Kärlekssommar igen (Låttips #28)

Det är ju som det är med one-hit-wonders och sommarlåtar. Ibland hatar man dem från första stund, ibland leds man långsamt till döds av radiostationernas heavy rotation och ibland hittar man tillbaka till dem. Jag rotade fram Danny Wilsons The Second Summer Of Love ur singelskåpets djup och den har gjort en hel del varv på skivtallriken de senaste dagarna. Egentligen är det väl inte mycket mer än ett försök att just få en sommarhit av ett fattigmans REM men jag gillar den verkligen just nu. Som ett milt korsdrag, svala golvplankor eller smultron som anas i en dikeskant.



För övrigt anser jag att Philis Det måste va nåt fel skulle ha vunnit Melodifestivalen. Inte bara den svenska utan hela konkarongen. Konkarongen är ett ord som det känns ganska kul att skriva. Prova själva vid tillfälle.

Nästan samtidigt i Uppsala och Hornstull

Kvällen som var. Jag trängdes på tåget i hettan. Uppsala. Så otroligt vacker staden kan vara i försommarskrud. Flustret, en pilsner, promenad till Studan. Möten med vänner. Läktaren, klacken, gräsmattan, nervositeten. Segern, glädjen, en glass, nästan tomt tåg hem. Stockholm. Så otroligt vacker staden kan vara i försommarskrud.

Kvällen som var. Parklekens Dag i parkleken där vi är varje dag. Grillning, fest, glädje. En liten flicka som kissar mot ett träd. Ett sällskap som just lämnat borden vid grillen. En gren tjock som en stam som knakar och en pappa som precis hinner. Ett bord som är lyckligt tomt. En kort sekund i morse blev jag alldeles iskall i värmen av att förstå hur det hade kunnat gå.

Motgångssupportrar

Det gnälls mycket på medgångssupportrar men frågan är om inte vi motgångssupportrar är snäppet värre. Vi som alltid vet att berätta om oglamorösa bortaförluster mot Topkapi i någon lägre division eller vi som minsann var på plats på Farsta IP när det gällde att kvala sig kvar. Vi som ställer upp även när det går trögt och som därför dessutom är med när det vänder uppåt. Shit vad tjatigt långrandiga vi kan bli. Självklart blir det hemmapremiär för mig i kväll när vi både har chansen att derbyförnedras av Enköping och att trilla ned på sista plats i tabellen. Det kan bli något att berätta om den dag vi händelsevis är på väg uppåt i seriesystemet igen.

Saker som faller mellan stolar

Kan någon med bättre koll än jag ta och tala om vad som hände med den här singeln? Kom den bara som download, och var hittar jag den i så fall, eller finns den i fysisk form också?

38 Special

Det är 38 år sedan. Jag fick dockorna som K leker med varje dag i present när jag fyllde ett år. En av en framsynt farmor och en av en fördomsfri mormor. De hade aldrig några namn och jag minns inte vem som kom med vilken men jag hade mycket roligt med dem. Precis som med bollarna och bilarna. Precis som K har. Det handlar väldigt sällan om antingen eller utan om både och. Eller snarare. Det borde inte handla så mycket om om antingen eller som om både och. Det fanns säkert en tid när jag inte förstod vilken bra present de där dockorna var men idag är jag väldigt glad för dem. Tack!

Det var väl onödigt...

Bottenmöte i derbyt

Väsby gjorde mål på stopptid och såg till att snuva ESK på poäng så vi är inte sist i tabellen. Men näst. På torsdag möter vi Enköping hemma på Studan. Det känns verkligen extremt viktigt med en seger för Sirius nu. Undrar om det är bra eller dåligt att jag tänker gå på matchen? Förmodligen gör det varken till eller från eller spelar roll men det kommer att bli en väldigt trist tågresa hem om vi torskar...

Vad lärde de sig i den gamla skolan?

Språk? Räkna med bråk? Att göra en struts av fjädern man stoppat i sanden? Jan Björklund har säkert småskrockat hela morgonen åt sitt, som man får förmoda att han tycker, fyndiga och medieanpassade utspel om att ingen vill opereras av en obehörig läkare. Frågan är dock hur bra utbildningsministern följde med i plugget på sin tid om han tror att det utan vidare går att sätta likhetstecken mellan de sysslor som läkare och lärare utför? Och vad säger han egentligen fast han inte säger det? Jo att det är helt ok att bli opererad av en obehörig läkare så länge denne inte har fast anställning. Det känns onekligen som att han har viktigare saker att ägna sig åt än att dela ut tjuvnyp när läraren inte ser och sedan smila upp sig som klassens ljus. Plugga samhällskunskap till exempel. Jag ser gärna fler behöriga, kompetenta, motiverade och resursstarka lärare men att tro att vi får det genom att försämra för de obehöriga är verkligen att inte fatta sin egen politik. Det kommer att göra obehöriga lärare mer utsatta vilket är lika med billigare att avlöna vilket är lika med fler till antalet. Det behöver man inte vara Peps för att kunna räkna ut. Om det inte vore ett så oroväckande scenario skulle jag föreslå kvarsittning.

It was 50 years ago today

Men skulle kunna tro att jag är rätt man att skriva något slags sammanfattande gratulationspost idag när Paul Weller fyller 50 år men så är det inte. Jag har nog gett för många timmar av mitt liv åt honom. Från inköpet av min första platta med honom och The Jam, The Gift: 29 och 50 på rea på Wessels, och fram till härom dagen när jag beställde senaste singeln Have You Made Up Your Mind. Jag ska bara delge er två små och något ovanliga drömmar jag haft under de här åren.

Dröm ett. Jag står otåligt och stampar i en alldeles för lång bankomatkö vid Torbjörnstorg precis på gränsen mellan Svartbäcken och Tunabackar i Uppsala. Inte så konstigt med tanke på att jag bodde på Svartbäcksgatan men desto märkligare för att klockan närmar sig midnatt och bankomatkön är vanvettigt lång vid ett torg som normalt sovit i timmar vid den tidpunkten. Jag är stressad eftersom det är skivmässa på posten och den stänger prick klockan tolv. Där inne i lokalen, under mina gamla klasskompis Markus pappas lägenhet, väntar The Jams bootleg Music Machine för en klart överkomlig summa som jag kan få ut ur automaten. Om bara kön ville röra sig lite fortare.

Dröm två. Vi åker bil från Stockholm till Uppsala. Stannar oförklarligt på en vägkrog i Knivsta för att äta. En halv trappa upp finns ett bord med skivor på. Jag hittar en, håll i er nu skivsamlarnördar, dubbel-sjutums-bild-flexi-bootleg med The Jam. Jag är helt exalterad men när jag vänder mig om för att hålla upp den för polarna så är lokalen tom.

Grattis Pålle!

Det blir alltid värre framåt natten

Minns ni? Säg visst kommer ni ihåg? Det är ju inte så väldigt länge sedan. Eurovisions-, schlager-, melodifestivalen var fortfarande mer något som kusinerna från landets katt släpat in än ett allom omfamnande allmänintresse. Det var innan enhetsmedia ville dansa kring den nakna kalven med genomskinlig guldfärg. Innan till och med de tillkämpat hippa intalade sig att detta var en händelse att ödsla spaltmeter på. Om så bara för att de fått för sig att medverkan från en fransk skäggdiscofarbror med den fulaste gitarren sen Dave Davies är anledning till engagemang. Det känns som att skämtet är på oss för att använda en ovanligt väl fungerande anglicism.

Ur TV-soffans djup

Tänkte bara helt kort skriva att jag mot fördom och förmodan verkligen gillat programserien Berg flyttar in i TV4. Inte minst gårdagens avslutning när hon bodde över hos fel Stenmark var bitvis riktigt, riktigt bra TV. Vi skrattade inte hysteriskt på slutet men hjärtligt. Då går det till och med att ta att reklampausen är lång som ett maratonlopp.

Mina drömmars natt III

Jag satt på en buss som just startat. Bredvid bussen sprang sportkommentatorn Chris Härenstam och gestikulerade vilt. Jag tror att han ville att jag skulle ringa honom.

M som i manchester

Alla som tänkte börja med att påpeka att jag skrivit gement m på manchester kan ta ned handen. Vi snackar inte om staden utan tyget idag. Jag är med manchesterbyxa. Jag såg, tyckte mig se, att vännen F sneglade på dem utan att fråga i söndags så det är nog lika bra att förklara. Jag har varit allergisk mot manchesterbyxor nästan lika länge som jag inte kunnat äta smält ost. Inte så att jag har något emot företeelsen som sådan. Andra får gärna ägna sig åt det, och jag kan uppskatta att de gör det, men det funkar inte för mig. Funkade inte i fallet med manchesterbyxan.

Jag hade mycket manchetserbyxor som liten men någonstans där jag blev nästan ensam kvar medan alla andra gick i det vi då kallade jeanstyg men numer vet heter denim började allergin smyga sig på. Det var något med ritch-ratch. Något med ljudet som uppstår när byxbenen rör varandra vid gång som blev svårare och svårare att klara av. Det började krypa i mig. Det blev omöjligt. Jag har gissningsvis inte burit en manchesterbyxa på ett kvarts sekel eller mer. Det är ganska lång tid.

Så vad hände? K fick ett par av sin faster. Ett par med lite för långa ben som behövde vikas upp. Hon såg så otroligt cool ut. Jag lyssnade men hörde inget ritch-ratch. Några månader senare, för några veckor sedan. En ensam dag i Umeå. Jag slank in på Röda Korset. Där hängde ett par för 30 spänn. Ingen såg mig så jag provade. Kanonbra passform, mjuka, sköna, tvekan, inköp.

Det är fortfarande med lite skräckblandad förtjusning jag har dem på mig och jag måste verkligen tänka på vad jag tar på mig till för att inte bli stressad men jag gillar dem. Mer och mer. Snart kan jag kanske rent av ha dem på mig utomhus. Om jag bara hittar ett par skor som funkar till. Jag tror lite på mina svarta Jack Percel men kanske måste jag köpa vita gympadojjor av något slag.

Föräldrar som tar efter sina småbarns klädstil är ju per definition vedervärdigt så jag försöker se det som att jag reclaimar något jag tappade bort för länge sedan. Ungefär som när jag lärde mig gå i blå jeans igen efter ett decenium eller mer i svarta.

Vägen till musiken

Jag kanske borde skriva något längre men jag har nio gamla nummer av Mojo som jag handlat billigt begagnat att bläddra igenom och dessutom skulle de inte bli lika bra som det Billy skrivit om vägen till musiken här. Läs det istället.

När får vi betalt (Soul Monday #12)

Jag såg just att videon till den första Soul Monday-posten inte längre finns på YouTube så det är väl hög tid att lägga ut något annat med Staple Singers. When will we be paid? Det är som alltid en mycket adekvat fråga även om det ibland är fel personer som ställer den.

Söndag i Hornstull igen

Vädret har varit blött och ruggigt men i källarförrådet var det både varmt och dammigt. Operation få ordning på böcker och skivor därnere tog ett ganska stort steg idag. Tänk att jag äger andra plattan med Pez Band! Annars har vi bakat kardemummakaka (jag glömde bakpulver men den blev ganska ok ändå), stekt pannkakor och nu puttrar en fisksoppa på spisen. Till det spelar vi som sig bör Them Again och Muswell Hillbillies. Däremot låter vi de den där halvflaskan med Bestheims Pinot Gris stå. Jajustja vi löste hela Melodikrysset igår. Det har jag nog aldrig gjort förut.

Gävle barnens dag

Svenska Cupen är ju inte precis Svenska Fotbollförbundets hetaste produkt. Fast frågan är ju om det valt rätt väg genom att samla ihop en drös matcher i Cupen och skeppa iväg dem till Gävle? Det där var om om ni inte redan förstått det två mycket diplomatiska meningar. Visst jag kan förstå att de tänkt att det blir praktiskt för sponsorer och media att ha en massa matcher på samma ställe och nära i tid men spelas fotbollen verkligen främst för sponsorer och media? Sirius mot Djurgården på Studenternas hade kanske kunnat dra en publik på 5 000 tack vare det ökade intresset för fotboll hos publiken i Uppsala och närheten för supportrarna från Stockholm som kunde gjort en ganska trevlig dagsutflyckt till Uppsala men hur många av dem kommer att orka ta sig till Gävle? Jag tror tyvärr att de är försvinnande få. Särskilt som matchen ska TV-sändas också. Siriusfansen bojkottar men det gör inte jag. Jag är bara för bekväm. Det hade jag kanske inte varit om matchen legat en timme bort. Jag förstår ju att SvFF måste försöka nya vägar om de inte bara ska lägga ned Cupen men det här känns ungefär lika framsynt som om bandyn skulle få för sig att gå över till tre perioder eller spela matcherna i hallar.



Gävle barnens dag? Det är Lalla Hanssons försvenskning av Tom Green Country Fair.

Bakläxa i kommunala musikskolan?

Alla gör ju som de vill men jag skulle nog ha nämnt Kirsty MacColl under rubriken kända personer från Croydon om jag satt ihop den här artikeln i dagens SvD. Jag skulle garanterat ha valt henne framför Peter Sarstedt.

Räven junkar över Katalin

Jag var ju ganska peppad på att Rävjunk till slut släppts på cd. Men har jag tagit tag och köpt den? Nej. Jag var ju ganska peppad på att Rävjunk ska ge konserter. Men ska jag gå på den första på 16 år på Katalin på lördag? Nej. Däremot drack jag i morse morgonkaffe ur sångaren i Automanias termos, om vi nu ska fortsätta att anknyta till Uppsalas punkhistoria.

Watching the wheels (Låttips #27)

Det bara slog mig att jag snart är lika gammal som John Lennon blev. Ett drygt år till så är jag där. Det slog mig att Sean bara var fem när hans pappa sköts och plötsligt ville jag höra den lyckliga hemmapappan John Lennon. Han som spelade in Watching the wheels. Videon finns på YouTube förstås och det är ganska smärtsamt att se de där avspända vardagsbilderna från promenader i Central Park och brödbak i Dakota Building. Det där är ju mitt liv plus världsberömmelse, ekonomiskt oberoende och en möjlighet att dra ut föräldraledigheten till fem år. Det är ju lätt för någon som inte behöver dra in stålar till brödfödan att sjunga att han är nöjd med att titta på hjulen som snurrar men det är värt att tänka på också. Vad vi gör med vår tid och våra möjligheter. Hur vi prioriterar. Fast om man inte känner för det kan man ju bara lyssna på rösten. En av de bästa någonsin.

Men vad gör ni hela dagarna?

You're gonna love yourself in the morning

Det var ett tag sedan sist för att uttrycka sig försiktigt men idag har jag lagt upp en text på Spengo igen. Jag har även när vi nu ändå snackar musik lagt till MySpace-länken till The Majors ute till höger. De listar, såg jag just, The Alessi Brothers bland sina influenser. Ett band jag lyssnade på för bara 10 minuter sedan. Där snackar vi sammanträffande. Gå in och lyssna på The Majors.

Kom igen Sirius, kom igen!

Södertälje är inte direkt i topp på listan över ställen där det händer bra saker just nu. Andra halvlek har precis startat och Sirius ligger under med 2-0 mot Assyriska. Det enda som möjligen skulle kunna tolkas som positivt är att jag inte är på plats. Sist jag såg en bortamatch mot Assyriska inte bara torskade vi, barnen i hemmabubliken kastade papperslappar på siriusklacken. Kom igen nu Sirius och vänd det här!

Omslagsnostalgi i skumtimmen

Skumtimmen är utläst och det med lite av känslan från ungdomens Fem-böcker av Enid Blyton även om man får anstränga sig lite för att fyra käcka och beskäftiga killar och tjejer ska bli en halvalkad, långtidssjukskriven sjuksköterska på kryckor och hennes reumatiskt skröplige pensionär till far. Men äventyret, viljan eller dumheten att lösa fallet själv och det avskalade kustlandskapet förde mina tankar till Julian, George, Dick, Anne, hunden Tim och Kirrin ön. Gud vad jag älskade de där böckerna. På Wikipedia läser jag att de tydligen inte alltid var så uppbyggliga men jag tror att George/Georgina gjort mer för min förståelse för att skillnaden mellan könen inte behöver vara större än vi tillåter den att vara än alla senare artiklar jag läst i tidningar som Bang och Femkul. Därmed inte sagt att det inte är bra att läsa de tidningarna för det är det. En annan sak som talar för Fem-böckerna är att det var här jag lärde mig ordet kökkenmödding. Via Wikipedia hittade jag fram till den här sidan som bjuder på omslagsnostalgi som går utanpå det mesta för någon som växte upp dels med ärvda böcker med tecknade omslag och dels de i POP-serien med fotograferade omslag, som i mitt fall oftast inköptes på Wessels i Uppsala. Min favorit var nog den första jag, eller rättare sagt farmor, läste. Fem på nya äventyr med lönngången mellan husen.

Lördag i Hornstull

Det är ganska säkert årets hittills varmaste dag ute i Tanto. Solbadarna och barnen njuter. Själv vågade jag mig till apoteket på halvdarriga ben. Med tjocktröja och jacka. Luvan på. Jag måste sett ute som den lokala bydåren men nu har jag en kur som förhoppningsvis ska få mig frisk. Pillren ska dessutom gå att lösa i vatten. Det är väldigt bra för mig som har svårt att svälja slika i vanliga fall och inte vill tänka på hur det skulle vara med den här halsen.

I väntan på tillfrisknandet sitter jag och lyssnar på gamla Melodikrysset på sr.se. Bäst så här långt är att det påminde mig om hur mycket jag gillar Chrissie Hyndes röst. Pretenders är nog fortfarande lite underskattade. De var ju ett fantastskt singelband. Melodikrysset spelade Don't get me wrong. Sen får man ju förstås alltid höra lite Sinatra också. Men jag hade nog aldrig trott att jag skulle lyssna på radio på nätet såhär. Det är väl febern.

Som det känns just nu finns det inte en chans att jag orkar kånka kartonger för loppisförsäljning i morgon men gå dit ändå. Mina gamla Slas-dubbletter kan ni få köpa en annan gång.

Kompisen J ringde och ville bjuda på grillkväll i fina vädret. Det funkar förstås inte.

Girot börjar nu. Det är allt ganska coolt att Gustav Larsson är kapten i CSC.

Fredag i Hornstull

Det var brandbilar och polisditon i Tanto idag igen. Barnen lär sig något och det kan nog behövas. I förrgår måste några förvuxna varianter som har svårt att skilja på mod och feghet, som ser likhetstecken mellan idioti och respekt, ha varit i farten igen inför fotbollsderbyt. Piketerna jagade varandra i skytteltrafik längs Hornsgatan när jag satt på fyrans buss vid sjutiden. Jag skulle till en restaurangbåt för avtackningsmiddag. Min chef sen sju och ett halvt år slutar. Sju och ett halvt år. Det är en femtedel av mitt liv. 20 procent. Undrar hur det blir att komma tillbaka efter föräldraledigheten i augusti.

Vi var tidigt i Tanto i morse. Till niotiden hade vi hunnit gunga och gräva så mycket att vi var i park nummer två. Högalidsparken. Solskyddsfaktor, tetermos, ostmacka och några korta minuter när K grävde koncentrerat med andra barn några flyktiga sidor i Johan Theorins Skumtimmen. Jag hade förstås dömt ut den på grund av namnet, böcker heter inte Skumtimmen och har definitivt inte små cirklar på omslaget där det står Extra Material, men fick den av A och den är svår att lägga ifrån sig. Det slår mig att jag nog aldrig varit på Öland. Kanske en miss. En i boken är att en person längst ned på sid 178 häller upp kaffe åt alla och sen häller en av dessa alla upp rykande kaffe högst upp på 179. Varför stör jag mig på sånt i över 20 sidor istället för att bara snabbt släppa det? Jag är ju inte precis kung på att undvika sådana fel själv.

K sov hela natten och jag nio timmar så jag borde vara i form för att träffa några kompisar och ta en öl i kväll. Istället känns det i hela kroppen som att förkylningen är på väg tillbaka. Det händer ju värre saker i världen men trist känns det. Ni som har ork att både gå ut och gå vidare kan ju besöka Punky Reggae Party. Jag kommer nog inte ens att orka lyssna på den eminenta plattan med samma namn, knappt ens låten.

Sliptvång på söndag

Det gick ju sådär sist jag skulle kränga saker på loppis men jag gör ett nytt försök i helgen och om jag av outgrundlig anledning åter skulle fallera står det ett gäng andra trevliga personer där och avyttrar. Slipvillan på Långholmen är stället, söndag 11 maj dagen och 11-16 tiden. Det är affischerat på Konsum och allting. Konsum och Konsum förresten det heter säkert Coop Nära eller något sånt. Böcker och skivor kommer jag hur som helst att ta med mig. Det ska visst gå bra att fika där också. Det verkar trevligt.

Fel, fel, fel...

K somnade efter att ha kämpat mot sig själv och sömnen. Jag gick in på svenskfotboll.se, det var inte muntert. Knappt kvarten kvar och vi ligger under hemma på Studan. Inte bara ligger under, vi blir smått förnedrade. Jag antar att fansen fortfarande sjunger Sirius - vi ger aldrig upp och det är ju i så fall helt rätt men 0-4 mot Landskrona är fel, fel, fel...

Bloggpostgirot (cykelomslag #8)

Jag måste verkligen skaffa ett bildbehandlingsprogram av enklare sort men som ändå är lite mer avancerat än det nedskalade paint som finns i datorn. Det går ju inte ens att skära till en skärmdump på ett vettigt sätt. Någon som har tips på ett enkelt och gratis program som får hämtas på nätet? Detta med anledning av bilden nedan som illustrerar att några vänner dragit igång en blogg inför årets Giro d'Italia som ju börjar till helgen. Eurosport hemma eller inte lär inte spela så stor roll för mig. Det mesta lär gå på tablålagd lekparkstid så jag får nog mest följa i form av blogguppdateringar på kvällarna. Då kommer Testa Della Corsa att vara ett gjutet stopp.

It's All Right (Soul Monday #11)

Jag förstår om ni trodde att den här postningsserien helt gått in i väggen men nu är det dags igen. Tio Soul Monday-poster och bara ett snuddande vid Curtis Mayfield. Det duger förstås inte. Så här har ni honom med The Impressions i It's All Right. Som med en hel del annan gammal soul var det nog Jan Gradvalls artikel i sista numret av Jörvars Gosskör som fick in mig på rätt väg. På ett sätt var det mer spännande då när man fick leta för att hitta låtar även med legendariska figurer som Curtis Mayfield. Jag minns till exempel lyckokänslan på Uppsala Skivbörs, som då låg i källaren på Linnégatan, när jag hittade There's no place like America today på LP för 50 spänn. Idag är mycket enklare men vi är nog rätt många som önskar att mer material som det här hittar ut på YouTube. Det finns trots allt fortfarande en hel del att leta efter.

Tvåsiffrigt!

Ni har säkert redan noterat ute till höger att vi nu är åtminstone tio personer som vill se Paul Heaton på scen i Stockholm. Snart får vi hitta en större lokal än vårt vardagsrum.

Snooker kräver snooze

Shit vad spännande det är i Snooker-VM fast O'Sullivan har åtta frames mot Carters fyra. Jag var ganska säker på att The Rocket skulle gå loss till både 8-2 och 9-3 men Carter biter sig fast och det känns som att han lyckats psyka Ronnie lite. När O'Sullivan väl får göra sin grej med svart nere bland de röda är det ju inget snack om vem som är bäst men så fort det blir lite annat spel ser han väl ändå lite, lite darrig ut. Eller är det önsketänkande för att det här ska bli ännu mer spännande? Snoozandet då? Jo jag är trött som om John Blund just varit här och det ser mörkt ut på snoozefronten i morgon bitti. K har inte bara svårt att somna just nu hon vaknar lätt på nätterna också. Lätt och tidigt. Hoppas att ni som har mer ork i kroppen får njuta av högklassiga stötar resten av kvällen.

Vissa tivolin är mindre än andra

Skuggfigurer

Återfall i farten

Ok jag fick några minuter extra vid datorn och vad gjorde jag? Började kolla klipp från Snooker-VM på eurosport.se förstås. Såg bland annat Ronnies 147-break mot Williams och insåg hur otroligt gärna jag vill se upplösningen av semifinalspelet och finalen. Hendry mot O'Sullivan är ju så klassiskt känns det som. Men jag kommer ju inte att hinna se ens en bråkdel fast det streamas på nätet. Illa. Nu kommer jag att ha abstines resten av helgen. På tal om bollsporter kan ni just nu kolla in Take the skinheads bowling på Spengo. Gör det när det är paus i snookern.

Rickard det funkar inte

Massförsändelser med personligt tilltal känns lite... kört.