Klädesplaggsmärkningen (del 1)

Det är ju tråkigt att så ofta framstå som en bakåtsträvare men ändå vissa saker var om inte bättre så åtminstone roligare förr. Lapparna som kläder märktes med till exempel. Tänk att vara en slips gjord av 100% Perlon.

Varför inte?

Ifråga om melodier spöar de ju fortfarande skiten ur den där festivalen.

Tvåsiffrigt!

Tvåsiffrigt i en SM-final. Det är mastigt. I skrivande stund leder Byn med 10-4 över SAIK och lär väl vinna. Snabbkollade och om jag inte missade något har det bara blivit tvåsiffrigt två gånger tidigare. Bägge gångerna vann rätt lag. 1933 IFK Uppsala med 11-1 mot IF Göta och redan 1917 IFK Uppsala med 11-2 mot AIK. Vilka som vinner idag spelar ju egentligen ingen roll för mig men jag gissar att man får rätt bra odds på SAIK just nu.

Herr Alarik strävar bakåt

Ibland är jag så kulturkonservativ så jag blir mörkrädd och ibland är det ännu värre med min ovilja mot det som kallas utveckling och framsteg. Men visst kom igen och kalla mig tokreaktionär nu när det är öppet mål. Jag tänker ändå fortsätta att tycka att det är en kulturskymning som sänkt sig när herrarnas SM-final i bandy från och med idag spelas på en lördag.

Salladen ser ju fräsch ut

Ibland är hon så långsam i sitt berättande att jag vill snabbspola men mest är hon bara väldigt personlig och bra. Randi Mossige-Norheim gräver där vi andra bara stövlar fram. Den här veckan i salladen. Den som ligger i kyldisken och ser så inbjudande fräsch ut. Problemet med den är inte av köttfärskaraktär. Det är de som jobbar med salladen som gör att det vrider sig i kroppen av obehag. De försvarslösa och utsatta utan papper och möjlighet att ställa krav är de som plockar ihop bladen. Om de utnyttjas? Facket? Här kan de ju hitta sina nya medlemmar men det kändes inte riktigt som att de var så intresserade i den efterföljande debatten eller vad den ska kallas. Varför är somt så stelt och somt så löst?

Jag behövde den här

Well hello there!

Dagens inredningstips

In i väggen och igenom

Det har knappast undgått ens sporadiska läsare att vi flyttat. Vi trivs. Men väggarna är hårda nog för att stå emot en direktträff från en SS-20 eller modernare varianter. Om vi inte hade fönster skulle det nog gå att slutförvara kärnavfall här. Det första hålet jag borrade för att säkra en bokhylla i väggen tog en kvart. Jag använde E:s slagborr.

Vi har en verktygspool ihop. Han har slagborr, jag sticksåg. Det har aldrig varit problem innan men nu. Armarna skakade, svetten rann. Lånade P:s något effektstarkare slagborr för hål nummer två. Det tog en kvart. Armarna skakade, svetten rann. Misströsten låg på lut. Pappa kom förbi. Med farfars gamla slagborr i en toksnygg plåtlåda.

Lite effektsvagare men tyngre och med bättre stödhandtag. Jag köpte nya borrstål till. Ett badrumsskåp kom upp. Det tog tid. En stringhylla. Fyra små hål och borrstålet var mos. Sparringhyllan för cd-skivor återstod. Misströsten var ett faktum. Jag träffade granne M ien källargång. Efter någon minut förstod vi att vi bägge gillade vinylskivor och alltså var värda att fortsätta samtala med. Vi höll nog på så länge som det tar att slagborra ett hål här. Jag beklagade mig över läget. Han hade varit med om detsamma. Jag skulle få låna hans borrhammare. Idag fick jag den i min hand. Köpte nya borrstål. Satte den mot väggen och det var som fiskarna och bröden. Det var nåden. Den bara skar rakt in i fulbetången. Nio hål på färre minuter och händerna är helt stadiga. Det gör inget att vattnet är avstängt till klockan sex i morgon bitti. Inte en svettdroppe. M:s maskin är veckans mirakel.

Stoppa pressarna!

Varma fötter - Herr Alarik goes modeblogg

Jag slängde mina gamla tofflor inför flytten. Ganska ivrigt påhejad av L. Det var många fler hål i dem än de som behövs för att få i fötterna. Sen frös jag lite om fossingarna tills jag hittade ett par ännu äldre, men betydligt helare, tofflor i en av flyttkartongerna. Jag hade glömt bort dem. Konstigt med tanke på att de är skönt gubbrutiga, har sula och en rolig knäppanordning. För att inte tala om vilket företag som som tillverkat dem. Nokia - Warming Feet.

Happy Birthday John

John Cale fyller år idag. Jag tycker att vi firar Velvet Undergrounds gamla basist med att bland annat titta på ett framträdande hos Jools Holland. Ett tack till YouTube och alla som fyller med innehåll kan nog vara på sin plats också. Tack! Låten Dying on the Vine är så bra att vi tar den i två versioner för säkerhets skull. Först med stråkar och sen i en lite rockigare version. 66 blir han för övrigt John Cale.

Nu har vi varit inmålade i hörnet länge nog

Det kanske bara är jag men är det inte dags att sluta skriva "målade" när det bör stå att någon gjort mål? Som i dagens SvD där det stod något om att Ibra och Mackan målade. Och igår var det något liknande på SVT Text. Det ser ju för taskigt ut. Jag förstår ju att det är för att det är lätt att få ihop rubrikerna eller nedryckarna med ett ord som sammanfattar flera men kom igen och ansträng er lite mer istället. Som det är nu vill ju ändå ingen läsa den där notisen. Målande beskrivningar ska vara något helt annat.

Hej krigsgrisar!

Krigsgrisar! Ibland är det väldigt roligt med direktöversättning. Anledningen är förstås låten Hey war pigs som Ric Menck spelat in en cover av med hjälp av Matthew Sweet. Jag har aldrig hört orginalet som skrevs av Kimberly Rew men kunde inte motstå att skicka efter Rics version från Parasol. Inte för att den är så fantastisk egentligen men det är Ric från Velvet Crush, vinylsjuan är limiterad till 300 ex, dollarkursen är låg och priset var ändå bara 2.50$. Vill ni vara miljövänligare och komma ännu billigare undan kan ni tanka mp3:an alldeles gratis och lagligt här. Att det är Internationella kvinnodagen har ni förstås inte missat.

Här kommer IK Sirius

Jag hajade faktiskt först idag att det är klart med elitserieplatsen i bandy nästa år. Kan man få önska en sak till innevarande säsong så vill jag att gurkstaden håller sig på samma nivå som lärdomsstaden också. Jag tycker att 17 SM-titlar räcker bra för dem med. Truppen inför den stundande fotbollsäsongen i Superettan ska visst vara spikad också. Fotboll. Det låter ganska härligt.

Ta TSOPH till Stockholm

Det ligger mer och mer material ute på YouTube med Paul Heatons nya projekt efter Housemartins, The Beautiful South och mellanstickaren Biscuit Boy aka Crackerman . Någon driftig person får gärna ta honom till Sverige och till exempel Södra Teatern för jag skulle gärna se honom på en scen igen. Det låter bitvis riktigt bra och namnet TSOPH för The Sound Of Paul Heaton är ju en snygg passning till MFSB:s hit TSOP för The Sound Of Philadelphia. Snygga popknappar har han fixat också. I väntan på driftiga personer kan ni ju alltid klicka på Bring Paul Heaton to Stockholm-rutan ute till höger. Vem vet det kanske kan hjälpa.

Roligare än att se färg torka

Den är förmodligen varken här eller nu men låt inte det hindra er från att njuta av Pizzicato Five och videon till Sweet Soul Revue medan jag väntar på att färgen på de nystrukna hyllplanen ska torka så jag kan ge mig på några till.

Nästan samtidigt på Krukmakargatan

Vi som överlevde Rågsved

Om ni inte såg Tom Alandhs dokumentär Vi som överlevde Rågsved på TV igår så kan det vara värt att försöka se en repris eller kolla den på nätet. Inte muntert men bra om liv och död i skuggan av miljonprogramsbetongen.

Rock n' Roll i närförort

Jag tog mig faktiskt över liljeholmsbron i lördags och såg några band. Det var inget fel på musiken även om ekon av The Jam vid tiden för Funeral Pyre, Gang of Four och tidig sjuttiotalshårdrock inte fick mig att studsa. Studsade gjorde jag dock av lokalen. När det stod taverna trodde jag att det var källaren på någon pizzeria men det var verkligen en till synes direktimporterad taverna som hade svårt att stå emot vårt svenska klimat och som jag häpnar över att ingen myndighet stängt. Dörrarna slog i vinden, de rödtejpslagade englasfönstren läckte värme, mer än halva taket var en pressening, baren var en lucka i väggen över gården, trapporna var murkna, det droppade här och där och att värmeljusen placerats direkt på fönsterträt gjorde att jag hade letat nödutgångar om det inte varit för att det utan större problem hade gått att kliva rakt ut genom väggen. Jag borde säkert förfasa mig men oj vad jag gillade stället.

Aprikosmarmeladefterlysning

Det var 80-tal. Ingen tänkte på GI-kost men ganska många på politik. Vi åt vitt rostat bröd med extrasaltat Bregott och aprikosmarmelad. Drack O'boy blandad på treprocentig mjölk till. Sen kom bojkotten av Sydafrika. Apartheiden skulle väck. Vår marmelad kom i kläm. Det kan vara en efterhandskonstruktion men jag tror att vi bunkrade när Wessels, som möjligen redan bytt namn till B&W, reade ut restlagret. De var ju ändå redan inköpta från Sydafrika och fraktade till Uppsala. Behövde inte helt stå i motsats till Free Nelson Mandela. Koo hette marmeladen. Numer finns den sedan ganska lång tid i Sverige igen. Men i våra kvarter här i Hornstull bara i apelsinvariant. Så jag efterlyser aprikosmarmeladen. Finns den där du handlar i Stockholm så lämna en kommentar. Vår burk som vi köpte i Visby i somras är på upphällningen. Vi har rostbröd med fibrer, vi har ekologiskt Bregott, vi har enochenhalvprocentig mjölk att blanda O'boy på men vi behöver verkligen en ny burk aprikosmarmelad från Koo.