbolls-VM 1966 till Thatchers tidiga regeringsår och den är precis lika bra.

Som av en händelse läser jag just nu om Sjövall & Wahlöös Polismördaren.

Och nu då?

Ok jag vet att den är lika tung som snygg och vem som helst kan ju läsa sig till att det är en tongenerator men vad gör jag med den nu? Är ens frekvensen rätt inställd?

Kontaktannonssvaret (Låttips #25)

Det är verkligen ingen styrsel på numreringen av låttipsen och vilka poster som märks med etiketten men själva låtarna brukar vara ganska bra. Så också idag. Åtminstone för er som bara varit tillnärmelsevis så nere med Honey Cones och deras hit Want Ads som jag. Den fina bloggen Funky 16 Corners har nämligen grävt fram en svarslåt. Vad glad jag blir av sånt. Artistnamnet på sångaren är det smålustiga Bobo Mr Soul men låt inte det skrämma bort er. Bakom namnet döljer sig Beau Williams och Answer to Want Ads är verkligen värd att höra om ni någonsin varit intresserade av upptemposoul som den kunde låta när 70-talet var ungt. Vill ni ha Want Ads med Honey Cone också? Det fixar YouTube.

Uppsala stadshotell brinner visst igen

Allt går runt. Allt kommer tillbaka. Vi var tidiga i morse. Klockan tio stod jag utanför Pet Sounds och tittade in i den stängda affären. K var irriterad trots att vi ätit frukost, lekt i parken, spanat hundar och gått långpromenad. Det var väl hörntänderna. De som är på väg ut. I skyltfönstret Fläsket Brinner, Mecki Mark Men och, håll hårt i mössan, Rävjunks fullängdare Uppsala Stadshotell Brinner.

Allt som kan återutges kommer verkligen förr eller senare verkar det som. Nu är det den musikaliskt intressantare delen av proggen, eller prog om ni hellre vill för att vara säkra på särskillnad från plakattextarna, som grävs fram igen. Den där plattan med Rävjunk var svindyr på vinyl redan för dryga 20 år sedan då Sören stod bakom disken på Skivboden i Uppsala och krängde andra begagnade plattor för 43 kronor stycket. På nätet hittar jag ett ex som såldes för 340 dollar för två år sedan och det var innan den valutan tog ett dopp. Av någon anledning kom jag just och tänka på klotter i Uppsala. Då det stod Total Rundgång sprejat på en gångtunnel och Vägra Döda Vägra Värnplikt på en husvägg i staden som var hemma. Det har inte direkt med Rävjunk att göra men kanske ändå med tiden. Rävjunk landar i mycket precis i mellanrummet mellan prog och punk. Plattan fick jag aldrig tag på men jag hittade en EP och en singel ganska billigt.

Det var länge sen jag spelade dem men nu ska jag nog slå till på cd:n. Om jag inte tar mig till Pet Sounds när det är öppet så från nätet. Hade jag fortfarande bott i Uppsala kanske det hade varit Sören som sorterat den på posten. Om han nu är kvar där. Enligt hans MySpace ska det visst bli spelningar i år. Den som ser några datum får gärna meddela mig.

Måne över SÖS

Min bild förmår verkligen inte att göra den rättvisa men det hänger en alldeles magnifik måne över SÖS just nu.

Påskafton i Hornstull

Vi tog pulkan till Tanto. Den lilla snö som är skulle utnyttjas. K var ganska road. FMV var också på plats. Själv hade jag tappat bort de varma vantarna och favorithalsduken lagom till köldknäppen. Det kändes som det inte var första gången. Inne igen åt vi rostat bröd och drack te. Avrundade med de hembakta drömmarna. De blev klara igår lagom till att vi till slut såg The Aviator. Den var ganska bra och som vanligt när det är mellankrigs-, krigs- eller efterkrigstid började jag fundera över varför jag slaffsar omking i jeans och munkjacka (hoodie för er kids) när det finns så fina kostymer men det är nog bara att fortsätta förlika sig gissar jag. En finare middag var inplanerad till ikväll men vi får ta det restaurangbesöket en annan gång. Baciller och virus drar fram över barnfamiljsland just nu. Det blir en enklare variant. Säkert bra för min kliande hals. Började läsa om en Sjövall & Wahlöö i badet i veckan. Är inne på nummer två nu. Hur tänkte de egentligen när de skrev ut Kollberg, Rönn och Melander ur den där överpopulära filmfranschisen? Annars är det mest slående hur kul det är att läsa dem nu när jag hittar i Stockholm och hur tydligt det ibland är att det är två författare. Det märkte jag aldrig första gången. På Mickes sida kan ni läsa om Pepparn. Jag hade aldrig hört talas om honom men en gång var han visst en stjärna. Perspektiven igen. Är det någon i Hornstull som vill bli av med en 202 hög och 80 centimeter bred Billy-bokhylla i björk kan ni vifta till i kommentarfältet. Roddy Frame på stereon. Jag har förlagt omslaget någonstans. LP-ramarna är uppe. Tids nog blir det en skivkonstenpost igen. Kanske en vår också. Vi hoppas.

Panik in den Strassen von München

Jag kan ju förstå om ni inte riktigt tog mig på allvar när jag uttryckte min fascination och förtjusning i Perrecys tolkningar av Morrissey och Smiths på ukulele och tyska men jag är lite förvånad att den posten inte genererade en endaste liten kommentar. Nu har han hur som helst bytt ut de flesta låtarna på sin MySpace och jag är lika förtjust i Panik, Frag eller Halb e Person som i de som låg där tidigare. Undrar vad Morran själv tycker?

perrecy - panik live in Ingolstadt

Trion från Belleville (cykelomslagen #7)

Ni kanske tycker att det är väl tidigt att börja peppa för Tour de France men cykelsäsongen är ju faktiskt igång på Eurosport och i verkligheten även om jag inte haft chansen att se något. Men redan i övermorgon körs faktiskt Tour de France. Låt vara i tecknad form och på SVT. Åtminstone om morgontidningarnas TV-bilagor är att lita på. SVT:s lite lätt svårnavigerade hemsida hittar jag den inte på. Varken under rukriken Långfilm i SVT eller om titeln skrivs in i sökmotorn. Förhoppningsvis finns den där om ni orkar klicka er fram i tablån. Sevärd är den hur som helst. Filmen Trion från Belleville. Mycket. Och så fick jag ju anledning att väcka liv i den här lätt sömniga postningsserien också. Vi får väl se när åttan kommer.

Torrt och bort

Fuktskadan är uttorkad. Vi signade det sista idag. Lägenheten är slutligen överlåten. Världens bästa tvåa som var påväg att bara bli en belastning. Nu ska den snart bara vara ett vackert minne. Fritt från kommunikationskatastrofer och ansvarsflyktingar. Vi är lugnare i kropparna och knopparna. Det var ju inte lägenhetens fel. Inte bara. Lösningen och lösarna var jobbigare än problemet. Nu ser vi framåt. Glad Påsk!


No more Blue Velvet diskbänk

Nu leks det affär i studentrummen

Jag hade ju tänkt skriva något om veckans oerhört korkade förslag angående studenternas boende och ekonomi som jag läste om i Svenskan också men så glömde jag bort det. Skönt nu slapp jag i princip ödsla tid på Odell. Morsan har nämligen redan skrivit det jag hade tänkt fast längre och bättre. Tänk att Odell får sig en smäll av Sånger från nedre botten också precis samtidigt fast i en annan fråga. Men så är det ju påskristider också. Lämpligen används det från Södertälje.

Uppsamlingsheat XVII

Vi började se Fellinis Roma på nian i fredags. Mustigt förstås och väldigt bra. Ändå orkade jag inte längre än till andra reklamavbrottet. Min tolerans för reklam i filmer är verkligen minimal numer. Går filmen att hyra någonstans i Stockholm, och allra helst i Hornstull, för oss som inte tankar från nätet?

Så är det slut på Rebus. Exit Music var bra utan att vara någon av Rankins bästa.

Vännen Magnus, av modell mindre från Skåne, tipsade om en musikblogg jag missat. Jag är inte mycket för att sno hela album med artister men en guide till Paul Wellers favoritvinyllåtar är ju onekligen lite intressant. Fast det där WinRAR var lite väl krångligt. Länken dyker upp ute till höger.

Samma sak gäller för nya adressen till TBFKAEM eller vad forkortningen nu blir. Hemliga Morsan är lättare.

Vad är det med vissa byggfirmor och försäkringsbolag? Om man lovat att göra något gör man väl det? Om man har ansvaret för projektledning tar man väl det? Om man sagt att man ska ringa tillbaka gör man väl det? Eller gäller det bara oss som betalar deras löner?

Kasey Chambers har en ny platta på gång. De här gången i lag med maken. Jag tyckte inte att första smakprovet var så spännande men ska nog ge plattan en chans. Vi får väl se om det blir svensk distribution den här gången.

Jag är just nu väldigt förstjust i plattan Feel like jumping - Studio One Women och allra mest i låten Buck Town Corner med The Jay Tees. Någon som vet om de alltid är så bra och vilken platta man i så fall ska leta efter.

När jag ändå ställer frågor. Är det någon som läst David Peaces japanroman Tokyo Year Zero och kan ge ett tips om ifall jag kan tänkas gilla den. Årtalsböckerna, Red-Riding Quartet på engelska, tyckte jag var kanon men GB84 har jag fortfarande inte riktigt lyckats komma in i.

Bishops Arms är ett trevligt ställe att dricka för många pints med tillsammans med sina vänner men nästa gång äter jag något annat är chilin.

K kan ta på sig mössan själv. Strumporna är svårare.

Var vi inte överens om att vintern som inte blev av var slut?

Klädesplaggsmärkningen (del 1)

Det är ju tråkigt att så ofta framstå som en bakåtsträvare men ändå vissa saker var om inte bättre så åtminstone roligare förr. Lapparna som kläder märktes med till exempel. Tänk att vara en slips gjord av 100% Perlon.

Varför inte?

Ifråga om melodier spöar de ju fortfarande skiten ur den där festivalen.

Tvåsiffrigt!

Tvåsiffrigt i en SM-final. Det är mastigt. I skrivande stund leder Byn med 10-4 över SAIK och lär väl vinna. Snabbkollade och om jag inte missade något har det bara blivit tvåsiffrigt två gånger tidigare. Bägge gångerna vann rätt lag. 1933 IFK Uppsala med 11-1 mot IF Göta och redan 1917 IFK Uppsala med 11-2 mot AIK. Vilka som vinner idag spelar ju egentligen ingen roll för mig men jag gissar att man får rätt bra odds på SAIK just nu.

Herr Alarik strävar bakåt

Ibland är jag så kulturkonservativ så jag blir mörkrädd och ibland är det ännu värre med min ovilja mot det som kallas utveckling och framsteg. Men visst kom igen och kalla mig tokreaktionär nu när det är öppet mål. Jag tänker ändå fortsätta att tycka att det är en kulturskymning som sänkt sig när herrarnas SM-final i bandy från och med idag spelas på en lördag.

Salladen ser ju fräsch ut

Ibland är hon så långsam i sitt berättande att jag vill snabbspola men mest är hon bara väldigt personlig och bra. Randi Mossige-Norheim gräver där vi andra bara stövlar fram. Den här veckan i salladen. Den som ligger i kyldisken och ser så inbjudande fräsch ut. Problemet med den är inte av köttfärskaraktär. Det är de som jobbar med salladen som gör att det vrider sig i kroppen av obehag. De försvarslösa och utsatta utan papper och möjlighet att ställa krav är de som plockar ihop bladen. Om de utnyttjas? Facket? Här kan de ju hitta sina nya medlemmar men det kändes inte riktigt som att de var så intresserade i den efterföljande debatten eller vad den ska kallas. Varför är somt så stelt och somt så löst?

Jag behövde den här

Well hello there!

Dagens inredningstips

In i väggen och igenom

Det har knappast undgått ens sporadiska läsare att vi flyttat. Vi trivs. Men väggarna är hårda nog för att stå emot en direktträff från en SS-20 eller modernare varianter. Om vi inte hade fönster skulle det nog gå att slutförvara kärnavfall här. Det första hålet jag borrade för att säkra en bokhylla i väggen tog en kvart. Jag använde E:s slagborr.

Vi har en verktygspool ihop. Han har slagborr, jag sticksåg. Det har aldrig varit problem innan men nu. Armarna skakade, svetten rann. Lånade P:s något effektstarkare slagborr för hål nummer två. Det tog en kvart. Armarna skakade, svetten rann. Misströsten låg på lut. Pappa kom förbi. Med farfars gamla slagborr i en toksnygg plåtlåda.

Lite effektsvagare men tyngre och med bättre stödhandtag. Jag köpte nya borrstål till. Ett badrumsskåp kom upp. Det tog tid. En stringhylla. Fyra små hål och borrstålet var mos. Sparringhyllan för cd-skivor återstod. Misströsten var ett faktum. Jag träffade granne M ien källargång. Efter någon minut förstod vi att vi bägge gillade vinylskivor och alltså var värda att fortsätta samtala med. Vi höll nog på så länge som det tar att slagborra ett hål här. Jag beklagade mig över läget. Han hade varit med om detsamma. Jag skulle få låna hans borrhammare. Idag fick jag den i min hand. Köpte nya borrstål. Satte den mot väggen och det var som fiskarna och bröden. Det var nåden. Den bara skar rakt in i fulbetången. Nio hål på färre minuter och händerna är helt stadiga. Det gör inget att vattnet är avstängt till klockan sex i morgon bitti. Inte en svettdroppe. M:s maskin är veckans mirakel.

Stoppa pressarna!

Varma fötter - Herr Alarik goes modeblogg

Jag slängde mina gamla tofflor inför flytten. Ganska ivrigt påhejad av L. Det var många fler hål i dem än de som behövs för att få i fötterna. Sen frös jag lite om fossingarna tills jag hittade ett par ännu äldre, men betydligt helare, tofflor i en av flyttkartongerna. Jag hade glömt bort dem. Konstigt med tanke på att de är skönt gubbrutiga, har sula och en rolig knäppanordning. För att inte tala om vilket företag som som tillverkat dem. Nokia - Warming Feet.

Happy Birthday John

John Cale fyller år idag. Jag tycker att vi firar Velvet Undergrounds gamla basist med att bland annat titta på ett framträdande hos Jools Holland. Ett tack till YouTube och alla som fyller med innehåll kan nog vara på sin plats också. Tack! Låten Dying on the Vine är så bra att vi tar den i två versioner för säkerhets skull. Först med stråkar och sen i en lite rockigare version. 66 blir han för övrigt John Cale.

Nu har vi varit inmålade i hörnet länge nog

Det kanske bara är jag men är det inte dags att sluta skriva "målade" när det bör stå att någon gjort mål? Som i dagens SvD där det stod något om att Ibra och Mackan målade. Och igår var det något liknande på SVT Text. Det ser ju för taskigt ut. Jag förstår ju att det är för att det är lätt att få ihop rubrikerna eller nedryckarna med ett ord som sammanfattar flera men kom igen och ansträng er lite mer istället. Som det är nu vill ju ändå ingen läsa den där notisen. Målande beskrivningar ska vara något helt annat.

Hej krigsgrisar!

Krigsgrisar! Ibland är det väldigt roligt med direktöversättning. Anledningen är förstås låten Hey war pigs som Ric Menck spelat in en cover av med hjälp av Matthew Sweet. Jag har aldrig hört orginalet som skrevs av Kimberly Rew men kunde inte motstå att skicka efter Rics version från Parasol. Inte för att den är så fantastisk egentligen men det är Ric från Velvet Crush, vinylsjuan är limiterad till 300 ex, dollarkursen är låg och priset var ändå bara 2.50$. Vill ni vara miljövänligare och komma ännu billigare undan kan ni tanka mp3:an alldeles gratis och lagligt här. Att det är Internationella kvinnodagen har ni förstås inte missat.

Här kommer IK Sirius

Jag hajade faktiskt först idag att det är klart med elitserieplatsen i bandy nästa år. Kan man få önska en sak till innevarande säsong så vill jag att gurkstaden håller sig på samma nivå som lärdomsstaden också. Jag tycker att 17 SM-titlar räcker bra för dem med. Truppen inför den stundande fotbollsäsongen i Superettan ska visst vara spikad också. Fotboll. Det låter ganska härligt.

Ta TSOPH till Stockholm

Det ligger mer och mer material ute på YouTube med Paul Heatons nya projekt efter Housemartins, The Beautiful South och mellanstickaren Biscuit Boy aka Crackerman . Någon driftig person får gärna ta honom till Sverige och till exempel Södra Teatern för jag skulle gärna se honom på en scen igen. Det låter bitvis riktigt bra och namnet TSOPH för The Sound Of Paul Heaton är ju en snygg passning till MFSB:s hit TSOP för The Sound Of Philadelphia. Snygga popknappar har han fixat också. I väntan på driftiga personer kan ni ju alltid klicka på Bring Paul Heaton to Stockholm-rutan ute till höger. Vem vet det kanske kan hjälpa.

Roligare än att se färg torka

Den är förmodligen varken här eller nu men låt inte det hindra er från att njuta av Pizzicato Five och videon till Sweet Soul Revue medan jag väntar på att färgen på de nystrukna hyllplanen ska torka så jag kan ge mig på några till.

Nästan samtidigt på Krukmakargatan

Vi som överlevde Rågsved

Om ni inte såg Tom Alandhs dokumentär Vi som överlevde Rågsved på TV igår så kan det vara värt att försöka se en repris eller kolla den på nätet. Inte muntert men bra om liv och död i skuggan av miljonprogramsbetongen.

Rock n' Roll i närförort

Jag tog mig faktiskt över liljeholmsbron i lördags och såg några band. Det var inget fel på musiken även om ekon av The Jam vid tiden för Funeral Pyre, Gang of Four och tidig sjuttiotalshårdrock inte fick mig att studsa. Studsade gjorde jag dock av lokalen. När det stod taverna trodde jag att det var källaren på någon pizzeria men det var verkligen en till synes direktimporterad taverna som hade svårt att stå emot vårt svenska klimat och som jag häpnar över att ingen myndighet stängt. Dörrarna slog i vinden, de rödtejpslagade englasfönstren läckte värme, mer än halva taket var en pressening, baren var en lucka i väggen över gården, trapporna var murkna, det droppade här och där och att värmeljusen placerats direkt på fönsterträt gjorde att jag hade letat nödutgångar om det inte varit för att det utan större problem hade gått att kliva rakt ut genom väggen. Jag borde säkert förfasa mig men oj vad jag gillade stället.

Aprikosmarmeladefterlysning

Det var 80-tal. Ingen tänkte på GI-kost men ganska många på politik. Vi åt vitt rostat bröd med extrasaltat Bregott och aprikosmarmelad. Drack O'boy blandad på treprocentig mjölk till. Sen kom bojkotten av Sydafrika. Apartheiden skulle väck. Vår marmelad kom i kläm. Det kan vara en efterhandskonstruktion men jag tror att vi bunkrade när Wessels, som möjligen redan bytt namn till B&W, reade ut restlagret. De var ju ändå redan inköpta från Sydafrika och fraktade till Uppsala. Behövde inte helt stå i motsats till Free Nelson Mandela. Koo hette marmeladen. Numer finns den sedan ganska lång tid i Sverige igen. Men i våra kvarter här i Hornstull bara i apelsinvariant. Så jag efterlyser aprikosmarmeladen. Finns den där du handlar i Stockholm så lämna en kommentar. Vår burk som vi köpte i Visby i somras är på upphällningen. Vi har rostbröd med fibrer, vi har ekologiskt Bregott, vi har enochenhalvprocentig mjölk att blanda O'boy på men vi behöver verkligen en ny burk aprikosmarmelad från Koo.