You really got me (Mod Monday #6)

Ni som orkat läsa i kommentarerna vet redan att Motowns 1967 box är pågång nu. Hip-O-Select ska ha släppt den och 5 juni börjar Soulmusic.com att skeppa till Europa. Jag har fyllt på mitt PayPal-konto och ska snarast lägga in en beställning. Det här beskedet känns ju som en födelsedagspresent så vi firar med Smokey Robinson & The Miracles. Och jodå jag vet att You really got me är en låt med Kinks och att Smokeys låt heter You really got a hold on me men det blev så fult med en tvåradig rubrik att jag klippte lite kreativt.

Spruta i låret

Det blev ingen försäljning för min del. Jag hade förberett bra igår. Tre ölbackar med lp-skivor att slumpa för en tia styck. Tre banankartonger med böcker skulle gå samma öde till mötes. Dessutom något diskställ, en AC/DC spegel och lite annat. Det blev inget. Inte för att det sattes någon käpp i hjulet utan för en spruta i låret. Vi hade helt glömt bort att K skulle till Sophiahemmet för en liten injektion. Det är lätt att glömma när tiden är 12.00 på en söndag. 11.20 jäktade vi ut genom dörren och vi hann precis i tid trots tiominuterstrafik i tunnnelbanan. Väl tillbaka i Hornstull kändes släpande av bord och kartonger sådär. Vi shoppade lite från andra istället. En gåstol till K, några djupa tallrikar från Uppsala Ekeby, tre skivor (Jackson Browne, Hoola Bandoola Band och The Pop Group) och sen blev det fika på Lasse i Parken. Försäljningen tar vi en annan gång. Nu är det åtminstone förberett.

Total utförsäljning - allt ska bort!

Ursäkta jag överdrev lite grann i rubriken men en del ska förhoppningsvis bort. I morgon är det jätteloppis i Hornstull klockan 11-17 och om vädret och tiden är snäll tänkte jag försöka bli av med lite böcker och skivor som till vardags mest samlar damm. Somt som är sådär och somt som är kanon. Det mesta billigt. Om inget sätter käppar i hjulet kommer jag att stå på en trottoar nära Café Dello Sport.



Verkstadsgatan under loppisen 2005

Hugh c/o The Mansion, Chania, Crete

Uppförsbacke

Nu är det allvar i Girot. Årets högsta topp på 2 744 meter ska klaras av i eftermiddag. För den som likt mig tycker att backen upp till universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala är mastig är det skönt att det här kan avnjutas på Eurosport i eftermiddag. Mitt sofalag har för övrigt klättrat till 1413:e plats inför dagens etapp.

Festival med förhinder

Jag är förmodligen i Anderstorp i jobbet sista helgen i juli. En deltävling i FIA WTCC avgörs i den småländska motormetropolen. Det kan säkert bli en kul helg men den sätter effektivt käppar i hjulet för möjligheten att besöka vad som nog kan vara en av sommarens bästa musikfestivaler. Kris Kristofferson, Steve Earle, Waterboys, Aimee Mann och Richmond Fontaine är bara några av artisterna som medverkar under de två dagar Midlands Music Festival pågår på Irland. Jaja jag slipper åtminstone ta ställning till om det hade varit värt pengarna att ta sig dit.

Uti i hundrade år

Ja han lever ju inte i fysisk mening men George Remi, mer känd som Hergé, kommer nog aldrig helt att dö i medvetandet så länge det finns nyfikna småkillar och nostalgiska män. Idag skulle han fyllt 100 år om han inte dött 1983. Jag har som så många andra lagt tillräckligt många timmar på Tintin för att det skulle räckt till en akademisk examen. Plussar ni på med Johan, Lotta och Jocko hade jag kanske kunnat klämma in en praktikplats också. Min tydligaste bild av ett liv med Tintin är från Uppsala. Promenaden över Dombron och sen in i gamla Gillet. Trappan upp till höger och öppna dörren till barnboksbiblioteket. Om jag fortfarande minns rätt var mitt lånenummer 1360. Lånekortet var blekt orange. Rakt fram diskarna för återlämning och utlåning. Bakom dem, man gick vänster, höger och nedför en halvtrappa, lyssningsfåtöljerna. En sida på en skiva och sedan be bibliotekarien att vända. Tomas Bolmes berättarröst och själv följa med i seriealbumet.

Spelfilmen Tintin och de blå apelsinerna såg jag på Sandrews. Den är inte så bra men lite roligt är det att den gjordes. Vi får väl se om Steven Spielberg lyckas bättre med att göra Tintin mänsklig. Förmodligen är det omöjligt att göra Hergés lille journalist rättvisa på vita duken. Han är nog för blank, för lätt att projicera sina egna drömmar på, för att riktigt göra sig porträtterad av skådespelare.



Dessutom lär det bli svårt att fördjupa sig i bakgrunderna på samma sätt som Hergé gjorde i seriealbumen och det är ju en stor del av behållningen med serien. Nyfikenheten, viljan att berätta och lära ut. Om det sen resulterar i att den moderne läsaren googlar Uppsala Domkyrka eller Peterkyrkan i Rom spelar ju mindre roll.

Millions like us (Mod Monday #5)

Bilden kanske är lite sådär men energin är desto bättre. Purple Hearts var verkligen ett av de bästa modrevivalbanden i skarven mellan 70- och 80-tal och deras första singlar på Fiction är alla väl värda att leta efter. Ska jag välja en favorit blir det nog två. Tyvärr fanns varken Frustration eller Jimmy på YouTube men debuten Millions Like Us är ju också riktigt bra.

Mitt i biljakten

Natten mellan fredag och lördag var det biljakt i våra kvarter. En silverfärgad civilpolisbil med påslagna sirener och saftblandare jagade en liten vit bil. När de sladdade runt hörnet Varvsgatan och Högalidsgatan trodde jag nästan att de skulle krocka med en taxi som just släppte av passagerare. Istället gjorde bägge olagliga högersvängar ut på Långholmsgatan. Jag gissar att de fortsatte över Västerbron men vad hände sen?

Uppsamlingsheat V

Som ni kanske sett har jag lagt till en länk till Stephen Duffy & The Lilac Times MySpace sida ute till höger. Där går det bland annat att lyssna på outtaken Folk Hours. Jag tycker föga förvånande att den låter bra. På sin vanliga hemsida skriver Stephen om inspelningarna av kommmande plattan och turnéplaner. Snälla någon ta honom till Sverige.

Jag och K var på kvällspromenad i onsdags medan L var på middag. K satt i selen på min mage. De flesta andra satt på uteserveringar vi strosade förbi. Biblioteket rensade lite i hyllorna. Jag köpte Gunnar Hardings Är vi långt från Montmartre för en femma.



Problems dubbel-cd-samling begagnat för 45 spänn på Record Hunter. Det är ju löjligt billigt.

Vi budade lite på en lägenhet i Aspudden i veckan. Den gick för fyra och en halv miljon. Nästan två mer än utrop. Över 50 000 per kvadrat. Den här stan... jag är allvarligt oroad för vad som ska hända när räntan går upp. Många kommer att få det väldigt tufft om de inte räknat ordentligt. Vet folk verkligen hur mycket mer i månaden en lånad miljon (eller två eller tre) kostar vid sju procents ränta än vid fyra? Vet de vilken nivå räntan låg och guppade på bara för femton år sedan? Ja jag vet, det kan inte hända igen. Det kan det aldrig förrän det gör det.



I torsdags kväll stod jag inuti en jättestor humidor. Plötsligt öppnades dörren och en Joe Labero som var kortare än jag trott kom in. Det kunde ha varit en mardröm men det var det inte. Det var början till slutet på en bakvändhet. Vi gifte oss för drygt ett år sedan. I smyg på Arlanda och sen iväg till Barcelona. Det tog ett år men nu är svensexan avklarad. Den var helt i min smak. Vänskap före förnedring. Det enda som oroade mig lite var det där med Labero. Han gick dock lika snabbt som han dök upp. Ett utmärkt trollerinummer.

Cirkusen är i stan. I Tanto för att vara exakt. K var lite avvaktande till hästarna vi gick förbi. Lite senare försökte vi ta oss in på Nitty Grittys garage sale. Det gick inte. Dörren var inte barnvagnsanpassad. Bokmagasinet kom vi in på. Jolos Leningrad - S:t Petersburg hamnade i påsen.

På Hornsgatan såg jag en kille i fjortonårsåldern med en lätt genomskinlig skivpåse. Jag kände igen David Bowies Tonight på baksidan. Det är nästan lite oroande. Det skulle varit väldigt kul att snacka lite med den där killen. Hur kom det sig att han köpt en av Bowies erkänt sämsta plattor på vinyl? Hade han hört den? Och om inte, vad tänker han när han lägger den på skivtallriken och får höra låtarna?



Vi har börjat beta av I mördarens spår från början. Helen Mirren var väldigt bra redan 1991.

En såpbubbla slutar att vara en bubbla när den spricker. En fastighetsbubbla blir en först när den spricker.

Långhelg!

It's Motown time

Det kom ett mail från David Nathan på soulmusic.com. Det handlade egentligen om återutgåvan av Marvin Gayes In our Lifetime men jag fastnade på en mening längst ned: "Any day now (to quote Chuck Jackson), we expect to have info so you can pre-order COMPLETE MOTOWN SINGLES, VOL. 7!". Precis den typen av information som jag vill ska stå med i ett nyhetsbrev. Jag blev så glad att jag, i väntan på att få trycka på buy, letade upp en låt med Supremes på YouTube från året boxen kommer att omfatta. Reflections framförd på "Tennessee" Ernie Fords (han med 16 Tons) TV-show 1967.

Skapligt slut

Det spekulerades lite på jobbet när det drog ihop sig till spurt på dagens etapp i Giro d'Italia. Spekulationerna gick ut på att Petacchi var slut. Ska vi säga att han fick på en skaplig spurt för att vara slut? Ja det gör vi.

Svanmärkt trekant

Vi gick en promenad på eftermiddagen. Lite Södermalm, lite Aspudden, lite Vinterviken. En småbåtshamn väntade på varmare dagar. K sov en stund i vagnen. Det fanns lugn och regndroppar i luften. Dagenefterkänslan låg över grusgångar och fullparkerade gator. Bara alla förhoppningsfulla som var på väg in i portar med mäklarskyltar bröt stämningen. Tillsammans med de hålögda som var på väg ut med omöjliga ekvationer i huvudena. I Trekanten pekade några svanar ut en annan riktning, en väg som inte gick via bostadspriskurvan.

Du är den ende (skivkonsten #15)

Lill Lindfors fyller 67 år idag. Säg det igen. Lill Lindfors fyller 67 år idag. En stor del av The soundtrack of my childhood. Vi hade en gammal gramofon, med inbyggd radio och väldigt tung skivtallrik, av märket Centrum. Jag minns att Gilbert O'Sullivans underskattade debut Himself (den finns alltid i begagnatbackarnas 10-kronorsavdelning köp och lyssna på Matrimony eller Nothing Rhymed) spelades där. Kanske även Paul Simons There Goes Rhymin' Simon och Roger Cooks Alright (med underbara låten Swimming in a sea of trouble) men det kan ha varit på pappas vita stereo (en Luxor?) efter skilsmässan. Men nu handlar det ju om Lill som fyller 67 år idag och plattan Du är den ende. Ingen annan skiva lär ha snurrat mer på den där stereon som jag till slut fick skruva isär, inte ens Oldies but goldies med The Beatles.



Många år senare, sommaren 1988, spelade jag själv mammas lätt knastriga exemplar kväll efter kväll på balkongen på Torsgatan 8 i Uppsala medan natten sänkte sig över det grusbeströdda taket mitt emot. Hur jag orkade gå upp och sommarjobba på posten varje morgen efter förstår jag inte. Gymnasiet var slut och något annat väntade. En gång har jag sett Lill. Det var på matbutiken i Fältöversten hösten 1996. Jag hade precis blivit ofrivillig kombo i en lägenhet på Skeppargatan. Östermalm kändes neutronbombat efter klockan 18 på kvällarna och min balkong var så liten och satt så högt upp att jag knappt vågade gå ut på den. Vid kyldisken plockade Lill varor i en korg. Jag borde kanske ha sagt något. Ett enkelt tack eller så. Men kanske var det lika skönt för henne att få handla ifred. Du är den ende. Det är svårt att tänka sig hur det skulle låtit om den inte funnits. Lill Lindfors. 67 år idag. Grattis!

Lill har gjort annat i Melodifestivalen än att tappa kjolen

Närmare än närmast

Det är snart över nu. En lugnare säsong väntar bakom hörnet. En utan både ishockey och schlagerfestival. Jag ser fram emot den. För oss som fick nog redan på roliga timmen i skolan visar SVT ett australisk-brittiskt drama på tvåan samtidigt som spektaklet pågår i ettan. Det kan vara värt att se de där filmerna de visar i den döda vinkeln. För några år sedan såg jag en bra bosnisk-hercegovinsk film just den tiden som jag tyvärr glömt namnet på. Någon annan kanske minns? En man låg på en mina ganska länge i den. Idag visas en australisk-brittisk film som handlar om situationen för några av Australiens urinvånare, aboriginerna, under 30-talet. Jag har aldrig hört talas om Rabbit-proof fence innan men efter att ha vandrat i kontinentens öknar med Sven Lindqvist kan jag nog knappast låta bli att se den. Jag bläddrade just i min gamla historiebok, Alla tiders historia, från gymnasiet. Det är möjligt att jag bläddrade för fort men jag tror inte att Australiens historia nämns ens i en bisats på de 442 sidorna (fast det syns på några kartor ibland - oftast beskuret). Närmare än närmast? Jag vet ju inte om det är SVT:s programavdelning eller DN som står bakom formuleringen i den TV-tablå jag läste, till den naturella yougurten med 0,5% fetthalt, i morse men där står hursomhelst "auborginerna, behandlades närmast omänskligt". Ett strykande av det där lätt utslätande närmast för oss nog lite närmare sanningen.


Alla tiders histora - och se där är ju Australien nere till höger

My Monte Zoncolan

Det finns garanterat många andra som kan skriva mer initierade saker om årets Giro d'Italia än jag. Liksom det garanterat finns andra vars lag kommer att prestera bättre i Politikens sofaspel än mitt Team Uptown. Men det där hindrar mig förstås inte från att vara lite peppad över att Giro d'Italia börjar imorgon. Lite mer info om loppet och förutsättningarna och hur Eurosport sänder hittar ni här. En cykelvideo känns ju ganska självklar till en sådan här post och vad kan passa bättre än Style Council och My ever changing Moods. Det är ju trots allt vår utanför sjukstugan.

Fördröjning

Det har varit något strul i kommunikationen mellan Herr Alarik och YouTube men nu har två filmsnuttar dykt upp till slut. En av dem, med Billy Bragg, hela tre gånger. Jag försöker ta bort två av dem så kan väl ni försöka tänka in de kvarvarande två där det ska ligga. Riksidrottsmötet öppnas i Örebro i morgon. Idag är det pressdag. Jag skulle ha åkt dit med tåget klockan 07.06 i morse men en feber ville annorlunda. Synd. Jag hade bland annat sett fram emot att kolla om skivaffären Najz Prajz fortfarande är värd ett besök när jag ändå var i Örebro. Den enda gången jag sett ett ex av The Chords sista (och inte särskilt bra) singel Turn Away var på Najz Prajz. Ska vi gissa på att det var hösten 1991. Jag ångrar mig fortfarande lite över att jag inte slog till.


Something's missing

Baby I Need Your Loving (Mod Monday #4)

Jag skrev lite om Four Tops liveplatta i den åttonde skivkonstenposten men vad är mina ord mot att se och höra herrarna.

Between The Wars

Your favourite Kinks (skivkonsten #14)

Magnus på Spengo listade tio goda skäl att gilla The Kinks för ett bra tag sedan och publicerade dem helt nyligen. Jag gjorde en egen lista med favoritlåtar i samma veva och lägger upp dem här nedan. Så här såg favoritlistan ut då och det stämmer bra idag med.

1. Days ’68
2. Celluloid heroes ‘72
3. The village green preservation society ‘68
4. Two sisters ’67
5. Death of a clown ’67
6. Waterloo sunset ’67
7. I’m not like everybody else ’66
8. Scattered ’93
9. Dedicated follower of fashion ‘66
10. Tired of waiting for you ‘65

Några lp-tavlor får ni också.



Och fem bubblarlåtar.

Did ya?
Dandy
Village green
Well respected man
Oklahoma, USA

Slaget om Uppland

Micke på Mickes Skivor har skrivit lite om sportjournalistik på sistone. Kanske skulle han misstycka om min kvällstidningsrubrik (både Djurgården och AIK hör ju till Uppland). Jag får försvara mig med att jag faktiskt haft praktik på en kvällstidning ett halvår för länge sen och att Slaget om Uppsala Län låter så landstingit. Hur som helst om en knapp kvart är det dags för ESK mot Sirius på Enavallen. Tyvärr är jag inte på plats men för att visa mitt stöd lägger jag in en bild Hotel Sirios på Kreta fångat i flykten från flygplansbussen. Om det värsta skulle hända och vi blir av med serieledningen har jag satsat på lite passande musik på just Mickes. Charlie Pattons The Definitive. Någon gång kan det ju vara dags att ge sig i kast med The Blues och den ser så fin ut att jag inte kunde motstå köpinpulsen.

Billy Bragg (konsertminne #1)

Jag antar att sjätte maj 2007 är en lika bra dag som någon annan att kicka igång den här serien med konserter jag minns. På samma sätt antar jag att Billy Bragg är en bra artist att välja så här några dagar efter första maj. Nionde oktober 1986 var jag inte bara sjutton, klumpig och blyg. Jag var dessutom på min första konsert utanför hemstaden. Billy Bragg på Glädjehuset i Stockholm var utsålt och folk försökte köpa biljetter svart medan vi oroade oss för åldersgränsen. Att komma in var dock inget problem och väl inne bjöd Billy på en konsert som var värd all oro. Jag har ett band från spelningen som börjar med en cover på Buzzcocks Ever fallen in love och där han även ger sig på låtar av Clash, Jackson 5, Sam Cooke och Sweet Honey In The Rock blandat med sina egna låtar och mellansnack om allt från den helande kraften i soulmusik till vilda påhopp på Maggie Thatchers och Reagans vansinniga politik. 1986! Muren står fortfarande i Europa, marknaden är inte ett begrepp. Det verkar väldigt avlägset. Men när Billy tillägnar en lysande Between the wars till en nyligen mördad svensk statsminister känns det också ganska nära. Jag har definitivt lyssnat mer på den här konsertinspelningen än någon annan och när jag lyssnar på den igen kan jag fortfarande alla ord i mellansnacket. 1986! Inför en av låtarna skriker en överförfriskad person i publiken att Billy ska ta av sig sina byxor. "Tror du att det faktum att jag tar av mig byxorna på scen i Stockholm kommer att främja kampen för världssocialism", säger Billy innan han fortsätter med, "för om det gör, så gör jag det gärna", innan taggtrådsgitarren vevar igång A13, trunk road to the sea (Route 66 med engelska orter). En av de fem bästa konserter jag varit på? Tveklöst!



För den som vill höra mer med Billy från den här tiden rekommenderas Billys sektion på Archive varmt. Så snart ni lyckats bemästra flac-filerna finns där konserter i massor att lyssna på eller ladda ned och det är alldeles lagligt.

Semesteranteckningar

En kretisk försommardag då solen värmer men skuggan knappt är shortsvarm kan ett stridsflygplan fortfarande få blickarna att vändas mot himlen vid lyxhotellspoolen.

Två soldatpoliser med snabbeldsvapen patrullerar strandlinjen medan pojkar på trippande steg jagar runt det instängda vattnet mellan solstolarna.

I mitten på luftmadrass paddlar den äldste pojken hela tiden så långt ifrån förföljarna som det går därmed tvingande dem att hela tiden vända riktning eller öka farten.

Härifrån skuggan invid husväggen är det omöjligt att veta vad de tänker på sitt främmande språk som kanske är inhemskt kanske något helt annat.

Havet är lockande blått men också kallt när det i våg efter annan sveper in över den både beskyddade och skyddslösa stranden som väntar på högsäsong.

Kretas historia och förhistoria är för lång för att greppas av någon med nordiskt vintervita ben och avsaknad av minnen från Antikens kultur och samhällsliv.

Kanske finns perspektiven vid turistbussarnas mål i Knossos myllrande labyrinter om de inte redan förstörts av tv-dokumentärernas avslöjande vilja.

K sover i vagnen så nappen guppar likt ett flöte under vilket vaksamma fiskar närmar sig kroken funderandes på om det är bättre att hugga eller inte.

Hennes tankar tänks också på ett främmande språk med perspektiv och tidslinjer lika svåra att greppa som någonsin antiken, nuet eller framtiden.

En dag ska hon kanske vara med i den ständiga jakten runt poolkanten och låta havets kalla vågor slå in över bara fötter som sjunker i sandens mjukhet.

Uppsamlingsheat IV

Uppkoppling är A och O. Några dagar utan är mittemellan. Inte dåligt på något sätt men lite menligt inverkande på den här sidan. Plötsligt lever jag upp till ordet emellanåt i sidhuvudet.

Med tanke på hur mycket jag gillar Pär Rådström har jag haft förvånansvärt svårt med trilogin om Greg Bengtsson. Nu har jag börjat på Tiden väntar inte för tredje gången och det har äntligen lossnat. Tidigare har jag fastnat på den första genomgången från fantasilandet Baravia. Jag är verkligen kass på fantasy. Samtidigt läser jag Jed Rubenfelds The Interpretation of Murder. Jed är juridikprofessor vid Yale, har läst på Princeton, studerat Freud och klämt in lite dramastudier med inriktning på Shakespeare vid Juliard berättar förordet. Gift och har två döttrar är han också. Irriterande perfekt alltså men boken är såhär långt ett bra försök att casha in på de framgångar Caleb Carr hade med The Alienist. New York, förra sekelskiftet, polisarbete som försöker bli modernt, psykologi, skyskrapor som skjuter i höjden, populärvetenskap. Ni förstår. Som gjort för en solstol, hängmatta eller tunnelbanevagn.



Det händer en del i snookern… ni såg väl Murphys vändning i sista stund i går eftermiddag? Själv har jag bara sporadisk koll och vet inte hur det ser ut mellan O’Sullivan och Higgins men O’Sullivan såg skakad ut senast jag tittade. Värmde sig nervöst på tekoppen. Fast kanske har han redan spelat upp sig som han gjorde mot dansbandsfrillan Robertsson.

Och så finns det vissa som är sura över att bo i Fjuckby…



K:s ansikte när hon för första gången kände på gräs och hennes fingertoppar på min tumled i morse.

Itunes. Jag har aldrig köpt någon låt där men det är bra för att spela upp blandningar. Lite random som tar en från Who till Lloyd Cole till Upsetters.

Skönt att Mjällby satsade på cupen så Sirius kunde vinna i Superettan. Smakstart är ett ord som känns finare än vanligt.