Samtidigt över Högalidskyrkan

Samtidigt på Hornsbruksgatan

Är det en fågel? Är det ett flygplan? Är det Stålmannen? Nej det är en flaxande ko och dagens stora humörhöjare för en trött småbarnsfamilj som dristat sig till att åka ned till hötorgscity. Ibland är det så skönt att komma hem till sin del av staden.

Ta det piano

Läsare som har varit med Herr Alarik nästan från starten kanske minns att Paul Wellers gamla resegarderob en gång i tiden såldes på eBay. Nu är det dags igen fast med prylar i en del av lådorna. Jag tolkar det här som att jag är väldigt frisk. Happy Bidding!



Tycker ni att det här är lite under er prisnivå kan ni ju alltid buda på den här.

Frågesport med Farbror Sid

Det är fredag och då kan det passa med lite lättviktig underhållning precis före fikat. Jag slog till på lite musikfrågesport hos Farbror Sid. Åtta av tio är väl ok men jag visste ju egentligen svaret på fråga 3. Dumt. Å andra sidan gick några chansningar in.

Ekoekoekoekoekonomi

Jag kollade DI:s förstasida för en stund sedan i lunchrummet. Till att börja med språket. Jag vet ju lika bra som någon annan, kanske bättre, att förmågan att skriva tillkrånglat är en av våra viktigare medelklassmarkörer men ändå. Läs själva. Allt fler klarar inte lånen när ekonomin blir sämre. Jag hoppas verkligen att det var för att fylla ut raderna. Annars. Allt färre klarar lånen när ekonomin försämras. Det är bara ett enkelt förslag från någon med en trea i kolumnen för svenska i gymnasiebetyget. Det finns fler varianter. Sen går de på som vanligt om stigande ränta och jag vet ju inte hur noga man måste vara som ekonomijournalist idag men mina två senaste e-mail från banken om ränteförändringar har talat rakt motsatt språk. Rörliga räntan oförändrad, bundna räntorna sänks. Fast det kan ju vara så att de för en gångs skulle försöker sig på att beskriva en mer övergripande trend och då ska jag ju verkligen inte klaga. Annat än möjligen på språket. Artiklarna inne i tidningen är säkert mycket bättre än förstasidan men jag tappade lusten att kolla det.

Vardagens små irritationsmoment III

Uppför trapporna. Blå buss. På andra sidan gatan. Röd gubbe. På min sida. Omslag. Skyndar över. Bussen kör. Nio minuter till nästa. Den där knappa minuten jag missade med. Var försvann den? Läsandes serierna i DN.

An awful lot of coffee in Sumpan

Det var i slutet av mitten av 90-talet. Jag skrev sport för Stockholm söder om Södermalm och hela vägen till Södertälje. En helsida i veckan skulle produceras till åtta olika tidningar. Sammanlagt åtta helsidor. Det är ganska mycket jobb och pyssel vecka efter vecka. Det gick genom att emellanåt köra samma nyhet ur två vinklar i olika tidningar. Storseger för Nacka FF i en tidning kunde bli Floppmatch för Tyresö i en annan eller tvärtom. Bildtricket var att få en bild av vardera laget där en spelare stod och en låg. Sen var det Nacka stod upp eller Nacka vek ned sig i ena tidningen och Tyresö kämpade ned eller Tyresö bet i gräset i den andra. Skulle det göras personporträtt var drömmen någon som var född i Nacka, bodde i Tyresö och spelade i Huddinge.

Man gick nedför en trappa och genom en korridor för att komma till personalrummet. Där stod vad som förmodligen var västvärldens sämsta kaffeapparat. Man bävade nästan för att trycka på någon av knapparna men trötta söndagskvällar med deadline slurpades det som kom ut ändå in. En dag skulle vi få en ny apparat levererad av företaget som höll i sånt. Där stod den sen och såg fin ut utan att kaffet smakade särskilt mycket bättre. Kanske inte alls faktiskt. En annan dag var det något som krånglade och någon öppnade den nya maskinen. Inuti stod den gamla och brassade på som vanligt. Knapparna på det nya fina höljet tryckte helt enkelt in knapparna på den gamla maskinen. Jag tror inte att firman som skötte det där finns längre.

Vi har en ny kaffeapparat på mitt jobb sen en vecka. Den är galet high tech med en kvarn för bönmalning och ett litet kylskåp för färsk mjölk som gör att det krävs rengöring varje dag. Språkbegåvad är den också. Den brygger svenskt kaffe, italiensk cappuchino, spansk curtado och talar om vad det är för veckodag på engelska. Gott blir det med. Men det bästa är nog vetskapen om att den gamla aldrig skulle fått plats inuti.

Rubriken anspelar förstås på The Coffee Song. Jag föredrar versionen Frank Sinatra spelade in för Reprise men den han gjorde för Columbia är också fin.


Språkbegåvning

Vi bryter här för ett trafikmeddelande

Noch Kraenklich

Nej det är inte jag som är sjuk även om jag haft lite ont i vänster axel och lider av sömnunderskott. Det är min favorit när det gäller att klä Morrissey och The Smiths i germansk språkdräkt och ukuleleton som slagit till med en ny version. Den här gången är det The Smiths Still Ill från debutplattan eller kanske ännu hellre Hatful of Hollow som blivit Noch Kraenklich. Ni hittar den som vanligt på Perrecys MySpace.

Vad lyssnar du på nu för tiden?

De flesta som ägnar ganska mycket tid åt att lyssna på musik och köpa skivor får ibland frågan om vad de lyssnar på nu för tiden. Jag tror att den är tudelad. Dels vill frågan kolla om jag hänger med, dels vill frågeställaren faktiskt veta vad jag lyssnar på. Svaret är att jag inte hänger med. Samt att jag lyssnar på Göran Söllschers debutplatta. Den han spelade in för Deutsche Grammophon i slutet av 70-talet efter att ha vunnit Concours International de Guitare. Det är Bach på ena sidan och Sor på den andra. Det är väldigt bra. Ni hittar den säkert på loppisvinyl för ett par kronor till en tia. Jag varvar den med The Bathers platta Kelvingrove Baby från 1997. Den låter lite som höstlöv som väntar på att falla till marken.

Män som hatar 's

Jag såg trailern till filmatiseringen av Män som hatar kvinnor på nätet. Det finns egentligen inte så mycket att säga om den eftersom den just inte sa någonting om vad vi kan vänta oss, mer än dramatik genom inzoomning, men i väntan på filmen kan vi väl enas om att det skrivs Stieg Larssons och inte Stieg Larsson's på svenska.

Äntligen!

3-1 till vårt Sirius, 3-1 till vårt Sirius.

Fler som är stressade efter reduceringen

Mani Tourang går gult kort och det är ittiterat ute på planen.

Poesi på en dataskärm

UNT goes realtidspoesi i 72:a minuten. Jag citerar.

Johan Pettersson en ny chans efter en kanonpassning från Österberg. Han kommer helt fri och gör den här gången gör han inget misstag. Stensäkert och 3-0 till Sirius.

Söndag i Hornstull

Natten var ok. Vi åt yoghurt och begav oss till Högalidsparken. Det kändes som sista sommarhelgen. Gör fortfarande. Kanske för att K börjar förskola i veckan. Vi säger förskola istället för dagis. Personalen har tre och ett halvt års utbildning som gissningsvis inte helt avspeglar sig i deras löner. Vill ni gissa deras kön? Vi var på informationsmöte i veckan. Föräldrar på låga stolar runt ett lågt bord. Våra barn ska snart sitta där. Äta lunch, mellanmål, rita och tillgodogöra sig pedagogik. K har en pärm och en låda för torra kläder som väntar på henne. Jag har en klump i magen trots att allt verkar så bra. Trots att maten är ekologisk. Den tynger.

K körde en liten vagn i parken och lekte med F. Vi föräldrar bytte telefonnummer. Det är ju över nu. De självklara mötena. Olika förskolor (hur nära var jag inte att skriva dagis), olika tider, nya liv. Vi ska på kalas i eftermiddag. W. Två år. Precis innan allt det oviktiga blir viktigt. K har redan börjat vilja välja tröja själv. Den blåa med prickar. Jag vägrar att läsa skolstartsartiklarna i tidningen. Bläddrar snabbt förbi skolgårdsmodesidorna. Låt det dröja. Låt det dröja.

Sirius tar emot Assyriska hemma på Studenternas. Som medlem fick jag en biljett hem i brevlådan. Den blir aldrig använd men jag hoppas på seger. Fast mark. Om det inte finns någon annanstans kan det väl åtminstone få finnas i superettatabellen.

Sopeländet. Inte det i vår miljöstation. Inte bara pantburkarna i grovsopscontainern. Det globala. Sopeländet. Jag läste om Skräp i DI härom dagen. I DN idag (artikeln går säkert att länka till om en vecka). Vad vi måste ändra oss. Vad vi måste.

The Bathers på stereon. Beach Boys strax innan. Summer days (and summer nights!!). Det var länge sen sist. Det är snart längesen. Om jag fick stoppa tiden. Om det gick. Mitt i dansen till signaturmelodin från Bamse.

Lördag i Hornstull

Vi skulle på inflyttningsfest i radhusland men vi har en sömnrytm som inte är helt optimal just nu. K dirigerar den. Nätterna är som de är och vissa eftermiddagar för långa. Vi gjorde det bästa av en hemmakväll istället. Hamburgare med stekt ägg, ett glas Boddingtons Ale och Modern Jazz Quartet på stereon. Samt att vi räddade markisen från att haverera. K är på väg i säng. Låt oss hoppas på en natt av lugn.

Kanske, kanske inte

Min gissning är att ni skulle ha klart störst glädje av Morelli.

Jörgen Persson mitt i natten

Klockan fyra på morgonen känns verkligen inte som någon optimal tid för Jörgen Perssons OS-semifinal i bordtennis. Jag gissar att jag kommer att sova men ibland vill K ha lite nattvälling vid just den tiden. Om det skulle vara så i natt kommer det att kännas mindre jobbigt än det brukar.

2525

Det har tyvärr ganska lite med Zager & Evans att göra, även om ni får deras låt In the year 2525 också, utan jag ville bara göra er uppmärksamma på att det nu gått 2525 dagar. Det är förstås fortfarande skit.

Lunchrapport

Jag följde med kollega B till en loppis på lunchen. Han skulle köpa en bandspelare men hittade ingen. Jag däremot hittade Stephen Stills soloplatta från 1970 och Graham Nashs Wild Tales på vinyl. 20 spänn styck men 30 för två. Ibland är det bra med ett lunchbreak. Jag köpte en sushi på Sturegatan i Sumpan också och kom först när jag var tillbaka på jobbet på att jag ju hade med mig pasta med laxsås. Den får kollega B. Det är han väl värd.



Sirius slog ju fantastiskt nog Landskrona igår och har lämnat kvalplatsen. Det känns väldigt skönt även om jag gärna hade sett matchen på TV också. Klüft? Jag tror att hon blir sexa. Det talar förmodligen för henne.

Jörgen Persson springer på vatten

Avvikelse

Jag passade på att länka till Svenskans sida precis efter att Kallur hade fallit i måndags. Det skulle onekligen gå att få upp besöksantalet en del genom att sätta sånt i system men jag har ju inget större behov av ökad trafik.

The Lilac Time - en kedjereaktion

Jag satt på jobbet i min The Lilac Time t-shirt och klippte och klistrade som en hel förskoleklass när det kom ett mail till maillistan Hi-Five från Pop-Sara, även känd som Foto-Sara, med ett tips om att Annika Norlin, även känd som Säkert, släpper nytt på engelska som Hello Saferide. Jag hittade låten Anna på osannolika sidan Swedesplease och snubblade vidare till Like Sugar där jag läste att Pelle Carlberg, en gång känd från Amanda om natten och Edson, har en ny platta på gång medan jag provlyssnade låten 1983 (Pelle & Sebastian). Väl över hos skivbolaget Labrador går det att provlyssna hela plattan som mycket riktigt visar sig heta The Lilac Time, även bekant som namnet på Stehpen Duffys grupp, och att den släpps 27 augusti. Precis samma dag som Hello Saferides singel. Vill ni som ett led i kedjereaktionen kolla Annika Norlin göra Jonathan Richmans That Summer Feeling, från hans fantastiska platta Jonathan Sings!, ihop med Moneybrother också? Det är bara att klicka igång nedan om ni fortfarande är kvar här efter den här länkningsfesten.

Jörgen Persson går på vatten

Vardagens små irritationsmoment II

Kö. Kort. Toalett. Dörren öppnas. Någon går ut. Du in. Låser. Lyfter locket. Lämningar. Du gör ditt. Spolar. Fortfarande. Toaborsten. Annars tror nästa att det var du som gjorde det. Att det var du som inte gjorde det. Som du vet att det var den innan. Till ingen nytta.

Bolt II

Jösses!

Simma lugnt och lägg benen på ryggen

Jag hade tänkt skriva något kommenterande om Phelps också men jag vet inte. Åtta guld i ett OS, fjorton totalt och killen är bara 23 år. Det är nästan lite för mycket att ta in. Han har ju inte bara rusat förbi konkurrenterna i det här spelen utan även OS-historien. Visst är det mängder av distanser i simning och sporterna kan inte riktigt jämföras och Carl Lewis inträffade nog vid en tid när min ålder var lämpligare och sändningarna var mitt i natten och nu känner jag att jag börjar tappa tråden... Vad jag skulle försöka komma till var helt enkelt att prestationen till trots, alla gulden och rekorden, så är det mest imponerande med Michael Phelps ändå att se honom i vattnet, fångad av TV-producenternas undervattenskameror. Det är inte riktigt Herr Alarik i badkaret.

Snart, snart är det dags för herrarnas 200 meter. Jag tror det inte riktigt men kanske att Bolt just därför springer snabbare än vad Michael Johnson gjorde i Atlanta. 19,32. Jag var ganska säker på att de var ett av de svåraste rekorden som fanns att slå. Nu känns det som en tidfråga även om jag alltså inte tror att det blir idag.

Jörgen Persson.

Yihaa!

Ok jag gjorde ridsporttestet också efter att ha suttit i timmar och matat in information i en databas med klipp och klistra som metod. Vet inte om det var uppladdningen men resultatet var verkligen över förväntan.

Äntligen tidtavla

Det är så lätt att gnälla på SL, och ganska ofta finns det ju anledning också, men just nu är jag mest bara glad över att de satt upp den här tidtavlan vid min nedgång i Sundbyberg. Möjligheten att hålla koll på när nästa tunnelbanetåg respektive pendel kommer innan man stressar åt höger eller vänster är verkligen ett lyft.

Sportspråket

Nej det ska inte handla om man-sjukan eller tendensen att börja alla meningar med ett dragande nej idag. Det ska handla om sportmetaforerna som smyger sig in i språket. För att klara det tror jag att det är bäst att vi tar en författare på spaning i verkligheten (ej att förväxla med det egentliga Sverige) till hjälp.

Men det är ju nästan klart

Kommer ni ihåg postningsserien Bygget? Knappast skulle jag tro. Jag gick ju på föräldraledigt medan huset intill jobbet bara var en grop men det händer en del på ett år.

Inte helt ute och cyklar

Jag gjorde Expressens test om cykel och OS och jodå det är väl bara att tillstå att jag hört min beskärda del av Roberto Vacchi. Ridsporttestet tänker jag inte våga mig på. Jag vill hålla mitt självförtroende uppe ett tag till. Kallur. Så synd.

Sparka och tjonga

Uttrycket att det är fult att sparka på den som redan ligger har uppenbarligen inte riktigt fått fotfäste på TV4 Sport. Åter på jobbet efter helgen gladdes jag lite åt att Landskrona-Sirius skulle kunna ses på TV4 Sport och BG:s sportbar på Hornsgatan på torsdag samtidigt som jag beklagade kollega B Hammarbys elände i fredags.

En dryg timme senare meddelar kollega B att Landskrona-Sirius inte längre verkar vara en så het match eftersom Hammarby-Kalmar i Svenska Cupen ska visas på den kanalen vid den tiden. Sådär är det att gå från tippat topplag i Superettan till att kämpa vid de nedre strecken.

Ja-Ja-Ja-Jamaica

Bolt igår och så en trippel för damerna med Fraser i spetsen idag. Det går fort för Jamaica. En nog så god anledning att spela något från den lilla ön. Med tanke på omständigheterna kanske något snabbare och namnmässigt mer lämpligt hade kunnat väljas men då får ni ta hand om det för jag vill höra Foggy Road med Burning Spear.

Bolt

Jösses.

Trummelidummelitrum

Jag hade ju tänkt tipsa om det här redan i samband med att jag skrev om Traste Lindéns Kvintett för ganska länge sedan men bättre sent än aldrig. Två av Sveriges trevligaste trummisar har nytt på gång med sina respektive band Private Jets och Little Red Snapper. Så, nu vet ni.

Where nostalgia is the opium of the aged

Vardagens små irritationsmoment

Torsdag kväll. Sugen på en ostmacka. Diskmaskinen diskar. Tvätten är vikt, blommorna vattnade. Bokstund väntar. Alla tre, överflödssamhälle, osthyvlarna är i maskinen. I drift. Så nära vi kommer Jack och Neal i kväll. Självklart kör jag just då det långa programmet.

Jag vill verkligen inte veta

Dagens jobbigaste e-mail.

K Special (Skivkonsten #30)

Det är ju inte mycket snack om att gult är bakgrundsfärgen som gäller för barnskivor. K brukar peka på dem och säga Pippi, Pippi men det är signaturmelodin till Bamse hon allra helst vill höra. Den knastrar lite, av många spelningar på den brandgula bärbara philipsskivspelaren med högtalare i locket jag hade en gång i tiden, men svänger och stompar bra även om den är alldeles för kort så att pick-upen måste flyttas tillbaka gång på gång innan K är om inte nöjd så åtminstone beredd att acceptera att vi spelar något annat. Förslagsvis Vi gick in i en affär från hennes cd med barnvisor.

Äntligen!

Oj, oj, oj vad den där segern behövdes för Sirius men också oj, oj, oj vad läskigt tätt det är där nere i botten av Superettans tabell och vad oroväckande det där glappet upp till Ängelholm är. Det är bara att hoppas att vi är på gång ordentligt nu.

De sista poeterna (Skivkonsten #29)

The Last Poets kommer till Stockholm på fredag. De spelar på Gustav Adolfs Torg och det är gratis. Eller på något sätt betalar vi säkert men ni behöver inte casha upp just då, just där. Lite fantastiskt är det allt. The Last Poets. Jag kommer säkert till slut att vara för trött för att gå men jag ska ladda lite i veckan med att spela de plattor jag har. The Last Poets. En gång i tiden gick det om jag minns rätt att beställa Celloids återutgåvor på vinyl för nio kronor styck på Ginza eller LP-Fyndet. The Last Poets. Nu hänger de här hemma på väggen.

Brev från kungen

Veckans konstigaste e-mail.

OS-silver!

Så otroligt imponerande av Gustav Larsson.

Men kom igen nu!

Gustav Larsson är tvåa i tempot efter halva loppet, bara 10 sekunder efter, och alla de stora tidningarna har fortfarande Lassi och Emma på förstasidorna.

Uppsamlingsheat IXX

Familjen är på rymmen igen och jag var bjuden på middag till FMV i går kväll men det stöp på V. Vi gör ett nytt försök i kväll. Det gick dock ingen nöd på mig. Pasta med köttfärsås och ett litet glas Navajas Crianza 2001 som blivit kvar efter helgen.

Middag ikväll gör att jag slipper fundera på att ta mig till hemmamatchen mot Falkenberg. Stressa från jobbet för att stå på ett OS-öde Studan i regn och efter en eventuell förlust behöva ta tåget hem från Uppsala igen. Ensam. Det känns inte så lockande ens för en motgångssupporter. Men oj vad jag hoppas på seger. Sirius behöver den nu. Jag behöver den nu.

Happy Birthday Peace EP med Stephen Duffy & The Lilac Time är släppt. Den har nog rent av varit ute ett tag nu men jag hade helt glömt bort den. Nu är den beställd och ska vara på väg med posten.

Paul Weller har nytt på gång och eftersom jag är som jag är så är såväl de två vinylsinglarna som cd-varianten av All I Wanna Do på väg också. Vi får väl höra tids nog hur viktigt det var med Primal Scream-samarbete och Manfred Mann-covers



På tal om Manfred Mann och Paul Weller så har ju Manfred Mann's Earth Band gjort vad som måste vara den värsta Jam-covern någonsin i och med sin version av Going Underground. Undrar om de spelar den på sin sverigeturné i september? Tror ni att det finns en liveversion på YouTube? Klart ni tror, klart det gör.



Och på tal om Weller igen så ska det visst vara en samling med BBC-material på gång senare i höst också. Jag har sett att allt från enkel-cd till fyra-cd-box nämnas men det senare verkar lite tillförlitligare.

Saint Etienne några poster ner har visst en dubbel-cd-samling med tillhörande dvd på gång också samt spelning i London och allt. Tänkte bara att jag skulle nämna det nu när det här ändå börjar kännas som en artistmarknadsföringsblogg.

Jag ska ju inte klaga på gratistjänsterna men skulle kunna tänka mig att ta snack med den radbrytningsansvarige på Blogger och den som beslöt att det inte ska gå att stoppa mappar i mappar bland Googles bokmärken. Mycket smidigt.

På väg hem från jobbet i måndags slank jag in på biblioteket. Eftersom jag redan håller på med fyra böcker samtidigt just nu så lånade jag såväl tredje delen av Måns Ivarssons lundellbiografi som Maja Lundgrens Myggor och tigrar också. Heja. Jag lånade Håkan Hellström också. Ett kolikbarns bekännelser och För sent för Edelweiss. Det verkar säkert lite konstigt men jag har inte hört något av de albumen innan.

En av böckerna jag läser är John Harris: The Last Party – Blair, Britpop & The Demise of English Rock. Den är bra men jag är lite orolig över vad den ska göra med mig och reabackarna alternativt källarförrådet. Förra veckan köpte jag The Farms debutplatta. Visserligen kostade den bara en tia på vinyl med bonusmaxi och jag gjorde det mest för att Housemartins-herrarna Heaton och Cullimore producerade den inte alls tokiga låten Tell the story men ändå. The Farm. Jag är bara halvvägs igenom boken. Tänk om jag börjar leta efter debutsinglarna med Shed Seven och Menswear i källaren innan jag är klar. Tänk om de finns kvar.

Vi såg 21 Grams på TV i helgen som var. Den var bra och snygg men inte fantastisk och definitivt inget jag rekommenderar känsliga småbarnsföräldrar. Definitivt inte.

Jag tänkte lite på det här med fotbollsspelarna och miljonerna som var i ropet förra veckan eller så. Att Fredrik Ljungberg får multimiljoner för att inte spela är ju fascinerande men ännu mer fascinerande är nog de tyckare som dömt ut Chippens flytt till öknen med motiveringen att han förstör sin karriär. Jag vet ju inte hur de resonerar men 115 miljoner köper såvitt jag kan räkna Chippen och hans släktingar ekonomiskt oberoende för all överskådlig framtid. Jag hade lätt räknat ihop den ekvationen på samma sätt som han gjort. Och det skulle vara spännande att se tidningstyckarna själva tacka nej till en tiondel av den summan mot att de närmaste fyra åren skriva för någon okänd liten personaltidning.

Visst känns det lite som att Lassi Karonen är på väg mot något stort?

Allt annat än att trampa vatten

Jag är ju för ung. För ung, det kändes bra. Jag är ju för ung för att ha växt upp med Rekordmagasinet men jag hade Buster. Högar av nya och begagnade. De senare från Prisfyndet på Kungsgatan och Finnarna (jag vet att det heter finländare och att den säkert hade ett namn men det var aldrig någon som kallade butiken annat än Finnarna) på Drottninggatan. Högar med noggrant sorterade och staplade Buster i de vita spånskivehyllorna på Källarbäcksvägen. Alldeles intill stereobänken med den gamla centrumgramofonen och beatlesplattorna.

Serierna med Benny Guldfot i spetsen var förstås viktiga men jag var nog lika fascinerad av de riktiga sportstjärnorna. Jag var ju trots allt en som genomförde Formel1-lopp och världscupen i utförsåkning på labyrintspel. En viss tendens till att lagra sportbedrifter i hjärnbarken kan säkert härledas till allt det där läsandet av Buster men just nu i OS är det Rekordmagasinet-läge.

Michael Phelps är ikapp nu. Nio guld i sommar-OS och hur han ska kunna missa att bli den störste kan jag inte förstå. Fem chanser kvar att nå 10 guld, då kan han väl inte missa. Åtta guld i samma OS? Jag tror inte att han fixar det men kanske, kanske att han tangerar Spitz sju. Men även om han inte skulle plocka ett enda guld till kan han vara skapligt nöjd med att ha sitt namn med i uppställningen nedan. Synd att Buster gått i graven så det inte kommer ett Sommar-OS genom tiderna album inför London 2008.

Larisa Latynina, URS, Gymnastik
Paavo Nurmi, FIN, Friidrott
Mark Spitz, USA, Simning
Carl Lewis, USA, Friidrott
Michael Phelps, USA, Simning

Bra beslut

Att inte vara vaken klockan tre i natt för att se Håkan Dahlby skjuta lerduvor.

Som Elvis tårar (Låttips #35)

I mina öron lät Saint Etienne alltid som allra bäst när de var som mest nedtonat sorgset romantiska. Inte så att jag ogillade det popstjärneaktigt boasvängande glitterstänken men det var som att det som fanns kvar när diskokulan slutat snurra och nattaxin hem bytts mot söndagspromenader på folktomma gator med neddragna affärsjalusier som enda sällskap var lite intressantare. Att videon till Hobart Paving går i svartvitt är ju så självklart att jag inte riktigt förstår varför jag skriver det. Rain falls like Elvis tears. Don't forget to catch me, don't forget to touch me.

Det går långsamt framåt

Har ni noterat att vi nu äntligen lämnat oturssiffran 13 och istället är hela 14 stycken som vill se Paul Heaton på scen i Stockholm? Med den här takten kanske vi är tillräckligt många för att locka hit honom lagom till jag går i pension...

Övertramp och utrivning

Jag var väl i princip lika glad som någon annan över att SVT valt att plocka ut det traditionella och till synes obligatoriska tramset ur OS-studion och ge det ett eget program men så igår råkade jag se de första fem minuterna av Olssons Studio och nu vet jag inte riktigt. Att få tramset koncentrerat på det här sättet gjorde det så alldeles, alldeles outhärdligt att jag satt och skämdes i TV-soffan över att sånt här ska få finnas på bästa sändningstid. Att det ska klumpas ihop med OS. Att det så effektivt ska få ta bort l:et ur Public Service. Det var så att jag hade velat ställa mig upp och skrika ge mig repriser av Nau Nagano eller starta maillistor för att Filip och Fredrik skulle komma tillbaka som folkets mailpartners eller ringa TV-huset och kräva att Tripple & Touch ska få tippa svenska medaljörer. Istället gick jag bara ut i köket och bredde några skorpor samt blandade O'boy. L som är tålmodig och tolerant gjorde mig snart sällskap. Det finns gränser för nästan allt.

Stormig måndag (Soul Monday #14)

Det var sommaren 1992. OS var fortfarande någon månad bort. Vi bodde på ett hotell i vad som fortfarande var så nära ett rödljusdistrikt man kom just då i Barcelona. Sängen sluttade farligt mot en krater i mitten och värmen var påtaglig. Dagen innan hade vi vandrat i timmar åt fel håll. Om vi hittade rätt är tveksamt. På en av områdets små skivaffärer fann jag åtminstone Shaft med Isaac Hayes. Dubbel-lp:n. Det här var innan en cd-återutgåva var en självklarhet. Över tre veckors tågluff återstod inklusive en dag i helveteshålet Brindisi på väg till ännu kraftigare värme i Aten. Det var sommaren jag överdoserade på Sly Stone. Strapatserna spelade alltså ingen roll. Skivan skulle med.

Jag fraktade den så försiktigt det gick längs med Medelhavet och sen upp mot Uppsala via ett pärlband av huvustäder. På väg till Wien hade jag nästan kunnat döda för mat. Alplandskapet var fantastiskt men vi hungrade bakom brandgula gardiner. Till slut åt vi pasta på fel station. Natten tillbringades med flipperspel på ett ölsjapp. I Berlin var allt för dyrt och jag minns en tillsynes oändlig promenad längs Kurfürstendamm. Skivan kunde både ha knäckts och blivit knäckt flera gånger med den står hemma i skåpet.

Jag ska spela den i kväll. Det var en resa men nu är han död Isaac. Musiken lever vidare förstås. Inte minst på YouTube. Jag gissar att de flesta satsat på Walk on By så här kommer Stormy Monday.

OS-prioritering

Vi valde bort OS och damernas cykel i förmiddags. Familjen är tillbaka så det blev lekpark och kompisfika på Lasse i Parken istället. Självklart kom första svenska medaljen då. Tacka oss Emma som satt och åt hutlöst dyrt i förhållande till servicenivån. Ibland undrar jag varför vi går dit men när ungarna försvann upp i vegetationen kom jag ihåg det. Men nästa vecka blir det nog Bellmanmuseet istället om vädret tillåter.

Prioriterings-OS

Nu är vi igång och det är väl inget att säga om att SVT visar direktsänd rodd med kyrkbåtsmannen men att låta nattens handboll gå före den samtidigt pågående cykeln känns ju sådär. Om man inte minns hur det var för fyra år sedan förstås när kommentatorn som väl gör cykel var fjärde år inte riktigt kunde matcha Vacchi och Adamson på Eurosport så i år verkar SVT ha lämnat det där åt proffsen och om de sänder har de gömt undan cykeln i någon av sina små bonuskanaler. Nu är det bara att hoppas att den stora klungan lyckas fånga in de namnkunniga cyklisterna i utbrytarklungan också. De två längst där framme lär väl knappast hålla hela vägen.

Ett år, en månad och en dag sedan

Jag ska inte gå igång alltför mycket på det här med 080808 vi har ju trots allt 090909, 101010, 121212 och framför allt 111111 att se fram emot också de närmaste åren men jag kanske kan få återkoppla till postningen från 070707 eftersom Two Sevens Clash är en så bra låt. Det där med att hålla tummarna för Sirius gäller för övrigt minst lika mycket i år, trots att vi för stunden kravlat upp till kvalplats, även om det inte är match just idag.

Nu börjar det - håll tummarna

Varning - nyskurat!

Det är ju väldigt tomt här hemma men bara för att det inte ska bli som igår när jag var på en hamburgerbar före bion och en liten kille med för hög fart och ögonen på annat plötsligt åkte kana över golvet vill jag varna för att golvet kan vara lite halt en stund till.

Blommor till L

Pow! Bif! Bam! Sok! Blap!

Jamen det är klart att ni andra redan sett den och det är klart att den kommer att ha brister, även om vi förhoppningsvis slipper en timmes TV-spelsanpassad ninjaträning den här gången, men jag är ändå ganska rejält peppad på att jag ska lyckas ta mig iväg på bio och se Läderlappen gör mos av skurkarna. Serietidningsaction på bio. Det var ett tag sedan. Tyvärr lär vi väl inte få höra The Marketts klassiska version av The Batman Theme men den kan jag ju spisa hemma på min repiga gamla vinylsjua.

Vi som trodde att vi satt i miljöbilen

Det kan verkligen hända märkliga saker ute på vägarna. Som när vi för några veckor sedan var på väg tillbaka från loppisen på Raggarön med såväl en halv servis som en stenkaka från Sonata med Folke Andersson och Strängorkestern framförandes Blott en dag ett ögonblick i sänder samt Bred dina vida vingar i bagageutrymmet. Plötsligt var vi tvugna att sakta farten eftersom vi tycktes ha en liten rymdfarkost framför oss på vägen. Eller var det möjligen sommarens coolaste pedaltrampare i sommarens miljövänligaste bil?

Statisk statistik

Det är ju synd att gnälla på en gratistjänst men jag är allt lite nyfiken på hur många som är inne här och läser nu när Bloggtoppen bara ger mig meddelandet nedan. Jag behöver alltså ett alternativ. Frågan är vilket eftersom det verkar finnas en del att välja på. Tips mottages tacksamt. Ju enklare att installera och använda desto bättre.

Saker jag glömt III

I morgonrusningen:

Väntan i 15 minuter på en blå stamlinjebuss.
Hur kroppen blir en del av tunnelbanestressen.
Medresenärernas oförmåga att hantera sina paraplyer.

Det är måndag kväll

Regnet öser ned över Hornstull och om några timmar vet jag om nyfärvärven hjälpt något. Sirius tar emot Degerfors hemma på Studan men jag orkar inte åka. Det är inte så mycket regnet eller risken för förlust som väckarklockan. Den ringde i morse. Klockan sju. Den ringer i morgon. Klockan sju. Jag jobbar igen. Det var en ganska trevlig första dag. Jag hade inte ens den där nyterminsvårigheten med att sova igår kväll. Däremot var jag rejält ringrostig när det gällde några rutinartade datagrejer. Men det ska jag väl vara efter ett års uppehåll. Såg ni att jag skrev jag och inte man? Det går att undvika man om jag ger mig den på det. Vi lär få nog många man istället för jag när OS kör igång på fredag.

Cosmic Dancer (Låttips #35)

Det är några dagar sedan. Vi hade slagit oss ned vid det bastanta bordet i stugan L:s mamma byggt precis intill älven. Restlunch på lätgravad grillad lax och färskpotatis. Serverad kall liksom folkölen. Pannkakor till efterrätt. Karin Mamma Andersson sommarpratade. Som första låt spelade hon Cosmic Dancer med Marc Bolan och T.Rex. Det var ett väldigt bra låtval. Väldigt bra.

Sommarens avtryck

Lördag i Hornstull

Jag sov ut. Så länge som en småbarnsförälder utan barnljud klarar. Vaknade vid kvart i nio. Löste Melodikrysset. Det är inte samma sak själv. Har plockat och ordnat. Har slängt lite skräp. Några polare kommer över i kväll. Skivor och pilsner. Som förr, fast inte. Ett par dagar till jobb, en knapp vecka till OS. Hur kan ett år gå så fort? Timmar så långsamt? Jag köpte blandade sorter på bolaget. Skivor finns redan i överflöd. Regnet faller på prideparaden. Förra året var det nästan outhärdligt varmt. I år är det musiken från festområdet som är det. Vi har onekligen flyttat närmare sönderspelade discoklassiker. Alf och Håkan på stereon. Herr B:s blandband. Ändå känns det så tyst. Ensamheten. Längtade jag verkligen den?

Hemma (Balkongerna #10)

Det är färdigflackat för i sommar även om utflykterna var av det beskedliga och trevliga slaget. Det var förvånansvärt svalt när jag steg in i lägenheten. Svalt och tomt. En lägenhet är inget hem. Människorna som bor där är det. Tur att L och K också kommer hem ganska snart. Blommorna har överlevt. Det spirar på balkongen. Till och med örterna. Annars ser allt ut som vanligt. Möjligen är det lite tomt i kylskåpet. Kan det verkligen ha varit igår som jag doppade mig i Umeälven? Något svalt och läskande med en vän om en dryg timme nere i Hornstulls centrum. Det finns hopp för avslutningen av sommaren.