Som Elvis tårar (Låttips #35)

I mina öron lät Saint Etienne alltid som allra bäst när de var som mest nedtonat sorgset romantiska. Inte så att jag ogillade det popstjärneaktigt boasvängande glitterstänken men det var som att det som fanns kvar när diskokulan slutat snurra och nattaxin hem bytts mot söndagspromenader på folktomma gator med neddragna affärsjalusier som enda sällskap var lite intressantare. Att videon till Hobart Paving går i svartvitt är ju så självklart att jag inte riktigt förstår varför jag skriver det. Rain falls like Elvis tears. Don't forget to catch me, don't forget to touch me.